In Wonderland (PRS)

Mallyumkin hoppar ned från axeln och Alexa plockar upp hatten innan hon bara backar undan, vad skulle hon göra åt det? Alexa alltså, musen håller på att ropa på hattmakaren - eller något Alexa är lite osäker för hon tycker verkligen inte om dalen. Det är bara sorgligt, riktigt, riktigt sorgligt att se.

Mally och Alexa kunde nog inte se det, men än ensam tår rann nerför hattmakarens vita kind. Han ropade plötsligt argt "Din häxa! Du...du dödade de alla!". Han märkte då att Mally ropade på honom, sa att han skulle lugna ner sig.
Hattmakaren lät armarna sjunka till sidorna och vände sig långsamt om med mörka ögon.

Alexa ser på hattmakaren, har ingen aning om vad hon ska säga eller göra, borde hon ha det? Typ, trösta honom eller något. Men hon vet inte vad som fick honom skrika och ärligt talat så vågar hon nog inte heller fråga om varför, det var lite jobbigt att se honom så. Men Mallyumkin tycks vara lättad när han lugnat ned sig.

"Kom så går vi" sa Hattmakaren med en mörk och dyster röst. Platsen hade rört upp minnen han inte klarade av. Han satte Mally på sin axel igen och började gå medan hans ögon fortfarande var mörka.
"Det här brukade vara.mitt hem" sa han då de gick.förbi skelettet av ett hus.

"Åh..." Säger Alexa som nu förstår varför han blivit så ledsen, vad skulle man annars bli om ens familj har... dött antagligen. Troligen av den där röda drottningen också.

Hattmakaren vill egentligen skynda sig ifrån det där huset så snabbt som möjligt. Men han kunde inte direkt springa i förväg. Då kanske de skulle tappa bort varandra.
Men tillslut var de ute ur dalen med husen även om träden var lika döda och svart här som där.

Den här gången tycks det som att musen valt Alexa istället och klättrar upp till hennes axel. Det kittlas och försöker få av Mallyumkin. Men det blir hennes axel ändå, musen är rätt envis.

Hattmakaren märkte att Mally klättrade upp på Alexa istället. Med fortfarande mörka ögon och en otydbar blick trampade han iväg så långt bort från dalen som möjligt. Han mindes den där fruktansvärda dagen som det varit igår, han mindes sin familjs sista ord innan de dött.
"Snart kan vi se slottet" sa han plötsligt. Han sträckte upp handen för att rätta till sin hatt, men märkte att den fortfarande var i Alexas händer.

"Här." Säger Alexa och räcker hattmakaren hatten för att, ja, det är inte hennes precis. Dessutom är hon rätt säker på att nålarna kommer sticka henne. Samtidigt passar musen på att klättra över till Hattmakarens hatt.

Hattmakaren lät Mally klättra över först och tog sedan på sig hatten. Mally klättrade då ner till hans axel. "Har du någon plan?" frågade hon honom.
Han skakade lätt på huvudet och svarade "Inte direkt, men vi har ju gåvorna från vita drottningen....".