Sjunde året på Hogwarts

Cara undrade vart hon skulle ta vägen? Hon log sedan, i biblioteket skulle hon inte bli störd och hon kunde läsa en av böckerna från den förbjudna avdelningen. Hon vandrade upp till biblioteket och Irma stirrade nästan hatiskt på henne men Cara bara blängde på henne och bibliotekarien återvände till sitt. Cara gick in i den förbjudna avdelningen och hämtade en bok som mörka förbannelser från medeltiden. Hon satte sig i sin favorit fåtölj vid fönstret, drog upp benen och började läsa.

Solara kom till biblioteket och möttes av en tillmötesgående madame Pinns som började tyst prata om några nyinkomna böcker hon hade lagt undan åt henne. Solara ler och pratar artigt med henne, egentligen var det inte så konstigt att det blivit såhär. Sen sin första dag hade Solara velat komma in i den avskiljda bokavdelningen och hade så småningom lindat Irma runt sitt finger och fått lov att beträda dess mark. Irma formligen dyrkade Solara, den kunskapstörstande, läsande och tysta flicka som hon tordes vara. Den som hon alltid visat upp för lärare på skolan, skötsam och duktig var hon.
Hon fick sina böcker och tänkte sätta sig i sin vanliga fåtölj, hon såg missnöjt att hennes vanliga plats var upptagen av herrens dotter och utan ett ord satte hon sig i den andra fåtöljen.
"Har du läst den andra upplagan? Det finns en bok efter den du läser." kommenterar Solara henne innan hon slår upp sin egen bok.

(Så, fick skriva om allt, jäkla mugglis -.-)

Nicoline gick direkt till uppehållsrummet efter maten, för att göra läxor. Hon blev klar först sent på kvällen.

(ja jag höll på att slå mugglis när det slutade funka -.-)

Cara tittade upp från boken som hon knappt läst när någon tilltalade henne. Hennes far hade boken hemma och hon hade endast tagit den från hyllan för att ha något att göra. Men i stället för att läsa texten hade hon funderat på vad som skulle hända när hon slutade Hogwarts. Hennes far hade sagt att han ville ha henne vid sin sida, men hon var inte säker på vad hon skulle få göra då? Sen undrade hon hur det gick emot Potter. Hon gillade inte att han var där ute och försökte döda hennes far. Hon var glad att hon hade en av horrukruxerna. Cara tittade på Ravaren som satt sig mitt emot henne.
"Mm, min far har hela serien hemma" sa hon lite frånvarande. Det var sällan hon använde sin fars namn, det fanns ingen mening med det. Hon undrade varför flickan satt sig just här och ingen annan stans i biblioteket, det var trotts allt inte litet. Cara tittade på henne men sa inget mer, hon var inte säker på vad hon skulle säga.

"En hel serie? Finns det flera?" säger Solara nu intresserad och tystnar sedan, nästan som hon nu inser vem hon talar med.
"Antar att ni har ett stort bibliotek, han har ju levt en tid?" säger hon sedan tystare och tveksamt.
"Jag är ledsen för det jag gjorde, det var inte min mening att göra dig arg eller så. Jag förstår att du inte vill se han skadas." säger hon allt lägre, nästan mumlande, men viker inte bort med blicken från henne. Hon ville ha det sagt öga mot öga, sen fick det vara som det ville med den saken och hon hatade henne sedan hela Solaras liv.

Cara höjde ett ögonbryn, hon förväntade sig att en Ravare som tjejen framför henne visste att det fanns fler än två böcker i serien, men tydligen inte. Cara antog att skolan inte köpt in hela serien, eller att den försvunnit genom åren.
"Ja det finns en hel serie, tror det är 13 böcker om jag minns rätt" sa Cara och log sedan roat, hennes far var gammal, eller det var det minsta man kunde säga.
"Ja han har ju det" sa hon och ryckte på axlarna och slängde sedan en arg blick på henne men suckade sedan.
"Jag vet att det knappast var din avsikt" sa hon och såg ut genom fönstret. "Jag är lite väl överbeskyddande ibland. Draco tror att jag är den som behöver beskyddas, men egentligen är det nog han. Ibland är han för snäll och naiv" sa Cara utan att tänka på vad hon egentligen sa.

"Trodde det, den sista slutar så konstigt." sa Solara och muttrade några svordomar över Irma och över skolans bibliotek särskilt då den avskilda bokavdelningen.
Solara betraktade henne bara kanske inte så avslappnat som i vanliga fall, men hon hade framför sig en tjej som var skickligare än hon, och en far som ja........hon hade förfogande till att vara vaksam över sina ord.
Solara skrattade lätt, "Du beskyddas? Från vad? Din far kan knappast låta dig inte undgå träning och i att klara dig själv, eller hur?" sa hon lätt.

"Ja fast det gör även den sista, men jag tror författaren han dö innan han skrev nästa del, ja livet är som det är" sa Cara och ryckte på axlarna. Hon vände åter blicken mot flickan, hon förbannade sig själv att hon inte komihåg vad hon hette, och det skulle kännas konstigt att fråga. Cara började gå igenom namn i huvudet och stannade vid något som började på s, Sol något, ja det var bättre än att kalla henne, ja henne.
"Malfoys uppfostras som Malfoys uppfostras" sa hon lite roat, det var inte Dracos fel att han blivit kär i en av de få tjejer som inte behövde beskyddas, även om han ville försöka. "Han försökte, men jag och min mor kan vara ganska övertygande. Han är nog glad att han lärde mig det nu, men när jag var mindre var han inte lika pepp på den iden. Men jag ville inte vara en bortskämd prinsessa som människor måste rädda" sa Cara leende. Hon fann Sol väldigt enkel att prata med av någon anledning. Inte för att hon skulle avslöja något hemligt eller liknande.
"Hur går det för din far då?" frågade hon. Det kändes konstigt att veta saker om andra människor som man egentligen inte skulle veta.

"Vem är din mor?" sa Solara, det hela var en aningen förvirrande och hon hade inte haft en tanke på att Cara skulle börja prata med henne. Inte sen hur hon uppträtt på lektionen, men tydligen så blev det så.
"Min far? Ja, fångar smuttskallar dagarna i ända. Lever ett ganska kringflackande liv och far landet runt. Jobbar nu med Fenrir och de där, de letar efter Potter med." säger hon fundersamt, och ser upp i taket, "Så ja det går bra, han får lön, vi får pengar och mat på bordet. Är glad för att han är tillbaka." säger Solara ärligt och syftar på Caras far.

Cara funderade en stund.
"Hon är inte min riktigt mor, jag vet faktiskt inte vem min mor är" sa hon eftertänksamt men log sedan, det spelade inte stor roll. "Nej min styvmor är Bellatrix" sa hon leende. Hennes far och Bella var ett märkligt par, men ändå ett perfekt par. Cara log lite.
"Jag hoppas verkligen att de hittar Potter, jag gillar inte att han är där ute" sa Cara hatiskt.