Rollspel fantasy the Mitrino world

"Oj!! Eh, hej" sa Melinda förvånat när en alv kom fram mot henne. Det var inte ofta hon blev tilltalad av folk hon inte kände.
"Ville du något särskilt?" frågade Melinda sedan.

Oliviah ler och nickar.
"Jo, jag har en fråga om änglar, för du är en va?" Oliviah tittar på ängel. Hon ksa fråga om Misty. Hennes bästa vän. Innan hon dog. En vindpust tar tag i Oliviahs lockiga hår och det blåser lite.
"Får jag slå mig ner?" lägger hon till, hon är trött i benen efter att ha tränat lite grann imorse.

Leslie rusade genom folkmassan. Månen var redan uppe och hon ville yla mot den, men lät bli. Hon var på väg till ett ställe där hon kunde förvandlas ifred.

Zentina kände att Norell stretade emot. Hon vände sig mot honom med en oförstående blick.
"Vad är det?" frågade hon, men fortsatte gå mot portalen.
"Vad händer när vi kommer ut?" frågade han och ryckte sig loss från Zitas grepp.
"Jag vet väl inte!" svarade hon och slog ut med armarna, "Men vad spelar det för roll? Jag är vrålhungrig, och jag vet att du är det också, så kom igen!"
Men när Norell fortfarande tvekade stannade Zita upp.
"Vad är du rädd för?" suckade hon irriterat.
"Tänk om moster är där...", mumlade han och såg ner i marken.
Zita kände hur hennes iver försvann något, men så kände hon värmen från portalens ljus och såg bort mot den igen.
"Det kommer hon inte vara", sa hon och tog tag i Norells handled igen, "Kom nu. Jag vill äta."
Den här gången följde brodern lättare med. Men de båda stannade upp precis framför portalen och drog in ett djupt andetag.
"Är du beredd?" Zita kollade över på sin bror som nickade, och sedan tog de tillsammans ett steg in i de godas värld.

Zita skrek av lycka. Hon dansade runt bland skogens träd och skrattade när hennes eldflammor slickade gräset.
Norell var också glad, men inte lika ivrig. Hans hunger hade dämpats något och han kände sig mycket starkare när han inte längre befann sig i tomhet.
Han såg upp mot skyn, och såg att demoner av olika slag susade förbi. Det såg nästan ut som om himlen blev mörkare.
"De är på väg mot en by, va?" frågade han och såg ner på Zita. Även om han hade talat lågt hade hon hört honom och stannade i sina graciösa, virvlande rörelser.
"Ska vi följa efter?" fortsatte Norell.
"I en by finns det alltid mat. Ja, kom, vi följer dem", svarade Zita och började småspringa.
Norell tog sig graciöst fram genom skogen. De hinder han inte skulle kunna gå igenom hoppade han istället över, med luftens tryck under honom som pressade honom uppåt. Det såg ut som om han verkligen kunde hoppa så högt, men att det egentligen var vinden som hjälpte honom var det bara han och Zita som visste för tillfället.

[Tänkte att de beger sig till den stad där Mort befinner sig ^^]

(Alex has no idea what's goin' on och jag verkar inte lyckas hinna med så jag hoppar ur. xD Sorry! )

[Är det ok om jag bara är en roll, eller ska jag göra en till?]

Väl gömd i skogen började Leslie sin förvandling. Men det var något som inte stämde. Hon kollade upp mot månen och såg att den var blockerad av något som hon först trodde var moln, men sedan insåg att det var demoner. Hon satte ner alla fyra tassarna mot marken och satte fart efter dem, mot en by.

( Det finns en till som har en karaktär det är Emma Granger som ochså har en karaktär. Du behöver inte göra en till om du inte vill )

"Ja visst" avarade Melinda på frågan. Hon undrade om hon skulle kunna svara på den bara. Hon var ju envganskaboerfaren ängel. Men det kunde väl inte skada att försöka.

((Lite kort. Inne frän mobilen))

{Måste jag göra den rollen nu? Jag vill göra den, men kanske lite senare om det är ok? Mily}

Oliviah vet inte hur hon ska förklara. Hon tar ett djupt andetag och frågar.
"Kan du se döda varelsers liv i himmelen?", frågade Oliviah tyst. Hon hoppas ängel hörde hennes fråga. Oliviah tittar bort. Tårarna trycker mot ögonlocken men Oliviah håller dem borta. Hon kan inte sitta och gråta framför en främling. Det går bara inte. Oliviah vill bara veta svaret. Så hon kan veta om hon kan få reda på saker om Misty. Åhh. Hon saknar Misty mer än allt. Det är fruktansvärt att inte Misty vet, eller kanske ser alla roliga ögonblick. Att hon missar allt. Tårarna trycker allt hårdare mot ögonlocken. Oliviah trycker bort dem och vänder sig mot ängel.

( Alltså som det står i reglerna så är det friviligt om man vill ha en eller två karaktärer)

Alice flög ner mot en äng full med midsommarblommor hon landade med fötterna mitt bland alla underbara blommorna. Hon plockade försiktigt upp en buket av lilla vackra blommor. åh vad hon älskade denna tid då sommaren varade runt hörnet.