De fem rikenas undergång. (privat)

Marion förstod att mannen ville bli av med dem och att han tänkte göra vad som helst för att bli det. Hon tog tag i Patty och försökte dra henne med sig.
"Kom nu!" uppmanade hon. "Vi går!"
Men Patty slet sig loss och stod kvar.

Ramuh tittade upp på dem igen. Han gillade den yngres mod eller dumdristighet att gå emot sin systers, för han antog att det var de dem var uppmaning att gå.
Egentligen var de lika, de hade ungefär samma drag i ansiktet men samtidigt inte. Syskonlika hade hans mor sagt att de var.
”Vad gör ni här?” frågade han samtidigt som han började gå emot den yngre flickan.
Hon kunde inte vara äldre än Michi, inte för att det spelade någon roll.

Aliena tog sig allt längre in i skogarna men stannade då hon hörde röster - vagt, men de fanns ändå där. När hon lyssnade riktigt noga kunde hon också höra porlandet från en bäck.
Hon kastade en blick bakom axeln och såg på Angel. Vad hon än hade i kikarn tänkte Aliena hänga med på det. Hon visste inte varför, men hon kände sig ändå rätt nära denna unga kvinnan. Hon hade aldrig träffat henne förr, men det låg någonting hos henne som Aliena gillade och fastnade för.

"Vi är här för att..."
Patty tystnade. Hon var kanske korkad ibland men var smart när det verkligen gällde.
"Vad gör du själv här?"

"Jag tror det finns en tjej också!" viskar jag och tar täten, smyger närmare rösterna. Jag hör ljudet av bäcken och rösterna från personerna som är där. Hoppas bara att det är personen vi söker efter. Jag kastar en blick över axeln.
"Jag kan inte be dig att följa med", erkänner jag. "Men det skulle vara roligt, tror jag. Det kan mycket väl vara någon person som vi inte vet vem det är och som sedan försöker döda oss." Jag inväntar spänt hennes svar.

Aliena öppnade munnen:
"Jag kan inte vända om nu. Kanske kan jag inte göra mycket nytta, men jag har ändå kommit hit." Hon log smått och gick fram och ställde sig bredvid henne.
Hon hörde mycket riktigt att det fanns en eller flera än mannen. Om det nu var han...

Ramuh stod nu framför den yngre flickan. Han lät sin hand greppa om den vackra blomman han hittat tidigare och gömde de i sin hand.
”Åh, ifall jag berättade det så hade jag varit tvungen att döda er”, sade han med en något skämtsam ton även ifall han var fullt allvarlig.
”Jag tror du har något i örat”, sade han sedan istället och log lite emot flickan.
Så gjorde han det enda trick han kunde och trollade fram blomman ur hennes öra. Flickans löjligt stora leende fick även Ramuh att le som en stolt farbror.
”Aja, om jag var er hade jag tagit mig tillbaka dit ni kom för detta är ingen trevlig plats.”
Så stelnade Ramuh till. Han tycktes sig höra en gren knäckas men slappnade sedan snabbt av igen. Ifall någon iakttog dem ville han inte låta dem veta om att han visste. Istället öppnade han sina sinnen.

"Det är han", säger jag när jag har kommit tillräckligt nära. "Och den där tjejen som fanns med oss tidigare och försvann sedan på något mystiskt vis", tillägger jag.

Patty fnissade och Marion kände sig lugnad på något sätt. Hon visste att han var alvarlig när han sa att han kunde döda dem, men han sa det på ett roligt sätt. Hon ryckte till när hon hörde ljud i en buske och hon såg på mannen att han också hade hört det.

Ramuh tycktes sig höra åter igen ett ljud och i en rörelse drog han kniven och skulle precis låta den flyga då han tycktes sig se något bekant. Han kunde inte stoppa kastet men lät det går för långt åt höger. Den snuddade nästan vid samma kvinna han träffat på i byn. Vad ville egentligen alla dess kvinnor.
Med långa snabba steg stegade han emot dem för att åter hämta kniven som borrat sig in i stammen på ett träd några meter bakom dem.
”Kvinnor”, muttrade Ramuh för sig själv.
”Vad kan vara så viktigt att ni följt mig hit?” frågade han för det var vad han antog de hade gjort, hur skulle de annars ha funnit honom?