PRS(fashion7)

TOP kände sig av underlig anledning varm in uti.
- Tja, det var ju tur! Skrattade han.
- Tänk om du inte velat se mig! Då hade jag vart rätt illa ute, eller hur?

Elenora skrattade lätt. "Tja...jag vill gärna se dig...Du är snäll...du har hjälp mig så mycket och du är...". Hon hindrade sig själv, hon hade tänkt säga 'stilig' men hindrade sig själv. Vad var det med henne?

TOP log generat. Han tyckte om att bli berömd.
- Och jag är?? Frågade han nyfiket och såg på Eleonora. Han måste få veta vad hon hade tänkt säga! Om hon vägrade kanske han kunde använda lite magi? Fast....egentligen ville han inte det, inte mot Eleonora.

"Jag tänkte säga...du är väldigt stilig också..." mumlade Elenora. Hon vågade inte möta hans blick utan såg ner på sina skor. Hon drog undan lite hår från sitt ansikte, men det åkte bara ner igen.

TOP log förvånat.
- Så trevligt att du tycker det! Skrattade han, lila musikaliskt som alltid. Han lade fingrarna om Eleonoras haka och vände hennes ansikte mot honom.
- Du är själv väldigt vacker! Log han vänligt. Det kändes konstigt att ge folk så mycket komplimanger, TOP hade aldrig gjort det förr....

Utan att själv märka det tog även TOP ett steg fram. Han lade en hand på Eleonoras rygg.
- Ja! Log han tyst innan deras läppar möttes.

Elenora slöt lätt ögonen och besvarade kyssen utan att tänka på det. Hon la armarna om hans nacke och kände sig överlycklig. Mycket lyckligare än när Robert kysst henne.
Hon drog sig tillslut undan och log lite generat och strök undan mer hår från sitt ansikte.

TOP log snett mot Eleonora. Han kunde inte äta upp henne...hon betydde för mycket för honom....
- Jag tycker verkligen om dig! Sa han.

Elenora log större. "Och jag tycker om dig...". Hon hade nu helt glömt bort Robert, att han var försvunnem och att han föryt krossades hennes hjärta.

TOP log glatt, om han kunde rodna hade han gjort det. Inte det minsta tvekande tog han Eleonoras hand och fortsatte gå.