Duddley, kär i en… häxa?

Ja!

längtar efter mer!

Bra!
Och vid kyssen så dog jag bara lite ♥

när kommer nästa kapittel?

Hehe, har varit lite långsam
Ska antagligen lägga upp ett till kapitel imorrn/ikväll

kul längtar

Idag alltså! NU!!!

Jag vet jag vet... Jag är sen. Igen.
--------------------------------------------

Jag var som fryst för en sekund, innan jag la mina händer på hennes midja samtidigt som hon la sina armar kring min hals. Hon tvinade in sina fingrar i mitt hår och jag drog henne närmare mig. Efter någon minut så flyttade hon på huvudet så bara våra nästoppar nuddade varann. Jag stängde mina ögon för att smälta allting som precis hänt.
"Det där var... oväntat." sa jag med en låg röst och öppnade mina ögon.
"Oväntat. Minst sagt." sa hon med en ton av bekymmer i rösten. Jag bestämde mig för att ignorera det.

Efter det gick vi tillbaka i tystnad och hand i hand in i skogen tills vi nådde gläntan.
När vi var framme la jag mig ner på rygg och kollade upp på den ljusblåa himlen. Det tog inte långtid efter Cho låg bredvid mig.
"Du vet att det här kan gå åt skogen, eller hur? Du anar inte vilken röra jag egentligen är Dudley. Jag är en röra som lever i en annan värld... ibland."
"Jaa, det kan gå åt skogen. Det kan gå åt helvete. Det kan gå dit pepparroten växer. Det kan gå vartsomhelst. Men det är vi som bestämmer vart. Och jag bestämmer att det ska stanna här i gläntan, för det är här jag gillar att vara. Med dig."
"Sen när blev du så poetisk?" svarade hon med en hint av sarkasm.
"Ha. Ha. Ha. Lustigt."
Hon vände på huvudet med ett stort retsamt leende. Jag sträckte ner hon hand mot hennes och flätade in våra fingrar, och leendet på Chos ansikte blev genast mycket mjukare. Hon stängde ögonen och vände huvudet mot himlen istället.
"Fast det kommer fortfarande inte vara lätt."
"Jag vet. Egentligen så får jag inte träffaa dig."
"Va?" sa hon med en hög röst samtidigt som greppet om min hand blev lite starkare. Jag började genast röra min tumme i en oval form på hennes hand för att hon skulle lugna ner sig.
"Varför har du inte sagt något till mig?" sa hon samtidigt som greppet sakta började lossna.
"Har jag fått chansen?"
"Noterat."
Jag släppte ut ett litet skratt.
"Vad ska vi göra? Om du inte får träffa mig så..."
"Så behöver mina föräldrar inte få reda på något."
"Ska du bryta dina föräldrars regler. Wow, jag är imponerad."
"Du vet att man kan överdosera sarkasm?"
"Du är bara avundsjuk för att jag är sarkasm drottningen."
Jag började skratta hysteriskt åt det. Efter en stund började jag få slut på luft och min mage började göra ont, vilket gjorde allting mycket mer roligt.
"Du är så jobbig.." hörde jag Cho muttra.

Resten av dagen var vi kvar i gläntan. Vi planerade hur jag jag skulle komma ut, när jag skulle gå och vart vi skulle träffas.
När vi hade planerat, med några långa pauser från planerandet, så var det kväll.
Himlen hade en mitt i mellan ljus och mörkblå färg. Jag satt lutad mot en trädstam med mina händer lindade runt Cho och hennes huvud tillbaka lutat mot mitt nyckelben.
"Jag borde nog gå nu."
Svaret som jag fick var en stor gäspning. Hon reste sig upp och började gå in i skogen, och jag inte långt efter.
Efter en stund av tystnad så sa jag "Inte så dålig dag ändå."
Hon skrattade till och svarade "Nae, inte så dåligt trots allt."

När vi var ett kvarter bort från mitt hus stannade i, för säkerhetssjäl.
"Då syns vi imorrn" sa jag
"Och du vet planen?"
"Jag vet planen"
"Bra."
Hon gav mig ett leende och vände sig om.
"Du glömde något" sa jag samtidigt som jag tog tag i hennes handled, vände henne omkring och kysste henne lätt.
"Hejdå." sa hon tyst med ett stort grin på ansiktet.

Jag smög upp för uppfarten, låste upp så tyst jag kunde och smög in.
När jag vände mig om blev jag väldigt chockad av vad jag såg.

Gaah nej CLIFFHANGER jg vill veta vad det var!!
Btw kyssen var så underbar och önskad, Chudley in my heart ♥
Du skriver fantastiskt, längtar efter mer 83 ♥

Cho måste ju nämna Harry någon gång! Eftersom hon är lite kär i honom fortfarande så borde hon ju säga det! Eller så är det Harry han ser...