Alice i Underlandet rollspel

Chesseur märker att han har blivit ungefär 4 gånger så stor, fast det märker ju ingen eftersom han fortfarande är osynlig.

"Javisst ers majestät", säger Nivens och slänger flaskan bakom sig för att den ska landa på gräset så att någon kan plocka upp den senare. Innan Nivens försvinner ur sikte med vakterna så hinner han viska mot träden väldigt fort:
"Berätta för Alice om att hon måste finna Vorpal svärdet när tiden är inne, det är vår enda chans att bli kvitt Jabberwockyn, och utan den så kommer ingen att frukta röda drottningen längre".

Chesseur väntar tills den röda drottningen är borta innan han hoppar ner för trädet, han vill nämligen inte att det ska låta för mycket. Han tar flaskan som nu är väldigt liten till förhållande till honom och går in i den vita drottningens slott för att hitta Alice.

Jag rider på odjuret till mitt slott. Den blodröda färgen blir just nu påbättrad av av några spelkort, som gör honörr när jag åker förbi.

"Öh...vad vackert slott du har", sa Nivens trevligt fast att han egentligen tyckte det motsatta.

"jag vet", säger jag kort. "Jag älskar färgen röd, den är lika vacker som blod i sig." Jag snaglar på kaninen. hans huvud hade passat perfekt i balsalen.

"Jaa", instämmer Nivens för att inte bli halshuggen.

"TYST MED DIG NU." väser jag hotfullt och tillägger: " Annars så kan jag lika gärna halshugga dig nu!" Jag skrattar kallt och klappar odjuret på halsen lite, sedan flyger jag i förväg till slottet.

Jag kollar och ser min syster på sitt vidunder.
Det finns något vitt vid hennes fötter.
"Nivens!" flämtar jag och springer mot hennes slott.
Jag stiger in medan några av hennes soldater kollar på mig.
"Jag är drottning..." säger jag och stiger in i slottet.
Väl där inne ser jag Nivens på direkten.
"Åh, kära syster. Har du tagit en av mitt folk?" frågar jag. "Då blir det kidnappning förstår du väl. Jag ska ge dig en chans till, men annars måste jag sätta dig i en av mina fängelsehålor. Lagen är ju sådan", säger jag och hoppas kunna hjälpa Nivens.

Nivens kniper igen och sedan så stirrar han på sitt fickur som vanligt.