(PRS) Mellan Queen Boo och fashion7

Christian gick i förväg till biblioteket. Zeb visade oss vägen istället.

Jag sprang upp bredvid Zeb.

Jag gick bredvid Zeb för att bättre höra hans beskrivning av bibliotekarien. Jag skrattar då han beskriver gubben som en riktig häxa, fast kille.
- Och han har en krokig häx-näsa med en stor finne på, säger han och jag skrattar lyckligt. När det bara är några meter till biblioteket har jag och Zeb ´tjafsa om vilka böcker som är bra.
- Zebastian, kom, jag ska visa dig hur riktiga böcker ser ut! ropar jag och tar hans hand. Sedan drar jag med mig honom till en vrå med böcker jag alltid älskat.
- ÅÅÅH! Zeb, och Selena, den här måste ni bara läsa! fnittrar jag upprymt och ger Zeb och Selena varsitt exemplar av Kärlek som slutar med död.

Zeb skrattar åt min iver och jag rodnar,
- Förlåt, men jag älskar faktiskt böcker...piper jag osäkert mot mina vänner. Plötsligt kommer en stort leende Christian vandrande.

''Det gör jag med'' flinar jag och kollar på boken. ''Jag har läst den här. sju gånger'' sa jag och ställde tillbaka den. Jag tog fram en annan bok. ''Har du läst den här? sa jag vänd mot Zeb. Han skakade på huvudet. Jag log mot honom. ''Gör det då'' jag kastade den och han fångade. Jag vände mig mot bokhyllan igen, men såg en annan hylla längre bort. ''Ååh guuud!'' sa jag, lika ivrig som Roxanne. Jag sprang fram till böckerna. ''Jag älskar dom här! Åh, det har kommit en ny bok!''

Jag gav till ett skrik av lycka.
- Selena, vi läser ju samma böcker! kvittrade jag glatt, och kastade ännu en bok åt Zeb. En bok för mycket, och Zeb trillade baklänges. Jag sprang fram och hjälpte honom upp. Han kramade min hand och sa
- Tack! och log mot mig.
Jag rodnade och kastade mig runt Zebs hals.
- Jag är verkligen att ha dig som vän! mumlade jag och log mot Zebs bröstkorg.
- Men det ör fortfarande orättvist att du är mycket längre än mig, sa jag och gjorde ledsna ögon.

Jag stirrade på dom. ''Roxanne, jag tror att du är lite väl uppspelt. Släpp honom nu'' sa jag och försökte dra bort henne.

Jag såg oroligt på Selena.
- Har jag gjort något fel? kved jag förkrossat.
- Åh nej! Säg inte att man inte kramar sina vänner, flämtade jag förskräckt och tog sedan Zebs hand:
- Förlåtförlåtförlååt! Jag visste inte, jag har aldrig haft vänner...jag....åh, förlåt...
Jag började snyfta okontrollerat.
- Ta det lugnt Roxanne, man får krama vänner, det är inget fel på dig! Jag förstår inte hur folk inte kan vilja vara din vän! försäkrade Zeb och såg frågande på Selena.
Jag skakade bort Zebs hand från min axel och vände mig förtvivlat mot Selena,
- V-vad har jag gj-gjort? frågade jag henne och hickade.

''Nej då, jag var inte arg. Klart du får krama dina vänner. Men inte Zeb'' jag rodnade. ''Jag lovar Roxanne. Du har inte gjort något fel. Jag förstår inte heller hur ingen kan vilja vara din vän''

Först såg jag bara förvirrad ut. Men sedan fattade jag och brast ut skratt.
- Hur många barn kommer ni att få? Pax för att vara gudmor! fnittrade jag och kramade om Selena, Zeb och Christian.
- Jag är så lycklig.

Zeb rodnade. Jag också. Jag vräkte fram typ tusen böcker ur bokhyllan.