Privat roll med okänt tema

Då skolklockan åter ringde var Aaron färdig att ge sig hem. Han hade inga fler lektioner den dagen, då han läste endast så många ämenn som skulle få honom ut ur skolan.
"Mr. Sayers, stannar ni här en stund?" undrade lärarinnan med silkeslen röst. Aaron hälsade sina vänner att de skulle ses på kvällen, och ställde sig vid Miss Stacys bord. Då dörren slogs fast ställde hon sig intill honom, och strök ömt hans arm.
"Hur var din sommar?"
"Varm", svarade Aaron, och log vetande. "Du har förlovat dig", anmärkte han, och Stacy lyfte upp vänstra handen med ett skratt för att se på ringen.
"Visst, men en kvinna behöver litet spänning i sit liv, om du förstår mig."
"Jag förstår. Men, inte nu", svarade Aaron, och tog ett steg bakåt. Stacy log beklagande.
"Om du ändrar dig, vet du var jag finns." Aaron tog adjö och lämnade klassrummet kvickt. Han behövde verkligen en drink nu.

Eleverna skiljdes som för vinden liksom Levinia. Hennes dag var ännu inte slut ty hon hade sökt till teater något som hennes föräldrar skarpt ogillade. Men eftersom de inte brydde sig om sin dotter tog hon sig till klassrummet.

Då lektionen var slut kände sig Levinia helt tillfreds det hade varit roligt. Nu gick hon till sin takvåning som tack och lov inte låg inärheten av de andra lägenheterna hon ville inte skryta med sin rikedom eller bli behandlad annorlunda.

Hazel satt kvar på sin plats, hon hade inga fler lektioner och musiken är bra så hon klagar inte. Eminem hittar den där underliga vägen rakt in i hennes hjärta. Eller snarare den där biten av det förflutna som lyckas bubbla upp till ytan trots att hon inte rört runt där på flera år. Hon har ju till och med ljugit om sin historia för sina vänner. Men det är ingen större fara. Det är inte speciellt ofta som man fortfarande håller kontakten, visst? Dessutom, att ha flyttat hemifrån vid sexton års ålder är rätt vanligt. Det är väl bara att det är inte lika vanligt att inte ens vara säker på vad ens mor heter i efternamn.

Lei kom ut på taket och suckade lättat. Hon gick fram till kanten och satte sig. Först då fick hon syn på en annan tjej. Hon ställde sig hastigt upp och backade bort från tjejen.
- V-vem är du? Stammade hon tveksamt. Skulle det sluta såhär? Skulle tjejen putta ner henne från taket? Lei anade det värsta och darrade lätt när hon tog ännu ett steg bak.

Hazel hörde faktiskt meningen, knappt, genom musiken och drar ur ena hörluren och ställer sig upp. Hon är redan mer än två meter över takets egentliga höjd på grund av luftkonditioneringen och när hon ställer sig upp så blir alltid genast lite mindre. Hon hade inte förväntat sig att träffa på någon.
"Sorry, lyssnar på musik." Säger Hazel lite för högt. Hon lyssnar fortfarande på musiken. Men hon stänger av den och strax där efter hoppar hon ned och landar med en mjuk landning på taket. "Skulle du vara vänlig nog att upprepa det du sa?" Frågar Hazel och försöker låta artig.

Lei såg nu mer misstänksamt än skrämt på flickan,
- Vem är du? Frågade hon med hög röst.
Lei hade ett vagt minne av den här tjejen, men hmdet var ett konstigt minne...hon...hoppade liksom från ett tak till...ett annat..eller något. Nej, det kunde väl inte stämma? Var det ens lagligt att göra så?

Hazel ser på henne och det tar inte lång tid för henne att identifiera henne som en av de andra i historieklassen. Lei... det borde vara Lei.
"Namnet är Hazel, Hazel Uuano." Presenterar sig Hazel. "Och du heter väl Lei, visst?" Frågar Hazel, mest för att bekräfta.

Aaron tog sig hem med bussen efter den sista lektionen. Han bodde i ett av de äldre, och där med billigare, byggnaderna, i den översta våningen. Utsikten var fin, men huset hade ingen hiss, och att gå sex våningar upp fick nästan vem som helst att flämta.
Han var dock glad över att inte behöva dela sin etta med någon. Köket kunde knappast kallas det, då det inte fanns utrymme ens åt ett bord. Aaron improviserade med fönsterbläcket. Förutom en sång och ett skrivbord hade han ett gammalt staffli i ett hörn, ett skåp för diverse saker och en garderob för kläder.
Festen skulle starta sju tiden, så Aaron kastade sig på sängen efter att ha knäppt på radion och såg fram imot en tupplur.

Snart var hon framme, under hennes takvåning fanns större finare lägenheter än dem runt skolan. Snofsiga uppsatta personer som Levinia helst inte ville beblanda sig med. Hon tog hissen upp, låste upp och kom in. Allt var fint, städerskan hade nog varit här och kokerskan som hette Anna hörde hon rumstera om i köket. Om de på skolan vetat, hon ville inte bli behandlad annorlunda men med sin uppfostran hade hon inte lärt sig laga mat eller städerska. Föräldrarna hade all personal och nu fick hon det med, allt fick hon men inga föräldrar.
"Hej" ropade Levinia till Anna då hon kom in i köket och de började prata smått medans maten puttrade på spisen, hon skulle äta lite innan festen.

Sex tiden började Aaron förbereda sig inför festen. Efter en kvick dusch öppnade han en ölflaska och tog en klunk då och då medan han grävde i sitt alldeles för trånga klädskåp efter något att ha på sig. Slutligen bestämde han sig för en svart skjorta och tighta jeans i samma färg.
Det tog sin tid att fixa håret så det var presentabelt, och efter att ha tömt en andra ölflaska drog han på sig en läderjacka och packade in några flaskor alkohol i sin väska. Glatt visslande tog han trapporna ner till andra våningen och knackade på dörren till en väns lägenhet. Jasper, som aldrig var klar i tid, sparkade upp dörren och rusade sedan tillbaka in i toaletten för att få styr på sitt hår. Aaron lade sig på hans säng och sjöng glatt på en låt som snurrat ihärdigt i hans huvud sen morgonen.