En släng av Cancer

jättebra!super och bra skrivet!

Halloj alla! Tack för era mycket fint uttalade kommentarer, här är ett nytt kapitel!!! ♥♥

Kapitel 9

Nästa morgon staplade jag med mina kryckor till Gryffindors bord.
Många muttrade efter mig. Folk hade tydligen fått veta att jag kysste Draco igår.
Jag kände mig sårbar, som när cancern visade sig helt plötsligt, då kände man sig också sårbar för man kunde inte göra något för att hjälpa. Idag höll sig Kate undan och jag kunde hör hur hon muttrade 'slampa' efter mig.
Jag föll ihop på en plats och åt i tystnad. Då kom ugglorna. Det flög in en korpsvart uggla och landade framför mig. Den hade två paket med sig. I det första låg ett par...pörlhurar eller vad det nu hette. Sådana hade jag alltid velat ha! Jag läste snabbt på kortet:

Sötaste lilla gumman, jag var ute och gick i London när jag såg de här hörlurarna som de tydligen heter. Jag tänkte direkt på dig älskling, så jag köpte dem. Men man behöver något att stoppa sladden i. En Ipod, visste du hur dom fungerar? Man sticker in silver pluppen från hörlurarna i ett hål på Ipoden, och sedan så kan man höra musik genom öronsnäckorna, är det inte facinerande? Men säg inte något till din far eller någon annan, du vet hur skamligt det är för renblodiga att tycka om mugglarsaker! Nu får du testa din Ipod. Jag saknar dig så gumman, kom tillbaka på lovet!
Puss, Mamma.


Ivrigt rev jag ut det andra paketet och log genom tårarna, för jag älskade mamma. Hon var så snäll och förstående även om hon inte fick! Efter lite pillande fattade jag hur man gjorde med lurarna och satte dom över öronen.
Pluppen satt i min Ipod och när jag valde radioknappen började musik ljuda i mina öron. De närmast mig stirrade undrande på mina hörlurar.

- Vad är det där? sa någon. De kunde inte höra musiken. Wow, mugglare var verkligen coola. Jag stoppade den lilla manicken i min innerficka och hasade mig fram i takt med musiken som dånade skönt i mina öron. Jag visslade med i melodierna som spelades och inombords skrattade jag åt de elever som trodde jag var galen.
För det var jag ju inte, det var mugglarna som var smarta, jag som börjat förstå, och trollkarlarna och häxorna som var outvecklade. Lite ironiskt, då vi alltid sa tvärtom.

Historian hörde jag inte ett dugg om då jag lyssnade på min underbara musik.
Efter lektionen tog jag igen genom att skippa örtläran och läsa igenom trollkonsthistorieböckerna. Högt sjöng jag tills bibliotekarien körde ut mig.

Där ute träffade jag på Penelope och hennes vänner. De pratade om balen som skulle hållas till om bara ett par veckor. Balen som jag skulle vara själv på. Dystert hoppade jag förbi på mina kryckor. Nästan vid Gryffindors torn stötte jag på en kille från årskursen över mig. Han hade blått hår som var kortare i sidorna och längre upptill. Skolklädnaden satt tajt på hans kropp och visade en tanig men muskulös kropp. Han log mot mig. Eller inbillade jag mig bara? Suckandes fortsatte jag till sällskapsrummet. Där gjorde jag alla läxor i lugn och ro. På kvällen svingade jag mig nogorlunda glatt till den stora salen och middag och sjöng högt och klart.
Tillbaka i sällskapsrummet stötte jag på killen med blått hår igen.

- Du sjunger väldigt fint! log han och gick vidare. Med röda kinder såg jag efter honom.
Sedan gick jag upp till sovsalen och lade mig. Där började jag sjunga högt. Det lät faktiskt fint. Eller ljög killen? Menade han vad han sagt?
Han kanske ville gå på balen med mig? Fast nu gick jag kanske för långt, han hade bara sagt att jag sjöng fint? Jag kände mig förvirrad, och så förblev jag ända in i sömnen.

Jag drömde att den blåhårige killen bjöd mig på balen, vi dansade och hade superkul, och ingen kallade mig slampa, och han var så snäll. Sen förvandlades han till Draco. Draco kysste mig igen, och han älskade mig. Och sedan föll allt sönder när Penelope kom och drog iväg med honom.
~

Jag vet att i alla fall ss1 kan gissa vem blåhårige killen är

ÅÅÅ du är BÄST!!!!!
JAG VET, JAG VET!!!!! (Hoppar på min stol och räcker upp handen)
( Eller jag tror det)

OOOMAAJJGOOD!!
I know the blue guy!
I'm blue dabodidabodadidabodidabodajdabodidaboodajidabodidabodajdabodidabodaj

Det kan jag ju inte säga då vet dom andra!
men jag kan viska!

Nej. Det är någon som finns på riktigt. Någon från ett annat land...Någon som kan gissa? Zendaya, vet du???

Har han blå hår på riktigt?en liten ledtråd?:9annars super bra skrivet!

bra jag har faktiskt ingen ider

Hej!
Ja, här är en liten...förberedning för balen kan man väl säga^^

Kapitel 10

Jag vaknade med en hemsk huvudvärk och det tog mig flera minuter att dra på uniformen. Äntligen klar tog jag mina kryckor, mina hörlurar och mina två böcker och så gav jag mig iväg. Frukosten åt jag inte, drack bara lite mjölk och pumpajuice. I klassrummet somnade jag och när jag vaknade gjorde mitt huvud än ondare.
Bara några timmar senare kollapsade jag på skolgården.

När jag vaknade kände jag direkt vart jag befann mig: hemma.
- Mamma? viskade jag med slutna ögon. Steg hördes och snart kände jag mammas milda andedräkt mot ansiktet,
- Har du vaknat lilla gumman?
- Ja...men varför är jag hemma?
- ...
- Mamma?
- Mugglarna säger att cancern har kommit tillbaka.

Jag nickade lugnt, hade innerst inne vetat det hela tiden.
- Förlåt för att jag är en börda mamma.
- HUR VÅGAR DU SÄGA SÅ!?!?!?!??!
- Förlåt igen.

Resten av dagen satt mamma på sitt rum och grät högljutt.
Pappa kom och gick lite som han behagade men kom alltid så fort jag behövde något.
- Mamma är lite instabil på sista tiden, sa han lungande när jag frågade efter henne.
Och så var det väl med det. En hel vecka var jag hemma, innan jag fick veta. Veta att jag skulle fara till Kuba, eller Cuba som det egentligen hette.
- Världens bästa cellgift bevaras där! hade mugglarläkaren försäkrat med en kraftig nick.
Så två dagar senare sattes jag med en massa människor i en flygande tub. Tuben hade breda plattor som stack ut i sidorna, och hur jag en försökte kunde jag inte förstå hur den lyckades hålla sig upp i luften under hela resan.
Min bror Jamie, 22, satt vid min sida, spänd som en pinne och svor över mugglarna. Jag skrattade mjukt.

Snart var vi nere på marken igen och både jag och Jamie sprang ut ur plyfranet och kräktes riktigt mycket innan vi gick till taxin det stod 'Cancersjuka' på. Det fanns tre personer till i bilen utom jag och min käre bror. De såg sjukare ut än jag. Och de såg sura ut.
Chauffören började prata spanska md oss medan en ung kille översatte till engelska. Vi skulle tydligen till högkvarteret under jord.

Jag skulle komma att spendera en vecka på en bår med slangar ut och in genom de underligast öppningar, till exempel ett borrat hål i magen, eller mina näsborrar.
Allt gjorde fruktansvärt ont och jag var till och med tvungen att spendera ytterligare tre dagar borta från skolan för att återhämta mig.
Men när jag kom dit kände jag mig frisk som en nötkärna och med min nya balklänning i kofferten kunde jag inte mått bättre. Inte för tillfället i alla fall.

När jag steg in i den varma matsalen tystnade alla.
- Jag är tillbaka! log jag glatt och lunkade mot Gryffindors bord. Jag satte mig bredvid killen i blått och började prata med honom. Han var trevlig, och fick mig att skratta lika mycket som jag fick honom att le. Vilket var en hel del. Senare gick vi tillsammans till sällskapsrummet, där han frågade en söt flicka som hette Marja om hon ville gå på balen,
- Jag hade velat. Men jag ska gå med GD från Slytherin.
- Jaha, okej! suckade den blåhårige killen.
- Jag kan gå med dig! skrattade jag tröstande mot killen,
- Men först skulle jag vilja veta ditt namn.
- Kalla mig T.O.P
- Visst. Du vet väl vad jag heter?
- Susanne.
- Ja!
- Okej, ses på balen imorn då!
- Ja just det! Det är imorn!
- Ja?
- AH! Hejdå!

Jag rusade upp till sovsalen och packade upp ur min koffert. Sedan satte jag mig framför spegeln och frågade den vad jag skulle ha för frisyr.
- Du bör ha ditt magnifika hårsvall i en svans högt på huvudet. Enkelt, men mycket vackert på dig mitt barn.
- Tack spegeln!

Så la jag mig ner och somnade direkt med Snow White på min mage.
~
AVMAJGAAAAAAAAAAAADH!!!!! Imorgon är baleeeen ♥♥♥
Ajm so exajted!!!
You'll get the next chapter in 1-2 Days, untill then: It's VIP, you don't understand