De utvalda

"Vad är örterna mot Simon?" sa hon sedan och såg mot mannen som hade till gåva att blanda örter och liknande till brygder och medicin. "För bort oönskat liv och hjälper ditt humör." ler han halvt mot henne. De var alla vana vid det här alla slottets särlingar hade tvingats göra det minst en gång, män som kvinnor, eller de flesta.

Ethan petade runt sin gröt. Han var ändå mätt, det var mäktigare gröt än han var van vid. Han tog sin tallrik och la den till disken och gick sedan ut ur köket. Han kunde nog hitta till borggården...
Det var kusligt lugnt i slottet, alla gäster låg och sov ruset av sig på sina rum.

Eletha märkte knappt att han lämnade köket hon var fullt upptagen med sig själv. Hon visste att hon snart skulle må bättre sen skulle hon ut till borggården och slå till nån riktigt hårt.

Ethan hittade ut och det var ingen som tränade en, den enda som syntes var en stallknekt som ledde ut en häst till en hage.
Han gick till vapenstället och tog pilbågen och ett koger. Han gick så långt han bara kunde och siktade sedan mot tavlan och pilen flög iväg. Träff som vanligt i mitten.
Egentligen behövde hans förmåga inte alltid betydde att han hela tiden träffade mitt i, utan att det träffade där han menat att göra det.

Eletha kommer slutligen ut på borggården med en blick som är mörk och mordisk. De män som idag står till hennes förfogande har all rätt att darra, när hon var såhär kunde hon inte kontrolera sig. Kungen visste detta, och förväntade sig något extra idag då han och några adelsherrar gick ner till borggården.

Ethan hörde henne bakom sig och vände sig om med ett leende. "Vad sägs som om vi fortsätter med närkampsträningen idag så hjälper jag dig med bågskytte efter det?". Men leendet försvann då han såg hennes blick.

Hon skakar på huvudet åt honom då hon inte ville skada honom. Hon ställer sig där de för närkampsstrider och slår till den första. Hon slår ner dem alla, blodiga och hennes knogar skrapas upp. Egentligen är det kungen hon vill göra detta emot men männen råkar ut för hennes vrede och när de alla ligger halvt ihjälslagna och blödande på golvet faller hon ner på knä och slår darrande de blodiga händerna för ansiktet.

Ethan tänkte precis fråga varför då Eletha började slåss. han såg med ögon som växte sig större på då hon slog alla blodiga.
Han gick tveksamt fram och föll på knä bredvid henne. Han la sina händer på hennes axlar som för att trösta.

Hon darrade av återhållna känslor som hon inte fick lov att visa och hon hörde kungen och männens gillande då de blodiga männen drogs bort. "En mördarmaskin" sa kungen stolt, "Hon kan krossa ben med, mycket effektivt." säger han och hon känner en arm om hennes axlar och märker till sin förvåning att det är Ethan.

"Om du mår bättre kan du slå ner mig också...det gör inget" mumlade Ethan även om han hoppdes smått på att hon skulle säga nej. Männen på marken kved och stönade svagt.