Klockan är tre(Privat mellan Mily och fashion7)

Adolf var arg. Väldigt arg. De var bara ungar, men tillsammans var de starare än honom, det visste han. Men han visade ingenting.

Tris tänkte på samma sak. Hon skickade en tanket till Edwin: Om jag använder min tankekontroll och du använder din förmåga, kan vi komma härifrån.

Edwin tog motvillit av sig hallbandet snart var de en arme av dockor i hela rummet
" Atack sa han på deras språk dockorna gick till anfall

Samtidigt styrde hon människorna i rummet att även de, attackera Adolf. Sedan fokuserade hon på Adolf och tänkte KÄMPA INTE EMOT!

Edwin flämtade av smärta det här var för mycket för honom men han försökte håla dockorna uppe och vid rörese
" Ni fick mig denna gång sa Adolf

Adolf började plötsligt hosta upp blod. Tris visste att han var nära döden, och var glad att hon snart skulle få vila. När Adolf var helt död föll Tris ihop.

Edwin föll ner på knä han vet inte hur han gjorde det men på något sätt lyckades han få med sig tris därifrån

Tris vaknade upp i sjukstugan och kände sig väldigt trött. Bredvid henne låg Edwin och såg lika trött ut. "Hej" viskade Tris till honom och log.

" Hej sa Edwin och började plötsligt skrika av smärta hans krafter försökte få kontrollen över honom

En läkare gick fram till Edwin och satte på honom ett halsband. Edwin tystnade. Och Tris undrade vad halsbandet var till för.

Edwin tystnade till lite han kände hur han fick åter kontrollen

( Det känns som du styr lite lite över min Edwin)