PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

"Sant" sa Mia och skrattade hon med. Hon tänkte samtidigt på vad hon brukade göra, läsa mest faktiskt, hon brukade inte vara så mycket med sina vänner ärligt talat...
"Då är vi nog helt olika på den punkten" sa hon sedan. "Jag känner mig så fruktansvärt elak bara jag råkar knuffa till någon".

"Motsatser dras till varandra säger man ju." Kosntaterar Benjamin en smula för hyper för att det ska låta bra. Samtidigt som det låter såpass glatt att ingen skulle tvivla på att han faktiskt är genuint glad. Även om han hellre skulle hålla med då även han har ett samvete. Samvetet kanske inte är speciellt aktivt men han är säker på att det finns.

"Ja, det har jag hört" svarade Mia Hon och hennes lillebror var totala motsatser, men de älskade varandra ändå och tyckte om att vara tillsammans.
"Du liknar min lillebror lite, han tycker också om att jävlas med folk".

"Har du syskon?" Frågar Benjamin innan han ser otroligt frågande ut, men det är mot sig själv. "Stryk det, korkad fråga." Lägger han kvickt till och himlar med ögonen. "Jag har inga syskon." Lägger han till för att täcka över sitt egen idioti.

"Jag har en femtonårig lillebror ja" sa Mia och struntade i att han ångrat sin fråga. Hon nickade sen åt de han sa. Kunde säkert vara skönt ibland utan syskon.
"Har du någon flickvän då?". Men så fort hon sagt det ångrade hon sin konstiga fråga och vände rodnandes bort huvudet.

"Nope, har inte träffat så många tjejer under mitt liv." Svarar Benjamin en smula tveksamt då han inte tror att ett låtsasbröllop med en kusin när man var ungefär 7 räknas alls. "Pojkvän?" Frågar han för att fortsätta på konversationen... och han är nyfiken.

Mia vände sakta tillbaka huvudet då hon inte var röd som en tomat längre, och för att Benjamin inte verkade ha tyckt att frågan var konstig.
"Jag har ingen och har aldrig haft, ärligt talat så läser jag väl så mycket att jag väl verkar enstörig och ingen främling vill prata med mig och ännu mindre ha ett förhållande med mig...".

"Då måste jag vara väldigt udda." Svarar Benjamin flinande. "Eftersom jag tror att jag antingen räknas som en främling eller är med tanke på att vi träffades igår." Halvskrattar Benjamin och egentligen kan han själv inte se sig som någons vän. Bekantskap möjligen, men vän... ja, det är samma sak som med Edwin. Även om de borde räknas.

"Kanske det" skrattade Mia också. Trots den ganska hemska situation hon befann sig i tyckte hon det var väldigt trevligt att umgås med Benjamin. Och det var väldigt konstigt att de hade samma situation...
(Spolar framåt lite)
Några timmar senare gick de fortfarande och vädret som varit så vackert blev plötsligt helt omvänt och det började regna för fullt. "Oh nej" suckade Mia och letade i sin väska i fall hon hade ett paraply eller liknande. Hela hon var redan blött men ändå..

(I've been thinking... and hopefully I won't screw this all up.)

Benjamin tittar upp mot himlen när spöregnet strax smattrar ned över dem. Men sedan bländas han av en blixt och nästan direkt följs det av ett riktigt hemskt dundrande.
"Det där låter inte särskilt lovande." Konstaterar Benjamin och längre fram öppnar skogen dessutom upp sig. Det blixtrar igen, följt av samma muller om än inte högre. "Det måste vara rakt över oss." Fortsätter Benjamin skärrat.