Ökendammen (Öppet rollspel!)

Blade sänker blicken.
Han hade fått det intrycket första gången han såg Max. Hon verkar nästan lite för vuxen.
Han undrar vad som kan ha hänt i hennes förflutna för att göra henne sådan.
När hon frågar om hans blomma vidrör han den instinktivt med fingertopparna.
"Det... Det är min själ...",
säger han lågt och stryker blomman längs stjälken.

Max betraktade den svarta blomman med helt nytt intresse. Den var vacker, betydde det att hans själv var lika vacker, om den nu var hans själ.
"Din själ..." ekade Max och förstod varför han verkat så desperat tidigare då vattnet hade börjat sina. Han skulle inte klara sig bra i öknen ifall vattenbristen var så förödande för honom. För en stund debatterade hon ifall de var några av informatörerna men hon trodde knappast det.
"Det finns en gömd stad, en dagsmarsch härifrån." Hennes ord lät tveksamma och speglade hur hon kände. Visst, ville hon ta med sig dem dit men att prata om de innan de blivit godkända var en annan femma. "Där bor utstötta, sådana som inte haft mycket till val utan varit tvungna att lämna säkerheten innanför muren ifall de inte velat dö en långsam död." Det fanns de som förlorat sina liv om de tagit sig dit eller blivit dit förda. Så länge de endast varit en liten grupp hade det inte funnits någon brottslighet men ju större staden växt sig desto mer brottslighet hade växt fram. Även om de var en fristad ifrån kraftlösas styre så fanns det fortfarande klassklyftor, kriminella ligor och många olika viljor. Det nämnde inte Max. Det nämndes aldrig för utomstående. Utan ofta målades deras stad upp som en fristad, ett ställe där endast grönska frodades. "Det finns vatten och mat. Min bror har stort inflyttande, han är betydelsefull."
Hennes ord var hackiga men varje ord hon sade var sant. Owen var betydelsefull och hans gåva var en som de inte kunde leva utan och därför hade han inte tillåtelse att gå utanför bergets väggar förutom då han hade en liten grupp som skyddade honom. Han var en av två som hade hydrokinesis och vatten var något de alla var beroende av, i vilket fall de flesta.
"Om ni vill kan jag ta er dit."

Blade lyssnar intresserat till
varje ord och tittar inte upp
förrän Max är klar.
"Det skulle vara fantastiskt",
säger han och ler trött mot henne.
Han gäspar sedan stort och lutar sig bak en aning. "Hm, ja...",
gäspar han och harklar sig.
"Godnatt då". Så sluter han
ögonen och alla händelser från dagen gör sig ihågkomna.

Cleo har sedan länga slutat lyssna och börjat försöka sova. Hon vet inte mycket men hon kommer följa Blade vart han än går. Det är liksom delvis hennes fel att han kom ut hit så hon kommer stanna med honom, vad som än händer! Inte för att hon kommer berätta det...
Med de tankarna i huvudet blir hennes tankat minde, andetagen sjupare, och hon faller i djup sömn.

Max kvävde en fnysning då Blade nämnde fantastiskt och mötte inte hans blick som istället förflyttat sig ned emot sin lilla packning. Hon lyssnade till deras andetag medan de föll in i sömn. Även om hennes dag hade varit lång och hon hade haft en lång resa bakom sig så skulle hon i vilket fall inte kunna somna. Delvis för att hon inte litade på varken Blade och särskilt inte Cleo och något sade henne att de kunde vara mycket farliga. Delvis för att oljudet utanför fick det att skära i hennes öron, det hjälpte dock att koncentrera på något annat.
Max hoppades innerligt att Jason och Alicia var okej och lika så Owen. Medan tiden gick desto livligare blev hennes fantasi och hon längtade tills hon åter igen var sammanförd med dem. Tillslut började stormen att sina och då den var nästan till intet drog Max sig ur det lilla vindskyddet tillsammans med sina saker. Åter igen drog hon på sig sjalen runt ansikte och huvud. Hon gick en bit bort ifrån de andra, satte sig ned med benen i kors och blundade för att sedan andas in och ut i jämna andetag. Hon försökte känna, höra och lukta så långt hon kunde men det fanns inget ovanligt runt omkring dem och åter igen kände hon den där fridfullheten som hon känt förut.


[Haha, insåg precis hur många gånger jag skrivit åter igen. Tror jag måste bättra på min skrivning. x) ]

Blade öppnar långsamt ögonen. Solen lyser in genom en smal öppning i tältet och bländar honom. Med en stor gäspning sträcker han på sig och häver sig upp. Cleo sover fortfarande och han ler omedvetet när han ser hennes fridfulla min. Blade ser sig om i resten av tältet och märker till sin fasa att Max inte är där. Han kommer snabbt på fötter och ruskar om Cleo för att väcka henne.

Cleo kvicknar snabbt till och öppnar snabbt ögonen. Som om det vore en reflex drar hon hastigt fram kniven vid högra fotens vrist. Med ett enkelt drag i anfallarens arm drar Cleo till sig personen och riktar kniven mot hens bröstkorg. Innan hon hunnit göra något annat märker hon dock vem som väckt henne och lugnar ner sig.
"Blade, vad är det, du skrämde mig!" Säger hon hastigt men ändå lungt. Omedvetet låter hon bli att varken släppa kniven eller armen.

Blade stirrar häpet på Cleo. "Skrämde jag dig?" flåsar han och drar långsamt till sig armen. Han tar ett djupt andetag och trycker ömt ner Cleos arm. "Max är inte här...", säger han efter ett tag och flyttar sig närmare tältöppningen.

"Kansle inte att du skrämde mig men jag är lite udden du vet.?" Säger hon först innan Blade börjar 'frigöra sig' från hennes grepp.
Cleo kände sig lite som i Trans då Blade långsamt försiktigt tar ner hennes arm men vaknar vid tillfället då han berättar om Max.
"Inte? Det var konstigt." Säger hon lite frånvarande men fundersamt utan att släppa Blades blick.

Max log lite för sig själv då hon hörde de andras konversation innan hon smidigt reste sig upp och gick med hurtiga steg bort till tältet igen.
”Inte konstigt alls. Tältet är inte gjort för tre”, sade hon lätt genom tältduken och undanhöll att det känt som om hon skulle kvävas där inne. Trånga ställen var för det mesta inga problem för Max men närhet. Närhet med två personer hon inte litade på och som hon inte kände var något hon inte klarade av förutom då det var nödvändigt.
”Så vad vill ni nu?” frågade hon och sippade upp öppningen och tittade in på dem båda. Hon tänkte fortfarande inte tvinga dem till något de inte ville.


[Det var ett tag sedan, kan hända att Max inte blir samma person eller riktigt har samma personlighet. Minns inte riktigt hur hon var. XP Eller så ... C: Hej igen förresten. C: ]