Innan tiden går ut.

Hon log och hällde upp maten på en talrik och kramade om henne. "du är snäll Angie men du höll på bränna ner huset." Hon smekte hennes hand och satte sig att äta och log. "Jag kan lära dig laga mat om du vill och så kan du visa mig sen"

Hon log svagt till svar och torkade sig i ansiktet med en kökshandduk.
"Hur mår du nu då efter lite sömn? Jag ska läsa igenom några kokböcker så du slipper laga mat hädanefter."

"Jag mår bättre men jag är fortfarande sjuk." Hon log och rörde om i maten och åt upp det sista och log. "Jag går och lägger mig en stund igen. Jag behöver som sagt bli av med min influensa."

"Ja gör du så, det behöver du. Du vet var jag finns om det är något."
När Ruby hade gått ställde Angie sig vid diskbänken. Hennes matlagning hade krävt mycket disk som hon nu satte igång med att göra ren.

Hon log och gick upp och stängde sin dörr efter sig och hon sjönk ner i sängen och lade sig sedan ner och somnade. Så trött hon var. Men det var väl bra om hon sov ut och sjukdomen kunde gå bort.

Att ta itu med disken gick relativt fort så när hon var färdig började Angie genast söka igenom huset. Hon visste att det skulle finnas ett bibliotek och hon tänkte att det borde finnas någon bok om matlagning där.
Hon behövde inte leta länge då tredje rummet hon tittade in i var fyllt av gamla bokhyllor med böcker i alla möjliga storlekar. Mitt i rummet stod en enorm röd fotölj i röd plysch och den var väldigt inbjudande.
Med ett nöjt leende slog sig Angie ner och koncentrerade tankarna på matlagningsböcker. Rummet blev blurrigt men på vissa ställen i hyllorna lyste upp.
"Här!" tänkte hon och hade plötsligt ett tiotal böcker framför sig.
Hon tog upp den första och började bläddra bland recept på fisk, fågel och olika sorters kött.

Hon vaknade kort efter och hon satte sig upp, nu var hon klarvaken och hon reste sig och gick till fönstret och drog bort gardinerna så solens ljus kunde komma in och hon gick försiktigt till badrummet och vred på duschen och låste efter sig

Angie kände på husets energi att Ruby var vaken igen, men hon tänkte att om flickebarnet ville ha någon hjälp så skulle hon ropa.
I stället satt hon kvar i den sköna fotöljen och lärde sig snabbt om slottstekar, fiskpaket och grillad kyckling. Allt såg så gott ut på bilderna så det vattnades i munnen på henne.

Hon klev in och lät det varma vattnet träffa hennes kropp och hon slöt ögonen och tog upp en shampoo flaska och hon tog lite och började löddra in det i håret och suckade lite.

Plötsligt uppenbarade sig Gabriel framför Angie i fåtöljen så hon hoppade förvånat till. Han var som inne i ett dimmoln och svävade en dryg decimeter ovanför marken. Han såg allvarligt på henne och boken hon höll sjönk till golvet.
"Lyssna noga nu, Angie!" väste Gabriels avbild. "De fallna har infiltrerat sig hos oss. Du kan inte längre lita på vem som helst så som du har kunnat förut. Speciellt de allra närmaste..."
Dimmolnet höll på att lösas upp men Angie hävde sig upp från fåtöljen.
"Gabriel!" ropade hon och försökte få tag på virvlarna i dimman.
"Lycka till, älskade." viskade han och var sedan försvunnen.