Skogens hemligheter

Indra var som död och andades knappt då de äntligen var framme och kom in. Fenrir gick oroligt vid Vincents sida och höll koll på Indra med sina vargögon.

Vincent bar snabbt upp henne till det som varit hennes rum. Utan att tänka på något mer än att få henne att vakna hällde han upp varmt vatten i karet och började sakta dra av henne kläderna, han behövde få henne varm. Han la sedan i henne, medan han försökte att se på henne så lite som möjligt.

Indra började darra och huttra, ett täcken på att hon levde och började återfå värmen. Dock sjönk hennes slappa kropp ner under vattnet. Hon kom upp och slött för ögonen upp, "Vincent?" sa hon och märkte inte ens var hon var.

Vincent hade precis tänkt dra upp henne, så han höll armarna om henne då hon sa hans namn. "Indra!" sa han lättat och suckade ut. "Jag trodde du var förlorad...Jag hittade dig ute i snöstormen...Alldeles kall och du var inte vid medvetande".

"Snöstorm.....Fenrir?" sa hon sedan men då hon hörde hans skall blev hon lugnad. Hon orkade knappt tänka och slöt åter ögonen, hon ville bara sova igen sova mer.

Vincent kände försiktigt på hennes kind och kände att hon inte var iskall längre. "Du får inte sova" sa han då hon slöt ögonen och drog försiktigt upp henen. "Du kanske aldrig vaknar då". Han virrade ett badlakan om henne innan han lyfte upp henne och bar henne till sängen. "Du får ursäkta min oförskämdhet" mumlade han och la ner henne och la täcket över.

"Du borde inte gå, din fot." protesterade Indra svagt knappt hörbart och slog inte upp ögonen. Men vad sa han? Oförskämdhet? Och då insåg hon, han hade sett henne naken, och nu i säng, Indra rodnade och kröp ihop.

Vincent satte sig vid hennes sida, och då en piga stack in huvudet genom dörren sa han kort "Hämta varm soppa, nu!". Han la sedan fler filtar över Indra. "Det känns inte" sa han sedan och log svagt.

Indra orkade inte protestera, hon började återfå värmen nu men en brännande feber började fara genom hennes kropp. "Varför, varför gör du detta?" frågade hon med raspande andetag.

Soppan kom, och Vincent tog den ur pigans händer och satte sig vid Indra. Han satte skeden mot hennes läppar. "Svälj".
Han suckade sedan. "Jag tänkte från början bara se till att du kom hem ordentligt, men då jag hittade dig kunde jag inte lämna dig".