Väktarna (Prs)

" Vi måste hämta hem honom på något sätt " sa Nike hon såg på mannen framför Johan.

Johan såg ner på golvet han hostade upp lite blod.

"Ja, men hur...?", Oliver såg ner på kristallen.
"Vi måste få tag på Irma annars! Hon kan nog hjälpa oss"

" Ja vi måste ta oss till kandrakar " sa Nike hon såg hur Johan blev huggen av mannen. Hon ville så gärna ge mannen stryk hon hatade misshandel

"Ja!"

Nike började tänka hon såg på de andra
" Om vi tar varandras händer och ställer oss i en cirkel och önskar riktigt hårt så kommer vi nog till kandrakar " sa Nike hon stärkte ut sina händer.

Mannen la sin hand på Johans axel
" I mörkrets makter sänder jag dig " sa mannen ett märke börjar långsamt komma fram på Johans axel.
" Du kommer sakta dras in i mörkret " sa mannen med ett skratt han lämnade honom.

"Men vi skanar ju Johan för en cirkel", Stan stod tvekande lite längre bort.
"Ju mer vi tvivlar detso värre blir det för Johan!", Lola såg arg ut.

" kom igen nu Stan " sa Nike hon sträkte handen mot honom.

Johan försökte andas lugnt han började känna mörkret växa inom honom.

Stan tof ett osäkert steg in i ringen. Deras händer slöts om varandras och inan de visste ordet av det var de i kandrakar.

" det gick " sa Nike glat hon såg sig genast om efter Irma hon såg henne gå mot dom med orolig blick.
" Har något hänt? " frågade hon

Johan kände hur lyckan började försvinna hur all glädje ran ur honom sakta.

"JA! Johan är i fara!", Oliver skrek ut över hela rummet. Lola döljde ansiktet med tårarna och Stan såg bara rädd och osäker ut.
"Gör något!"