~PRS mellan dillen99 och AlexZz~

"Ingen idé att gå någonstans nu." Mumlar Grell och drar av sig sin jacka och ger den till henne. "Här, den borde hålla dig varm." Säger han högre och hoppas på att det inte blir en för kall natt, han kommer säkert klara sig sångarn oroar sig l för Sannas skull... Vad är det med honom? Håller han på att bli galen? Han vet vad det är, men här? I arenan? Aldrig.

Jag ser upp på honom när han sträcker fram jackan. "Men, Grell, du behöver den" säger jag vänligt. Jag tar emot den men håller bara i den ifall han tänker ångra sig.
Jag tycker nästan han är lite snäll mot mig emot vad han var när vi tränades. Då pratade han inte med mig förns sista kvällen.
Nu räddade han mitt liv och fortsätter att hjälpa mig.

"Ta den. Jag klarar mig." Säger Grell bestämt. "Dessutom, jag har inte varit den bästa distriktspartner heller för den delen." Fortsätter han och drar undan det svarta håret från ögonen och reser sig.
"Kommer tillbaka snart, ska fixa några saker." Säger Grell utan vidare och lämnar grottan ett slag. Han går inte långt ifrån han vill bara täcka öppningen med någonting och skaffa något att ligga på, det är något som han inte fått fatt på och med tanke på de andra årens hungerspel så tycker han att de borde vara något som dyker upp. Det är alltid ett par stycken som får sovsäckar eller liggunderlag... men tydligen var inte Grell eller Sanna så lyckligt lottade. Precis som Grell ska gnälla lite mer i tanken så tvingas han hoppa åt sidan för en lite väl stor sponsorgåva som landar mjukt på marken... även om den säkert kunde krossa honom om han stått kvar. Det är inte den vanliga saken, vad håller de på med som får sponsorerna att tycka om dem så mycket? Grell öppnar upp lådan. Det finns faktiskt lite konstiga saker, men det finns liggunderlag, två stycken. Men det är det andra som är konstigt. Ett grönskiftande tyg, rep, mer bandage och liknande. Grell ser förvirrat på sakerna, vad ska han göra med dem? Och hur visste... hur kunde han få sakerna han behövde? Grell skakar på huvudet men plockar ihop alltihop i tygstycket och bär in det i grottan igen.
"Någon verkar tycka rejält mycket om oss." Säger han och lägger sakerna på golvet. Lådan och de andra tar han hand om senare.

Jag ser efter honom när han går, jag hoppas att han kommer tillbaka, även fast mitt önskemål var att han skulle gå förut.
Nu vill jag ha honom mer en någon annan.
Det han sa, jag tror han menade det också. Alltså att han inte hade vart någon bra distriktspartner. Det hade han kanske inte, men min pappa hade alltid sagt att en man är inte stark på grund av sina muskler eller hårda ord, utan för sitt mod och uppoffring för någon annan. Och när han sa det så förstod jag att han inte var så där hård som jag trodde.

När han kommer tillbaka med sponsorgåvorna får jag en lust att bara krama om honom. Det kändes så skönt att få saker som skulle hjälpa oss, särskilt saker som han fixat till.'
"Det verkar så" säger jag med ett leende på läpparna.
Jag kollar på sakerna och tar upp det grönskiftande tyget. Det kändes som silke.
"Vet du vad det här är?" frågar jag Grell försiktigt.

"Jag har ingen aning." Säger Grell och rycker på axlarna. "Men jag tänkte använda det för att täcka öppningen. Det täcker inte för hela öppningen men med lite grenar och andra saker borde det säkert kunna fungera. Då kommer det bli svårare att hitta oss iallafall." Fortsätter Grell som finner inte vet vad de ska ha för nytta av tyget annars. "Jag antar att du inte heller vet? Såg inget meddelande eller något heller så jag tror inte att någon tänker berätta för os-" Grell avbryter sig när han hör steg utanför och drar automatiskt upp sin kniv och signalerar att de måste vara tysta.

Jag nickar och lyssnar noga på vad Grell har att säga. Det låter smart .
"Nja, jag tänkte nog mest att det sog ut som något man kunde täcka något med" säger jag. Jag kollar på tyget och ut ramlar en lapp. Grell ser den inte så jag kollar lite försiktigt.
*kör hårt tjejen, det märks att det är något i luften~Tedd* jag blinkar frågande och läser texten flera gånger. Vad menade han med det här?
Men jag hinner inte tänka mer på texten, för Grell hychar ned mig och tar upp en kniv. Jag hör oxå någon som går utanför så jag tar upp två knivar ur mitt bälte.
Jag försöker att resa mig upp men det gör för ont. Men jag tvingar mig upp och lutar mig mot en vägg, jag har kvar Grells jacka på mig.

Grell står beredd vid ingången till grottan och väntar, antingen på att stegen försvinner eller på att de kommer för nära. Istället hör han fler, men de låter inte som att de är mänskliga.
"MUTTAR!" Hör han en manlig röst skrika av panik, morranden, ett flertal som springer. Stegen liksom mixar ihop och Grell börjar tänka att det kanske inte var så säkert som han trodde. Grell vågar inte ens titta ut för att se efter men han hoppas, hoppas, hoppas på att muttarna inte märker dem. För han har aldrig egentligen sett någon som klarat sig ifrån dem...

Det isar till i hela kroppen när jag hör ordet. Muttar. Det var något som jag hade hoppats på inte skulle hända oss. Men det såklart, varför inte nu, i detta ögonblick.
Jag håller tyst när killens skrik slukas av muttarnas rafsande och gläfsande. Han var död. Bara vi och några till kvar nu.
Då plötsligt far en mutt in i grottan, jag kollar på den i en bråkdels sekund och hinner uppfatta att den ser ut som en varulvslinnade katt djur.
Jag går på instinkt och kastar väg mina två knivar så hårt jag kan. De träffar båda i hjärtat på mutten och den faller omkull.
Jag vet inte om den var den enda men jag hör inte så mycke ljud uteifrån.
Jag flåsar några sekunder och ser upp på Grell. Hans ögon. Det är det jag ser när jag tittar upp. De vackra mörka, hemlighets fulla ögonen.

Grell hinner, tyvärr, inte reagera ordentligt men hamnar liksom vid Sanna av en slump - han vet inte, han har ingen aning om hur han hamnade där. Men han tittar lättad ned på Sanna när mutten är död.
"Snyggt." Säger han, men... mutten börjar morra och röra på sig igen och av reflex trycker Grell sin kniv genom dess skalle. Han har en känsla av att han inte kommer få ut den därifrån i första taget och samtidigt vill han nog inte det heller. Mutten kan gärna behålla den. "Nu... borde den vara död." Säger han och så kanske för en gångs skull så har han faktiskt förlorat lugnet och ser faktiskt skakad ut. Han märker det inte själv dock.

Jag ser på honom medans han gör den sita råstöten. Jag nickar ta fatt på huvudet i ett försök att bli lugn.
Grell ser lite skakig ut han oxå.
"Bra..." Säger jag och står plötsligt väldigt nära honom. Han hade liksom kommit närmre när jag nästan dödade mutten.

((Måste sova nu, så skrev bara ett litet stycke!))