Fjärde generationen rollspel

Fanny försöker trösta så gott hon kan.

Alex såg ner i marken
" Pontus förlåt mig " mumlade Alex

"Det är mitt fel, det är mitt fel att hon är död" mumlar Aily och börjar gråta igen.
"Nej, det är det inte" säger Fanny.
"Det var min ide att vi skulle gå in i huset. Det var jag som ville tända ljuset. Det var jag som inte kunde hindra henne från att gå rakt in i elden" mumlar hon.

Alex såg ner i marken det var hans fel alltihop han hade inte stoppat mobbarna från att mobba pontus

(Glöm inte bort att du har en till karaktär)

[Juste, tack för påminnelsen. Fats jag sover just nu... Det är ju fortfarande natt... Och är Pontus verkligen död?]

"Säg inte så. Det är inte ditt fel. Du hade inte kunnat stoppa henne. Och vem hade vetat att ljuset hade kunnat starta en brand. Och vad tror du Alex hade gjort om han förlorat båda sina systrar. Han kanske hade följt efter er" säger Fanny.

(Nej bara försvunnen någonstans i slottet)

Alex reste sig och gick mot slottet han fick inte ge upp han fick inte ge upp han måste finna Pontus. Alex armar skakade när han gick genom slottet.

[Yeeey! Jag började bli riktigt rädd]

Hur många gånger har inte Aily tänkt på att följa efter sin tvillingsyster. Men varje gång påminner hon sig om Alex. Hur sorgsen han skulle bli. Och hon vill inte ge honom den bördan.

Alex lutade sig tillslut mot en vägg tårarna rann ner för ögonen.

Tillsist somnar hon i Fannys famn.

Alex somnade tillslut om han ville inte men ögonen var så trötta. natten gick och snart var det morgon