JuliaE och Jessica Thonks

"Wow demor är rädd för tjejer, det trodde jag inte." Föinade hon smått och gick fram till spegeln och drog av sig tröjan den magtröja hon hade haft så hon bara hade bh på sig.
"Inte titta" Sa hon lågt och tittade sig in i spegeln och kunde se honom men kunde inte urskilja om han tittade.

Silan muttrade. "Varför skulle jag vilja titta?". Men han tittade bort från henne och drog av sig sin egna tröja och la den under sitt huvud som en kudde. "Godnayt".

"Ni demoner är konstiga" Skrattade hon lågt och satte sig i sängen och kastade ett täcke mot honom.
"Blodig natt" Flinade hon och la sig ner under täcket längst ut på den högra kanten. Innan hon gick och la sig så hade hon försäkrar sig om att dörren var ordentligt låst.

Silan tog emot täcket och drog det övrr sig. Han muttrade något sista innan han somnade. Han var så trött, och då han inte hade bundit om såren gjorde detbont ännu.

Louise pustade ut då hon äntligen fick sluta ögonen men hon kände sig inte trygg, men somnade tillslut ändå.

Silan sov länge och tungt. Han vaknade inte fören steg hördes i korridorern. Han forbupp, satte på sig tröjan och ställdr sig upp med tom blick för att lura de som kom in.

Louise sov djup och hörde varken rösterna heller stegen.
"Louise gumman, sötnos, gullet!" Började den fjäskiga rösten då en brun hårig kille kom in i rummet med en annan blond lite minsta muskel byggd.
"Louise!?" En kniv for över rummet och fastnade bredvid hennes huvud och ögon slog upp.
"vad i hela hel..." Hon tystnade då hon såg vem det var.
"Din nya spaningsgrupp har anlänt, dock en till men inget värt att se" Flinade han hånfullt.

Silan hade en bra lust att försöka fly, dörren var öppen och de hade ryggen mot honom. Men om de upptäckte honom, då skulle han bli kpntrollerad på riktugt! Han börjadw ändå sakta backa mot dörren.

Louise hostade till då hon såg att Silan försökte ta sig ut, det hör var inte alls bra tänkte hon snabbt och hörde några fler fotsteg.
"Lollo! Gissa vem som mer är med!" Log en kille stort då han kom in, Louise barndoms vän sedan hon föddes och hennes duellerings partner under alla år.
"Åh Four!" Skarttade hon och såg nöjd ut då han kom in och stannade i dörröppningen och lutade sig mot karmen med korsade armar.
"Patetisk..." Mumlade den brunhåriga killen som hette Max.
"Kom igen, vi ska ut nu, klockan är redan sju!" Utbrast Max och stormade ut med det andra tätt efter sig. Louise reste sig snabbt upp ur sängen.
"Vad fan håller du på med?" Fräste Louise åt Silan.

Silan stannade genast upp och försökte se så hjärndöd ut som möjligt. Det verkadw fungera då ingen av killarna brydde sig om honom ens, vilket var förvånande. Han var ju ändå son till rn ökänd demon!
Då männen försvann släppte han på sin hållning. "Fötlåt om jag inte vill spela hjärndöd slav!".