PRS (Luna_rav och Kola)
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > PRS (Luna_rav och Kola)
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Kola
Elev 
|
När vi kommit ut ur skolan ramlade vi nästan ihop av skratt. "Såg du Bretts min?" flinade Jack och jag nickade och härmade den. När vi slutat skratta tittade Jack på mig. "Men det jag sa om att du kanske kunde hjälpa mig med franskan var sann..." mumlade han och jag såg att han rodnade lite. "Inte så tuff nu va?" frågade jag och log mot honom. Han lipade åt mig och började gå. Jag gick efter honom och vi promenerade i tystnad. ~ "Hiya!" hörde jag Mika skrika när hon slog ner Jerry. Det var antagligen sjunde eller tionde gången hon hade slagit ner honom för han hade massa blåmärken och försökte stönande kravla sig upp. Mika och jag brukade sparras för hon, jag, Colin och Jack är de enda svartbältade. Jack sparras med Colin, Milton med Eddie och Jerry sparras oftast med Rudy eller ibland med Eddie. Jag skrattade när jag såg hur Milton ställde sig mittemellan Jerry och Mika. "Stopp!" sa han och höll upp handen mot Mika. Hon bara skrattade åt honom och puttade honom försiktigt. Det var allt som behövdes för att han skulle ramla omkull. Han kravlade bort till Jerry och klappade honom på axeln. "Det var trevligt att lära känna dig" sa han när Mika drog upp Jerry på fötter och ställde sig i kamp position. Jag skakade på huvudet och gick in i omklädningsrummet och bytte om till min gi. När jag var klar gick jag ut och började springa på stället och gjorde sedan det vanliga; 50 armhävningar, upphopp och jumping jacks. När jag var klar gick jag fram till stackars Jerry och ställde mig framför Mika. "Ge mig allt du har" flinade hon och sparkade mot mig. Det blev en ganska jämn fight, hon slog ner mig två gånger och jag slog ner henne tre gånger. Eftersom jag är lite duktigare än henne blockerade jag hennes slag ganska lätt. När klockan hade blivit lite över sju på kvällen torkade jag svetten ur pannan. Vi hade tränat hårt idag... Jag log mot de och gick in i omklädningsrummet för att duscha och byta om. that's all I got to say 17 feb, 2014 13:43 |
Borttagen
|
Jag tittade efter Kim och började stampa med foten mot golvet. "Mika, du behöver inte vänta på mig!" ropade Kim. "Herrå" svarade jag och gick ut ur dojon efter Colin och Milton. "Mika har du gjort Historia läxan?" frågade Milton och tittade mot mig. "Nää, det har jag inte" svarade jag kort och fortsatte att gå. "Men du måste få bra betyg!" sa Milton och jag vände mig mot honom. "Ja, men det hjälper inte att du tjatar" sa jag och satte näsan i vädret "Jag är säker på att de går bra ändå" Colin tittade mot mig och jag mötte hans blick. "Sluta!" sa jag och knuffade honom. "Vad har jag gjort?" flinade han och jag la armarna i kors. Jag sa hejdå till dom och fortsatte hem. Jag öppnade dörren och steg in i huset. De luktade mamma... gamla mamma. Jag drog av mig jackan och tog av mig skorna. "Hallå?!" ropade jag in i huset och steg in i köket. Där låg mamma utsträckt över bordet med flera ölflaskor och pulver runt omkring henne. "Mamma?" Jag gick snabbt fram till henne och tog tag i hennes arm. Jag tryckte min tumme mot hennes handled och kände att hon inte hade någon puls. "Holy shit" muttrade jag och tog snabbt fram mobilen och ringde 112. "Hallå, vad kan jag hjälpa dig med?" frågade en dam i andra änden. "Min mamma är fucking död" svarade jag. "Ursäkta, men vilken adress bor du på?" frågade damen mycket mer uppspelt. "Forthood 35, ett grått hus." sa jag och la snabbt på för att springa tillbaka till mamma. Jag tog fram ett glas med kallt vatten och satte mig bredvid henne. Jag tog vatten på lång fingret och pekfingret. Jag tog sedan tag i hennes arm igen och drog fingrarna över hennes handled för att få det kallt. Jag ringde sedan till min pappa och efter fyra signaler svarade han. "Hallå?" frågade han trött. "Mamma är död" sa jag och kände hur rösten skakade lite. "Va?!" utbrast pappa. "Hur..när?" "Hon drogade och jag vet inte, jag kom just hem!" sa jag snabbt "Kom hem!" "Öh, ja... jag är hos Rickard men jag kommer så fort som möjligt" sa han och vi la på. Rickard var en ut av hans bästa kompisar. Efter en liten stund hörde jag syrener och flera sjuksköterskor och doktorer kom in springande i huset. Jag pekade på mamma och kände hur torr jag var i halsen. En ut av sjuksköterskorna kramade om mig och jag kände hur nära jag var att brista i gråt. "Såja gumman, allt kommer att bli bra" sa hon och klappade mig på huvudet. Efter en liten stund kom min pappa in i huset. "Är du hennes pappa?" frågade en ut av doktorerna och pekade på mig. Jag tittade upp i hans klar blåa ögon och han nickade. "Er fru dog vid 16:32, hon har legat här väldigt länge, har ingen i familjen fått reda på det innan dess?" "Nej, det har vi inte. Jag har varit hos en gammal kompis och min son är med sin kusin..." "Jag var i dojon, Karate" sa jag kort. - Längre in på kvällen, då alla gått förutom pappa och jag kom Felix och Anton hem. Jag satt nerböjd över bordet och märkte att jag slutat gråta lite. Pappa satt med huvudet lutat mot fingertopparna. "Yo, vad händer här?" frågade Felix och tittade på oss. Ännu en gång började jag gråta och pappa satte sig upp på sin stol. "Vad har hänt?" frågade Anton pappa, men han satt bara helt stilla utan att svara. Jag ställde mig upp och sprang fram till Felix och kramade honom. "Hon... hon har dött" sa jag och jag kände hur kall Felix blev. Jag blev faktiskt lite förvånad, jag hade ingen aning om att jag brydde mig så mycket om min mamma. Jag hade ingen aning om att jag skulle gråta så mycket om någon dog. Även om jag trott att jag blivit starkare, jag hade ljugit för mig själv. 23 feb, 2014 17:41 |
|
Kola
Elev
|
När jag kom ut från omklädningsrummet stod Jerry och Jack och väntade. Jerry hade nycklarna i handen, det var tydligen hans tur att låsa dojon.
"Var är Rudy?" frågade jag och tittade in på hans kolsvarta kontor. Jerry ryckte på axlarna. "Hej på dig med..." flinade han och gick mot lampknappen och släckte. Jag trevade mig fram i mörkret och blinkade för att vänja ögonen vid ljuset. Plötsligt kände jag något varmt och mjukt... "Kim?" sa det som jag rörde vid. Jerry tände igen och brast ut i skratt. Jag stirrade på min hand. Den var på en vit t-shirt. Jag tittade upp på ansiktet som såg förvånat ut. Jack... Såklart. Jag drog tillbaka min hand och gick mot lamporna och släckte de så att killarna inte skulle se hur röd jag blev i ansiktet. Jag tog ett djupt andetag och försökte få min rodnad att försvinna. Vi öppnade dörrarna och medans Jerry låste dörrarna och kollade så att alla fönster var stängda gick jag mot Falafel Phils. Plötsligt tog någon tag om min handled och jag vände mig om för att se Jack. "Jack... Alltså, jag såg ingenting jag lovar det var bara kolsvart och ja-" började jag men avbröts av hans läppar mot mina. "Vad var det där för?" frågade jag och han flinade. "För att få tyst på dig, Kim" sa han och jag hörde plötsligt någon banka på dörren. "KIIIIM" skrek någon och jag slog upp ögonen. Helvete, jag hade stått och dagdrömt i duschen. "Fuck.." mumlade jag och stängde av vattnet och tog min handduk. "Ja?!" ropade jag genom dörren medan jag tog på mig mina kläder. "Vi måste låsa dojon..." hörde jag Rudys röst säga och jag torkade håret med min hårfön som jag hade i mitt omklädningsskåp. När jag var klar och hade min mobil och väska gick jag ut. Jag rodnade när jag såg Jack och insåg sedan hur dum jag var. Inte en chans att Jack skulle kunna kyssa mig, vad tänkte jag på? Jag suckade och gick förbi de alla mot Falafel Phil's som jag hade gjort i drömmen. Jag stoppade ner mobilen i väskan och tog upp en femtiolapp och la på disken. "Dagens meny?" frågade jag och Phil gav mig en liten röd tallrik med två falafelbollar och lite pommes frites. Jag satte mig ner och började knapra på det och såg på Jerry och Jack som gick ut ur dojon, påväg mot bussen. ~ Jag kände mobilen vibrera i väskan och jag tog upp den. Jag satt på en gunga i parken och tittade på stjärnorna och tänkte. "Kim?" hörde jag rösten i telefonen viska. "Ja... Vem annars?" sa jag och var fortfarande kvar i mina tankar. "Gumman, jag har dåliga nyheter". Det var pappas röst. Jag satte mig spikrak upp. Vad kunde det nu vara? "V-vad...?" frågade jag och blev livrädd för att vi skulle flytta. Pappa kanske hade hittat ett nytt jobb på andra sidan jordklotet! Tänkte jag förskräckt. "Mikas mamma har... gått bort" sa han tyst. that's all I got to say 23 feb, 2014 18:45
Detta inlägg ändrades senast 2014-02-23 kl. 19:58
|
|
Borttagen
|
Jag förstod att Felix fattade vem jag pratade om. Jag hade alltid vetat att hon skulle ha dött tidigt, men jag visste inte att de skulle komma så oväntat. Att man inte kunde få höra dagen innan att någon skulle dö. Felix stod tyst och lät mig krama honom. Han var kall, kallare än mänskligt. "När dog hon?" frågade Anton plötsligt och ingen ut av oss rörde en fena. "Vid fyra tiden" svarade pappa och ställde sig upp och började göra i ordning kaffe. "Mika, vill du att jag ska berätta för Kim?" "Nej!" utbrast jag och släppte genast taget om Felix "Hon har precis blivit samt med... med en kompis och jag vill inte att hon ska oroa sig för mig" förklarade jag och tittade ner i golvet. "Jag berättar för hennes pappa istället" svarade han sakta och tog fram telefonen. "Ni kan gå ut ur köket nu" "Nej..." började jag. "Gå ut ur köket" sa pappa strängt och tittade på mig. Jag vände mig om och gick ut ur köket efter Felix och Anton. "Hey Mika..." började Felix men jag gick genast in i mitt rum och stängde snabbt dörren efter mig. Jag slängde mig på sängen med armarna om kudden. Jag vaknade mitt i natten och ställde mig upp ur sängen. Jag gick till garderoben och bytte om till en svart klänning (bild nedan) och ett svarta strumpbyxor. Jag lockade lite ut av håret på min högra sida av huvudet och satte upp det i en tofs, resten ut av håret plattade jag. Jag satte på mig ett rött läppstift och satte på mascara och eyeliner så att mina ögon såg större ut. Jag tittade mig i spegeln, det såg ut som att jag skulle på en begravning... vilket var bra. När jag var klar med allting var klockan 02.43 så jag satte mig i soffan och satte på TV:n med låg volym.  23 feb, 2014 19:07 |
|
Kola
Elev
|
Jag stirrade framför mig. Mikas mamma drack mycket och drogade men jag trodde att hon hade minst några år kvar. Jag hade visst fel.
"Gått bort? Hur... Hur mår Mika?" frågade jag och pappa pratade på om att hon var chockad men att jag inte skulle prata med henne om det. Jag satt bara där på gungan och tänkte på Mika. Hennes föräldrar bråkade ofta och nu var hennes mamma död. Hennes pappa hade inget jobb och de hade ont om pengar, det visste jag utan att Mika hade berättat det. Efter alla gånger jag sovit hos henne förstod man snabbt vad som pågick. Jag tog ett skälvande andetag och försökte samla mig. "Kom hem nu gumman, vi måste prata." sa pappa och jag rycktes från mina tankar. Jag ställde mig upp med väskan i handen och gick mot mitt hus som låg några kilometer bort. "Om vad?" frågade jag nervöst. Jag visste det. Jag hade hört på hans röst att det inte bara var det med Mikas mamma han ville prata om. Han berättade om det innan så att det han skulle säga sedan inte verkade lika hemskt. "Mycket, kommer du?" frågade han. Han besvarade alltså min fråga med en fråga... Smart där pappa, tänkte jag och fortsatte gå. "Jaja" sa jag och la på. Jag ringde hem till Mika och hoppades få prata med Mika men Felix svarade. "Hallå?" hördes det i andra änden. Han lät väldigt snuvig, nästan som om han hade gråtit. Men oj då! Det har han ju antagligen, hans mamma har dött! Tänkte jag för mig själv. "Hallå?" sa rösten och det fick mig att hoppa till. "Åh det är Kim... Jag är ledsen för förlusten..." mumlade jag och jag hörde hur han grymtade till som svar. Jag bet mig i läppen, vad skulle jag göra nu? Pappa sa att jag inte skulle prata med Mika om detta men jag var tvungen. Förresten varför skulle jag inte få prata med Mika om det? När Mika fick reda på att min mamma var död stöttade hon mig och det var skönt att prata med någon om det. Mika borde nog också uppskatta det. Eller ja, hon skulle ha gjort det förut. Nu var hon så... Stängd. Hon såg inte längre ut som den Mikaela jag kände... Jag suckade och kom tillbaka till verkligheten. "Får jag prata med Mika?" frågade jag men Felix suckade. "Näe, hon är inne på sitt rum" sa han och jag nickade men kom sedan på att han inte kunde se mig. "Okej, tack" sa jag och la på. Jag fortsatte hem i tystnad. that's all I got to say 23 feb, 2014 20:16 |
|
Borttagen
|
Jag tittade mot TV:n och jag hörde hur Felix dörr öppnades. Pappa hade gott och lagt sig i tystnad. Egentligen trodde jag att han var rätt lättad egentligen, men att han var tyst eftersom att det var en stor chock. Felix kom gående mot mig och satte sig bredvid mig i soffan. "Varför är du vaken?" frågade han och tittade på mig men jag tittade bara rakt ut i luften. "Jag kunde inte sova..." sa jag kort "Vet du vad som kommer att hända nu?" "Vad menar du?" frågade han och jag tittade på honom. "Mamma är död och pappa har inget jobb." svarade jag och Felix lutade sig mot soffan. "Mhm..." sa han och ställde sig upp från soffan. "Det ser ut som att du ska gå på en begravning" sa han för att få mig på andra tankar men jag svarade honom inte utan satt bara där och tittade mot TV:n Efter ett ganska långt tag kom pappa ut ur sitt rum. "Det är dags för dig att gå till skolan Mikaela" sa han och jag ställde mig upp "Du ser verkligen..." "Jag vet, det är meningen" svarade jag kort och gick in till toaletten och borstade mina tänder utan att äta någon frukost. "Ska jag skjutsa dig till skolan?" frågade Anton och jag skakade på huvudet. "Nej, jag går" sa jag och satte på mig mina långa svarta Converse och tog min väska. "Hejdå" sa jag och gick ut ur huset och fortsatte ut mot vägen. 23 feb, 2014 20:34 |
|
Kola
Elev
|
Jag gick sakta hem, jag hade en känsla av att jag inte ville veta vad pappa skulle berätta. Men när jag tillslut kom till mitt kvarter tog jag upp mobilen och kollade klockan. Lite över halv elva. Jag suckade och öppnade dörren till hallen där jag genast blev attackerad av en vit lurvboll. "Åhhh!" utbrast jag när jag såg vad det var. Det var en gullig lite vovve! Den hade ett vitt halsband med fejkdiamanter på. Jag kollade om det stod något namn. "Fuzzball.." mumlade jag och tog upp den lilla krumeluren i famnen när pappa kom ut i hallen med ett stort leende på läpparna. "Jag visste att du skulle gilla honom" flinade han och jag såg hur röda hans ögon var. "Men pappa, du är ju allergisk mot hundar..." började jag men blev snabbt avbruten av att pappa gjorde en gest som visade att jag skulle följa med in i vardagsrummet. Jag tog upp den gulliga bollen och gick och satte mig i den vita soffan. Jag såg att det bara var en soffa och tv:n kvar här inne... Jag lutade ryggen mot några grå lurviga kuddar som Fuzzball genast började nosa på. Pappa satte sig bredvid mig och drog ner glasögonen till nästippen så att han kunde se mig i ögonen. "Gumman" sa han och tog mina händer i sina. "Jag har fått ett jobb i Brighton..." började han men jag avbröt honom snabbt med att ställa mig upp och stampa foten i golvet. "NEJ! Jag flyttar inte!" skrek jag så högt att Fuzzball gnydde till. Jag tog upp honom i famnen och klappade honom medan jag kände tårarna bränna innanför ögonlocken. Jag begravde ansiktet i hans fluffiga päls och tänkte på Mika. "Mika behöver mig" sa jag och pappa nickade. "Jag vet, därför har jag valt bästa möjliga lösningen" sa han och klappade på platsen bredvid honom. Jag satte mig mot min vilja och Fuzzball la sig som en liten boll i mitt knä. "Du måste gå klart skolan här i Seaford, jag vet hur viktigt det är för dig" sa han och log svagt mot mig. "Så därför, har jag bestämt att eftersom jag måste flytta och du måste stanna, köper vi en lägenhet till dig" sa han men avbröts, återigen, av mitt skrikande. Men den här gången var det av glädje. "Åh tack och tack och tack!" utbrast jag och kramade honom. Fuzzball hamnade mitt emellan oss och slickade min hand. Jag skrattade och pappa log försiktigt. "Men. Lägenheten ligger granne med Miltons hus, som ligger något kvarter bort. Så hans föräldrar har lovat att se efter dig. Om det är någonting, går du till de. Jag är så ledsen att vi inte har någon släkt här..." sa han och jag nickade. Hälften av min släkt, pappas sida, bodde i Storbritannien. Mammas sida hade vi nästan aldrig träffat eftersom hon dog straxt efter att jag hade fötts. Jag nickade entusiastiskt. "Självklart, men det här huset då?" frågade jag och pappa log mot mig. "Det säljer vi. Och eftersom du flyttar till Miltons område bor du närmare stan, skolan och dina vänner. Ungefär 2-3 kilometer närmare." log han varmt och jag kramade honom igen. "Tack snälla!" sa jag. "Jag kommer dock hem varje fredag och stannar till söndag kväll. Jag jobbar som reporter, så jag fick ledigt på fredagar." sa han och jag nickade igen. "Men Kimberly..." började han och jag tittade upp på honom. "Vi flyttar om två dagar..." sa han och jag spärrade upp ögonen. "Det betyder att jag måste börja packa!" utbrast jag och han nickade. "Det står kartonger på ditt rum" ropade han när jag sprang upp för trappan med Fuzzball hack i häl. När jag kom in i rummet såg jag att det stod runt tio kartonger. Jag tog en och packade ner mina tröjor och underkläder i. Jag skrev "Överdelar" på kartongen och tog en till för mina byxor, kjolar och klänningar. När jag hade packat ner allt vände jag mig till sminket. ~ Det knackade på dörren och jag vände mig om för att se pappa. "Har du packat ner allt nu?" frågade han och jag nickade. "Förutom tandborste och sängkläder, ja." sa jag och han nickade. Jag tar med mig kartongerna ut till lastbilen. Jag hyrde den för hela den här veckan." sa pappa och jag log mot honom. När han hade burit ner allt kändes det tomt. Det enda som fanns kvar var min säng och Fuzzballs blå lilla säng. Han la sig tillrätta och jag gjorde detsamma. Jag bytte om till en pyjamas som jag hade lagt på sängen. Jag hade också tagit fram två andra outfits som jag skulle ha imorgon och dagen då vi flyttar. Jag vek ihop kläderna och la de i en kartong som jag bett pappa lämna kvar. Där skulle jag lägga ner det som inte kunde packas nu, t.ex. smink, tandborste, hundmat och kläder. När allt var klart La jag mig ner i sängen och log för mig själv innan jag somnade. Hunden:  that's all I got to say 24 feb, 2014 16:01 |
|
Borttagen
|
Felix och Anton kom ut ur huset dom också. "Är du säker på att du inte vill ha skjuts?" frågade Anton och jag nickade. "Nej, jag vill inte..." började jag men avbröts av att han tog tag i mitt hår och började dra mig mot bilen "Aj mitt hår, Aj mitt hår!" Anton öppnade dörren och kastade in mig i baksätet och han och Felix satte sig där framme. "Vad gjorde du det där för!?" frågade jag argt. "Jag vet inte, har inte någon anledning alls faktiskt" svarade Anton och började köra. "Vet du ens vart skolan ligger?" frågade jag och höjde på ögonbrynen. "Nej, jag har aldrig varit där." svarade han med ett flin "Men jag kan fortfarande läsa på skyltarna" sa han. "Och vart har du lärt dig läsa då?" frågade jag och mötte hans blick i backspegeln. Han skakade på huvudet åt mig. "Lilla dumma Mika" sa han "Har du någonsin tänkt dig att jag blivit hemlärd?" "Menar du hemskolad?" frågade jag och han fnyste bara som svar. Felix öppnade en lucka i framsätet och tog fram en cigarrett och tände den. Han blåste ut röken och jag började låtsas hosta. "Håll käften" sa han och jag höll för munnen och la mig ner på sätet. "Jag tror jag dör" sa jag och tog händerna på min strupe. Båda suckade åt mig. "Barnrumpa" sa Anton men han skrattade, jag såg det i backspegeln. "Inte schysst, jag är faktiskt 13..." "Exakt" sa Felix. Jag fortsatte att ligga stelt på sätet och efter en stund tog Felix tag i min fot. "Vi är framme" sa han och började dra mig ut ur bilen. Jag tog tag i bilen på vägen ut. "Jag vill inte!" sa jag och försökte att ta mig ut hans grepp om mina fötter. "Ut ungjävel" sa Felix med ett flin och fortsatte att försöka dra ut mig. "Nej!" sa jag och fortsatte att försöka komma loss från hans grepp. "Men för i hel..." började Felix men Colin kom. "Öh... hej?" sa Felix och vi stannade helt, som att någon hade pausat en film. "Öh, hej Mika" sa Colin och jag log ursäktande och släppte taget om bilen för att vinka åt honom, men jag ramlade med en duns ner på marken. Colin sträckte fram handen men jag ställde mig generat upp själv. Jag borstade mina strumpbyxor och såg att det blev ett litet hål och blod i dom. Helt plötsligt kom fram till mig och kramade om mig. "Jag är så ledsen för din skull" sa Kim med ett svagt leende. "Öh... de är ju bara ett litet skrubbsår" svarade jag irriterande. "Neje, din mamma" sa Kim och kramade mig. Mina ögon blev stora, varför visste hon? "Jag ska nog gå nu.." sa Felix och hans ögon blev mörka. Han hoppade in i bilen och Anton började köra. Colin tittade på mig, han fattade ju lika lite som jag trott att Kim skulle göra. "Mhm..." svarade jag kort och började gå mot skolan utan att säga ett ända ord. 24 feb, 2014 17:33 |
|
Kola
Elev
|
Jag vaknade av att Fuzzball skällde gällt. Visst ja, han måste ut och kissa på morgonen... Jag tittade på klockan och såg att jag hade god tid på mig. Eftersom jag bara hade en vit t-shirt med en grå uggla och gråa mjukisbyxor på mig tog jag på mig min grå munkjacka som hörde till. Jag drog på mig ett par strumpor och klappade händerna för att han skulle komma. Han kom springande mot mig och jag skrattade. Jag gick nerför trappan och in i hallen. Jag tog på mig mina skor och satte sedan på Fuzzball kopplet. Jag låste upp dörren och gick ut.
~ "Kim?" ropade pappa när jag kom in efter promenaden. "Japp" svarade jag och pappa kom ut i hallen. Han hade bara morgonrock på sig och en kopp kaffe i handen. "Varför är du vaken?" frågade jag. "Du är ju faktiskt 'ledig' eftersom du inte börjar på jobbet förrän nästa vecka" sa jag och kollade i almanackan. Det var tisdag så pappa skulle inte börja förrän om ungefär 7 dagar. Jag log mot honom när han bara ryckte på axlarna. "Jag kan ta hand om Fuzzball när du är i skolan.." sa han och återvände till köket. Jag klappade Fuzz och sprang upp på mitt rum. Jag bytte om till ett par trasiga, ljusa jeans och ett vitt linne med fåglar på. Jag tog min mobil i bakfickan och gick sedan in på toan och borstade tänderna. "Ska du inte ha någon frukost?" frågade pappa när jag tog på mina svarta kängor. "Nej, jag skippar det" sa jag och öppnade dörren. "Kimberly!" hörde jag där inifrån. Jag gick in i köket och tittade på pappa. "Ja?" frågade jag och suckade. "Busskort" sa han och räckte mig det. Jag flinade och tog det i bakfickan och gick till bussen. ~ Jag tittade efter henne och vände mig sedan mot Colin. "Varför gick hon? Vad gjorde du?" frågade jag honom. Han ryckte på axlarna. "Inget..." muttrade han förvånat. Jag tittade på honom och såg att han tittade efter Mika ända tills hon hade försvunnit bakom kanten. Jag skrattade åt honom och han vände sig mot mig och jag såg att han rodnade. "Olala..." sa jag och han slog till mig lätt på armen. Jag sprang iväg men han hann ikapp mig och började kittla mig. Som jag redan har sagt så ramlar jag nästan omkull när någon kittlade mig. Så det slutade med att Colin hade armarna runt mig jag bara skrattade. Plötsligt slutade Colin och jag öppnade ögonen som jag hade stängt medan jag skrattade, så att inte mascaran skulle rinna av att mina ögon tårades. Någon harklade sig bakom oss och jag vände mig om och såg Jack. Jag tänkte förklara när jag såg Mika i ett fönster. När hon såg att jag tittade så vände hon bort blicken och gick. "Mika!" ropade jag men förstod att hon inte kunde höra mig. Jag suckade och tittade på Jack igen. Han såg arg ut, men vad hade han att vara arg för? Vi var ju inte ens tillsammans. "Vad?" frågade jag och försökte verka glad. Han stirrade på mig och nickade sedan mot Colin. Jag suckade och skulle precis förklara när Colin avbröt mig. "Jag kittlade henne för att hon hade retat mig för en sak.." mumlade han generat och jag såg hur Jack tänkte på saken. Han funderade säkert på om han skulle förlåta mig eller inte... Jag suckade och gick in i skolan mot mitt skåp. Jag kollade mitt schema och såg att jag skulle ha matte, fast bara en genomgång. Jag stängde igen skåpet igen och gick mot aulan. that's all I got to say 24 feb, 2014 18:18 |
|
Borttagen
|
Mina ögon mörknade när jag såg Kim och Colin. Även om det var Colin som kittlade henne kände jag en djup sorg och vände mig genast om. Jag fortsatte mot mitt skåp med blicken ner i golvet. Min mamma hade dött, det sista jag behövde var mina bästa kompisar att hålla på med varandra. Jag la in min väska i skåpet och tog fram min engelska bok och slog igen skåpet hårt och fortsatte att gå i korridoren... jag orkade inte bry mig om alla som tittade efter mig, jag orkade inte bry mig om något... eller någon. Plötsligt kände jag hur någon stötte emot mig och jag tittade upp och såg att det var Justin och Brett. Brett flinade åt mig och Justin tog självklart tillfället i akt att reta mig för mitt hår. "Har du tagit inspiration från en flamingo eller?" flinade Justin petade på mitt hår. Brett skrattade och jag slog till Justin hårt i ansiktet. "Mika!" sa Kim allvarligt till mig och jag tittade henne i ögonen, jag kände en djup oro och jag kände hur otrygg jag var i allas ögon. Brett gick till Kim och då kom självklart Colin och hjälpte till. Jag slängde boken i marken, sprang till mitt skåp och tog min väska. Jag brydde mig inte om Kim och Colin ropade på mig utan sprang ut ur skolan. Jag kände hur en ensam tår åkte ner för min kind och jag sprang upp till fotbollsplanen där ingen var just då. Alla var i sina klassrum och jag gick upp på läktaren och satte mig med benen mot mig som en boll och tryckte huvudet mot knäna. Flera tårar åkte ner för mina kinder och kände hur några vattendroppar landade på mitt hår. Jag tittade uppåt och kände hur blött mitt ansikte blev. Jag ställde mig upp och tog min väska. Jag gick ner för läktaren. Jag gick förbi klassrummen och kände hur blöt klänningen blev. Jag gick där med mitt huvud nerböjt och mitt rosa blöta hår ligga för ansiktet. Klänningen låg slött ner och mascaran var ut kletat i mitt ansikte. Jag gick på vägen utan att bry mig om någon bil skulle komma. Jag la armarna runt om mig och lät blicken följa mina fötter. Helt plötsligt kände jag hur någon tutade bakom mig och jag vände mig om. Jag såg hur Erik, Anton och Felix kompis satt i bilen och drog ner fönsterrutan. "Mika?" frågade han förvånat och jag gick fram till hans bil. "Ja..." sa jag tyst och han log svagt. Hans svarta hår hade blivit mycket rufsigare än jag såg honom sist... fast jag tror att han var mer chockad över mig. "Sen när färgade du håret och... ensam i regnet?" frågade han och han granskade mig. "Jag vet inte..." sa jag tyst och han nickade till att jag skulle sätta mig. Jag satte mig på sätet bredvid honom och stängde dörren efter mig. "Jag hörde om din morsa..." "Jag vill inte prata om det" avbröt jag och lutade huvudet mot fönstret. "Det är okej... samma sak har hänt mig" sa han och log. "Vill du gå och ta en kaffe?" frågade han och jag vände mig mot honom. "Alltså, inte som en dejt... utan att du ska få värma dig" sa han och rodnade. "Vad säger dig att jag inte vill gå på dejt då?" sa jag och log. Han nickade och körde mot kaféet. Han parkerade bilen och gick ut. När jag klev ut genom dörren kände jag hur huden knottrade sig. Jag huttrade och slog armarna om mig. Jag såg hur Erik tog av sig jackan. "Här, ta på dig den" sa han och jag log tacksamt mot honom. Jag tog på mig jackan och kände hur stor den var. På honom såg den normal ut men på mig var det som om den var i storlek XXXXL. Fast, jag är ganska kort också, bara 1'70 så... Vi gick in på kaféet och den ganska unga kvinnan bakom disken satt och bläddrade i en tidning. Erik hostade och hon tittade upp. "Ska inte ni barn vara i skolan?" muttrade hon. "Jag är 18 och hon är inte tillräckligt gammal för skolan än..." flinade han och jag slog till honom på armen. "Jag är faktiskt..." började jag men avbröt mig när kvinnan tittade på mig med ett kallt leende. Hon kunde faktiskt ringa polis eftersom det är olagligt att skolka. Jag suckade. "17, och vi har håltimme" ljög jag och Erik nickade. "Är ni på dejt eller..?" flinade kvinnan. Erik skakade på huvudet. "Det här är min tjej" sa han och kysste mig på pannan, eftersom han knappt nådde ner till mig. Han var nog ungefär två decimeter längre. Jag tittade chockat på honom och han blinkade bara åt mig. "Det är alltså därför hon har dina kläder?" sa tjejen och tittade surt på mig. Jag förstod att det här måste vara någon som Erik hade haft "kärleks affärer" med. Han nickade åt henne och sedan beställde han en espresso åt sig själv och jag fick en cappuccino. När vi fått våra varma kaffekoppar satte vi oss i ett bås långt bort från disken. Han berättade om Linda som tjejen hette, och hur hon hade utnyttjat honom. Hon var ett år äldre. Eller ja, nitton i alla fall. Hon trodde att han var arton, som han hade sagt till henne när de var ihop. Jag lyssnade på honom och log när han berättade att han hade flyttat tillbaka till Seaford efter att ha jobbat i Brighton på en fabrik. "Det var sjukt tråkigt.." muttrade han och vi skrattade. "Men berätta om dig då" sa han och tog en klunk kaffe. Jag nickade och berättade om min karate, varför jag färgade håret och... Faktiskt berättade jag om mamma. Han lyssnade noga och lyfte på ögonbrynen när jag berättade om Colin och Kim. Jag hade helt glömt bort att vi var på en dejt... "Så... Du blev sur för att Kim och Colin retades med varandra?" frågade han och jag bestämde mig för att ljuga. Jag kunde ju inte säga att jag faktiskt gillade Colin rätt framför en kille som jag var på dejt med. "Nej... Det känns bara så fel att de kan ha roligt när jag sörjer min mamma. Precis innan det där hade Kim sagt att det var tråkigt att hon gick bort och sedan när jag gått skrattar och retas hon" utbrast jag och insåg att det inte var till 100% lögn. Det var faktiskt så det var, men jag hade utelämnat några detaljer. Men de ville jag själv också glömma bort. Precis som jag ville glömma bort Colin. 24 feb, 2014 19:49 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen