PRS (LunaLovegood1)

Denna gången dröjde det länge innan Ethan skulle vakna, det kände Joshua på sig. Så istället för att sitta och vänta gick han iväg till biblioteket för att försöka fokusera på en bok istället för alla hans tankar. Det gick inte speciellt bra. Han hade tyckt om det, även när han hade slutat dricka av Ethans blod. Var det konstigt? Vad var det han hade gjort egentligen? Han visste inte. Joshua undrade om han skulle fråga Ethan när han vaknade.

Ethan tog sig upp från sängen då han inte fann Joshua. Han var något vimmelkantig på benen, men det gick. Han gick ut ur sitt rum och började söka efter Joshua. Han öppnade många dörrar innan han hittade rätt. "Joshua" log han och gick in i biblioteket. Han lutade sig lätt mot dörren efter han stängt den, efter den korta promenaden var han lite mer yr. Han undrade hur Joshua hade reagerat på hans tankar...

När Ethan kom in i bilioteket stängde Joshua boken som han hade läst väldigt snabbt, nästan för snabbt. Kanske var det eftersom han faktiskt inte hade läst i den.
"Ethan" sa han sedan med ett litet leende. Han skruvade lite på sig innan han bestämde sig för att det var bäst att prata ändå.
"Det där som du sa... Tänkte i alla fall... Du ville alltså att något liknande det som skedde skulle ske?" frågade han sedan.

Ethan nickade sakta. "Ehm...Ja..." mumlade han medan hans kinder antog en röd bolmande färg. Han visste inte riktigt varför...men det hade känt så bra att ha Joshuas läppar mot sina. Varför kände han så? Han rodnade mer utan att tänka på det. Han hade hört talas om folk som känt så här, men då hade det varit män med kvinnor, eller kvinnor med män. Och Joshua var verkligen ingen kvinna....Men ändå så hade han känt sig lycklig och varm.

Joshua betraktade Ethan när hans kinder blev röda, och lyssnade samtidigt till hans tankar. Det var lite komiskt egentligen, men samtidigt sant. Även Joshua hade hört och läst om sånt här, men han var, liksom Ethan, osäker på varför det var såhär just nu. Det hade verkligen varit en underbar känsla att ha sina läppar mot Ethans, det hade känts så rätt. Även Joshua kände hur hans kinder började anta färgen av rosor.

Ethan såg förvånat på Joshua då hans kinder blev röda. Han blev inte förvånad över att han rodnade, utan hur vacker han såg ut med rodnaden. Den tanken fick hela Ethans ansikte att bli tomatrött, den tanken hade nog Joshua hört. Varför kände han så här och rodnade så mycket? Han hade hört om sådana känslor också, sådana känslor som män återigen hade för kvinnor, och kvinnor för män. Känslor när de älskade någon...Ethan blev plötsligt blek istället för röd då han tänkt den tanken. Han måste vara knäpp...För det verkar som om han har börjat gilla Joshua konstigt mycket...Kanske mer en gilla....De tankarna rann igenom hans huvud.

Ethans tankar forsade in i Joshuas huvud och fick honom inte mindre generad. Vacker... Mer än gilla... Joshua hade aldrig upplevt att någon uppenbarligen kände såhär för honom. Han hade inte själv känt det heller, men den varma känslan han fick när han tittade på Ethan fick honom att tvivla på om han skulle vara omedveten om det länge till. Joshua log.
"Du får mig generad" sa han tillslut då han inte kom på något annat att säga.

Ethan visste inte vad han skulle säga, gjorde han Joshua generad? Han log lite svagt och fortsatte luta sig mot dörren då han kände sig mer yr, nog inte bara tack vare blodförlusten. "Och du får mig generad..." sa han tillslut som ett svar.
Han var sedan tyst en stund, vad skulle han säga? Vad skulle han göra? "Jag...jag...Ska jag lämna dig ifred?" undrade han även om han själv egentligen inte ville det, han ville stanna med Joshua. Fortsätta känna den där underbara känslan.

Joshua skakade på huvudet.
"Det är ditt eget beslut. Det skulle vara trevligt att ha dig kvar, men jag förstår om du vill gå" sa han efter en kort stunds betänketid. Många tankar rusade genom Joshuas huvud, allt från det underbara sätt som Ethan lutade sig mot dörren på (allt med Ethan var förresten underbart, men det ville Joshua knappt erkänna) till hur de skulle tillbringa resten av tiden tillsammans. Om det nu blev någon längre tid tillsammans, det berodde ju helt och hållet på vad Ethan ville.

Ethan log lite. "Jag stannar hemskt gärna!". Han lyckades ställa sig lite upprätt igen. Tänk...att stanna med Joshua lät underbart. Han tog ett steg framåt trots att hans huvud snurrade. "Jag stannar väldigt gärna..." upprepade han. Plötsligt snurrade det extra mycket till och föll ner på knä, framför Joshua. "Oj då..." mumlade han och försökte ta sig upp. Han såg upp på Joshua.