Striden om Friedewi. (Roll för alla)

Merenwen kände att något landade i håret på henne och hon ropade automatiskt till av förvåning.
Hon lyfte sin fria hand mot huvudet för att känna efter vad det var och grep om något litet. Hon tittade nyfiket på sin fångst och såg till sin förvåning att det var en liten fe. Hon hade hört talas om dem från sin hemstad.
"Vem är du?" frågade hon med ett leende. Vattensäcken låg fortfarande under vatten och fylldes på.

Kali kom fram till kvinnan på stranden. Hon tittade på vattensäcken som låg under vatten. Skulle hon ta hennes vatten? Hon tog den och gjorde sönder den, vattnet vill vara fri, inte instängd. Hon studerade människan på stranden. Hon hade ropat av någon anledning. Det var inte Kali hon pratade med, så vem pratade människan med?

Eftersom att Zifone kände till skogen så bra visste hon även vad det närmaste vattenkällan låg. Hon började gå ditåt eftersom hon inte druckit vatten på ett tag.
Hon värjde av från stigen och gick vant genom skogen och när hon började se platsen genom träden märkte hon till sin förvåning att det redan var någon där!
Zifone drog sig genast tillbaka, inte för att hon var rädd utan snarare för att hon undrade hon skulle reagera på situationen.

Lia får syn på något, vagnar. Hon smög närmare och fick syn på några, dem var fångar antog hon... Varför?
Skulle dem bli förda till samma ställe som Mona var på.
Det fanns bara en sak att göra för att få reda på det. Lia krympte sig själv, gav sig vingar, hon blev en trollslända.
Hon kände magi, stark magi. Vad var det för fångar? Ett troll? Hon flög lätt med vingarna in i vagnen och satte sig på en sitt bar plats, så hon slapp bli mosad.

Zia vet inte hur länge de åkt men repen skar in i handlederna och hon visste att det blivit sår där. Hon satt med huvudet nerböjt och kände att nästan allt hopp runnit ur henne, de skulle bli förda till en fängelsehåla, vad skulle hända sedan? Hon följer den lilla trollsländan med blicken och vet instinktivt att det inte är en trollslända, "Försvinn härifrån då du kan." sa hon allvarligt och lågt till vad det nu var för en varelse.

Lia tittade på trollet, om hon nu kunnat så skulle hon le, dock utan andledning. Hon flög ut ur vagnen och sedan tillbaka i ett försök att visa att hon tänkte stanna.
Hon tänkte inte byta form, då hon kunde bli upptäckt.
Trollet hade fint rött hår, tyckte Lia och satte sig ned i närheten av den. Sedan tittade hon sig omkring och tittade på den andra där inne.

Zia nickade och ryckte på axlarna, det var hennes val. "Du gör som du vill, när vi stannar så göm dig i mitt hår, då borde de inte märka dig." säger hon lågt så att bara hon skall höra och inte vakterna.

Lia flygde över till hennes hår för att visa att visa att hon förstått innan hon sedan började flyga runt i cirklar, det kändes så skönt att flyga, tyckte hon. Hon bestämde sig för att sätta sig på trollets axel. Lia märkte inte ens att hon gjort sina små vingar blåa. Hon undrade varför dem kommit dit, varför dom blivit tillfångatagna.

[Shit vad långt ni har kommit när jag har varit borta... Tror jag hoppar tyvärr. ]

[Äsch, jag hoppar nog jag också , det är nog lite för många personer och jag har inte hängt med så mycket så hejdå]