De 10 sista

Osric började gå ifrån sitt hus, eller ruin. Han hade ont i huvudet och det bultade förfärligt i hans vänstra arm där han hade ett djupt sår. Det kändes nästan som att han inte orkade stå upp längre. Vad skulle han göra? Att bara lägga sig ner och dö lät som en oerhört dum idé tyckte Osric så han fortsatte att gå framåt utan riktning. Plötsligt såg han en vit stor byggnad. Sjukhuset. Han tackade gud eller vem du nu än var som han borde tacka, och skyndade sig till sjukhuset.

Lucia :

Jag söker igenom alla rum i huset utan att hitta något. Jag måste ha inbillat mig. Så jag går ut och går genom staden. Jag börjar springa så fort jag kan. Snart har jag kommit väldigt långt

((Hur många av er är i närheten av mitt sjukhus egentligen? ))

Ett plötsligt skrik ekar genom byggnaden och Julian rycker till så häftigt att han nästan ramlar av sängen. I dörröppningen står en flicka med rött hår, grå-blå ögon, ett ärr på kinden och i handen håller hon en väldigt otrevlig kniv. Julian hinner inte ens säga något förrän flickan vänder på klacken och rusar ut ur rummet igen.
"V-vänta!" utbrister Julian, men flickan är redan borta. Julian tar sig upp på fötter och haltar efter henne. Han vill inte bli lämnad ensam igen.

Elize

Det började bli mindre träsk och mera stig.
Stigen vart bredare och bredare tills jag såg att det var en gata, omringad av hus, lik och skelett.
Jag var förvånad över att jag fick fram ett skrik, för där kom det hest och högt. Skriket ekade.

Nikita:

Jag hör ett skrik och går så snabbt jag kan ditt. Jag ser en flicka stå där.
"Nej Nikita nu inbillar du dig bara!" säger jag till mig själv och blundar.

Lucia :
Jag hör ett skrik igen bakom mig. Jag svänger runt och kan se två personer. Båda är flickor. Jag börjar långsamt gå mot den som står närmast. "Hallå?"

Lukas började gå från det övergivna huset och hörde något som ett skrik
" Lukas du inbillar dig du är den sista människan " mumlade Lukas för sig själv men hans ben började springa mot skriket det var som om de inte ville stanna. Hans ben stannade inte långt från 2 flickor han trodde först han såg i syne men flickorna såg levande ut.

Lucia :
.
Jag springer mot henne. Hon står i utkanten av en stor skog.

Lukas såg mot tjejerna den ena verkade stå vid utkanten av en stor skog och den andra sprang mot tjejen som stod vid skogen.

Nikita:

"Nej Nikita du är ensam!" sa jag och blundar hårdare.
Jag tittade sedan lite lätt och det har kommit fler personer.