twilight eller HP roll (var med.)

"Han heter Joey Bilburn. När din mamma födde er skickades han till ett barnhem. Tydligen kunde dina föräldrar ha två barn. Så han växte upp där och när han var tio blev han adopterad av familjen Bilburn. När han fyllde 16 ville han veta villka hans biologiska föräldrar va. Men eftersom dom är...Döda så hittade han dig." Sue pustade ut " och du blev så chockad så att du svimmade när du fick höra om nyheten."

Jag hade varit hemma hos Cullens hela gårdagen och natten. Om jag ville så kunde jag stanna, Carlisle så det fler gånger. Men jag kände mig så instängd där. Det var jättetrevligt att vara där och umgås med dem, men jag kände mig ensamnär alla i familjen hade en partner och jag var ensam, så jag så hejdå och gick.

Den friska doften av ett rådjur slår i mot mig när jag öppnar dörren. Jag följer spåret och hittar rådjur. Med ett snabbt hugg så ligger rådjuret på marken och jag är inte törstig längre.
Jag känner att jag måste byta kläder så jag springer hem till min lilla lägenhet i utkanten av Forks. Jag låser upp och går in i mitt sovrum. Jag öppnar de stora vita garderobs dörrarna och chansar bara och drar ut några plagg. Jag fick tag i ett par svarta jeans och ett randigt linne. Innan jag går utan igen så drar jag på mig en svart tjocktröja och slänger en blick i spegeln.

Den där fläcken i taket hade blivit väldigt intressant. Den såg ut som en varg. Var Joey också en varulv? Argh! Sluta tänk på honom. Du måste sova. Jag misslyckades med att förtänga tankarna på min bror. Jag började istället tänka på vad som skulle hända imorgon.

en stund efter att jag hade ringt kom Embry, han satte sig ner i gräset. Solen hade nästan gått ner. Jag tog upp mobilen för att titta vad klockan var. 21:24. Snart halv tio! Redan? Jag gäspade. Jag hoppades att ingen skulle märka det. Men någon gjorde det.
- Ska vi gå in? Sa Jacob och tog sina läppar mot min hals. Han kysste den lätt.
Alla reste dig upp och gick in i det lilla vardagsrummet.

Jasper och Alice kom springande ner för trappan och hoppade in i bilen.
Mike gav mig en puss på kinden.
"Så, ni två?" sa Jasper.
"Vi två!" sa Mike och startade bilen.
Vi åkte ner till sjön.
Jessica och dom andra stod redan där.
Jag klev ur bilen.
Jessica viskade åt Eric och Angela.
Något som jag hörde väll.
"Vad gör Dakota här?" viskade hon.
"Oj, hon gillar mg inte visst!" tänkte jag.
Mike tog min hand.

Vi satte oss i soffan. Längst till vänster var Jake, sen jag, Quil och längst till höger Embry. Otroligt att alla fick plats. För några dagar sedan gick knappt 2 personer plats i den.
- Ska vi sätta på en film? Sa Quil.
- Visst, vad ska vi se på? Undrade Jake.
- Kan vi inte se på någon film från The Twilight Saga? (XD) tyckte Embry.
- Jag gillar New Moon bäst. Sa Quil.

Efter en stund i filmen:
- Dom där vargarna är rätt coola.
- Ja antar det.
- Men originalen är bättre.

Vi gick ner till stranden.
Alla hoppade i vattnet förutom jag.
"Vad är det Dakota, kan du inte simma?!" sa Mike.
"Det är ju klart jag kan!" sa jag.
"Men du vågar inte!" sa Mike retfullt.
"Nej nu du!" sa jag och tog av mig tröjan och sprang ut i vattnet.
Jag hoppade på Mike.
Vi ramlade ner i vattnet.
"Jag retades ju med dig!" sa Mike.
"Jag vet!" sa jag och gav honom en kyss.

Jag står vid gränsen till Varulvarnas territorium. Jag vet inte varför jag sprang hit men jag tycker att det är dags att gräva ner stridsyxan mellan oss vampyrer och Varulvarna. Jag vet inte om de kommer att acceptera mig men jag ska försöka. Jag vet iallafall att Seth står ut med mig.
Jag tar ett steg över den icke synliga gränsen. Ett steg till. Och ett till. Tillslut har jag kommit hela vägen fram till ett litet rött hus och jag har redan vant mig vid lukten av hund. Jag lyfter på handen för att knacka men innan jag hinner göra det flyger dörren upp.

Efter ett tag av svett och tårar reste jag mig upp och gick till garderoben. Jag satte på mig kläderoch kammade igenom håret. För att inte väcka de som sov smög jag till hallen. Försiktigt tog jag på mig ett par Adidas och gick ut. Jag visste inte vart jag skulle gå. När jag såg ljus från Blacks hus styrde jag mina steg åt deras håll.

Jag hade lidit jag hade blivit sårad och känt smärta. Men inget av det kunde överumpla den här skrikande smärtan. Jag föll ner på den bruna kakelgolvet och praktiskt taget skrek av smärta. En skärande magknip anföll mig och jag skrek ett gällt skrik och ramlade ner på golvet.
Jag hävde mig upp på fötter och tittade på Edward som såg sårat på mig.
-Jag är ledsen men jag tänkte att det var bättre att säga det... sade Edward medlidande.
Jag vände mig om men jag kände alla blickar i ryggen, och nästan flög upp för trappan och på en halv sekund hade jag sprungit in i mitt rum och rotat fram en blå ryggsäck och dragit upp den tröga dragkedjan. Jag öppnade lådan på en av mina byrår och tog upp mina 200 dollar jag sparat och satte ner de i väskan med även en långärmad, en klänning 2 par mjukbyxor och 3 t-shirtar, jag grävde även fram min skrivbok, jacka , pass, strumpor, mobilen och 5 påsar inpackat blod uti fall att. Jag packade ner allt i en hastig rörelse och slängde på mig ryggsäcken. Mina skor var nere så jag gick lugnt ner och började snöra mina gula vattentäta skor.
-Vart ska du?, frågade Esme ängsligt.
-Vet ej, bort långt bort, svarade jag snabbt.
Jag öppnade dörren och sprang.
Det tog 45 minuter innan jag kom till london och lade riktning mot vegas.