Albus Dumbledores dotter

Jättebra kapitel!!

Jättebra!!

Jag vill bara säga att ju fler som läser denna ff och kommenterar, ju oftare kommer nya kappitel! Så tipsa och sprid gärna denna ff/länk till alla era vänner på mugglis!

Tack så mycket! ♥

Meeeera! Snälla

Skriiv meeer♥♥

Jag vaknade upp nästa morgon med en hemsk huvudverk. Cho stod vid spegeln och sminkade sig. Hon hade tydligen märkt att jag vaknat och vände sig nu om.
"Jag tycker att du borde berätta vad som hände för David" sa hon bestämt. "Jag ska" gäspade jag och drog täcket över huvudet.
"Nej Sara, jag är allvarlig, jag tycker att han borde få veta!" Suckade hon.
"Och jag är allvarlig när jag säger att vi inte kommer att vara tillsammans längre i kväll om jag berättar det!" Svarar jag och reser mig upp.
"Om du inte gör det, gör jag det!" Sa Cho och tog ett steg mot dörren.
Jag stog stumt där ett ögonblick innan jag stirrade stint på henne. "Du kan inte mena allvar!" Sa jag och tog ett steg framåt. "Jo, jag är allvarlig, du ska inte få behandla honom så, han förtjänr någon bättre!" Sa hon, men slog sedan handen för munnen "förlåt, jag menade inte..." sa hon, men det var redan för sent, jag stormade förbi henne och ner för trappan. På vägen tog jag tag i min väska.
David satt i en av fotöljerna och pratade med ett gäng killar.
Jag gick fram till honom och pekade på utgången.
"Vi måste prata, nu" sa jag. Han tittade först förvånat på mig men reste sig sedan och kysste mig på pannan. "Självklart gumman"
Vi gick under tystnad genom korridorerna tills vi kom fram till ett tomt klassrum.
"Älskar du mig?" Frågade jag då. "Så klart jag gör!" svarade han bestört. "Oavsett allt?" fortsatte jag. "Ja" svarade han. Jag tittade in i hans ögon och suckade, varför var han så otroligt söt?
"För några dagar sedan fick jag ett brev av en anonym person, hen ville träffas i troférummet den kommande natten, så jag gick dit. Men det var ingen där, jag visste inte om det var ett skämt eller inte, så jag bestämde mig för att svara. Jag bad personen att komma till samma plats samma tid följande natt. Och denna gången var han där" sa jag snabbt. David tittade på mig. "Han? Vad hände? Vem? Vad ville han?" sa han.
"Ronald Weasley, han kysste mig..." Sa jag, men när jag såg hans blick tillade jag "men jag drog mig ur och gick där i från!"
Jag lät honom ta in informationen, och väntade sedan på en reaktion.
Plötsligt böjde han sig ner och kysste mig. Jag tittade förvånat på honom men stod kvar.
"Så du gör inte slut med mig?" Frågade jag en stund senare.
"Självklart inte, jag visste redan att du var populär, och du drog ju dig ur" sa han och log.
Sedan tittade han på sin klocka "bäst vi skyndar oss om vi inte vill komma för sent" sa han, sedan kysste han mig snabbt igen innan han skyndade sig till sin lektion.

På lunchen satte jag mig vid mitt tjejgäng, jag kunde inte se Cho någonstans, men brydde mig inte så mycket just då.
Vi gick tillsammans ut genom stora salen men där tog det stopp.
En stor klunga människor hade sammlats och jag tittade på de andra. "Vet någon om vad som har hänt?" Sa jag.
De andra skakade på huvudet så jag började ett knö mig genom folkmassan.
När jag kom fram till kanten stelnade jag till. I mitten av salen stod, eller ja, Davd och Ron. De båda blödde så illa att man knappt kunde se vem så var vem. Det tog inte lång tid för mig att lista ut vad de bråkade om och jag till ett kvävt litet tjut, innan jag rusade fram. "David!" Pep jag och trängde mig in mellan dem. Jag tog tag i hans axlar och tittade honom i ögonen "var i helvete var det där!?" Sa jag och tårar rann ner för mina kinder.
Harry Potter hade rusat fram till Ron och pratade nu med honom. Nu var även jag täckt av blod och öppnade munnen för att säga något, men stängde den sedan och vände mig om.
Men snabba steg gick jag därifrån. Folkmassan gjorde en liten väg så att jag kunde komma igenom, och elevrna gav mig både medlidsamma och äcklade blickar.


_______________________________________

FÖRLÅT för att jag inte uppdaterat på länge! Men nu är det sommarlov och ni kommer att få många nya kappitel!
Snart är det jullov för dem och Sara kommer där någonstans att få veta the secret!

WOHO! Mera! Bra! Vad bråkade de om? ron?varför Ron? MEERA!

Hur bra som helst!!!!!!!!!!!!!!

Supperbra♥♥!!

Superduper!