Murderous private roleplay.

"Berätta vetja." Säger Kazou, hämtar en flaska whisky och ett par glas innan han slår sig ned på en stol, Will slår sig ned mitt emot och Kazou häller upp drinkarna. Mobilen börjar ljuda, Kazou orkar inte svara och stänger av mobilen helt.
"Borde du inte ta det?" Frågar Will oroligt.
"Egentligen, ja." Suckar Kazou men dricker lite istället för att fortsätta.

Azura kände blickarna mot sig när hon gick in på krogen, men hon ignorerade dem. Hon gick fram till baren och beställde ett glas vin och gick sedan till ett bord och satte sig. Hon var inte säker på att Greg menat något eller om han bara sagt det av vana. Hon snurrade på glaset. Kanske hade Greg lejt mannen.

"Så berätta om solsemestern." Halvt om halvt beordrar Kazou trugande och Will börjar genast berätta, onödigt detaljrikt. Men det är okej med Kazou, han kan med det spendera hur lång tid som helst med att bara lyssna på Will.

Azura tittade ner i glaset hon hade inte rört drinken. Hon funderade på om hon skulle vara säker här? Hon hade inte sett mannen idag, han hade kanske valt att döda någon annan, även om hon inte trodde det. Hon kanske skulle resa någonstans medan han var upptagen med annat? Hon kanske skulle börja om någon annanstans?

"Aja, jag måste kila vidare." Säger Will till avskedshälsning och Kazou sträcker fram handen mot honom. Will tar den och skakar.
"Vi ses." Säger Kazou och Will försvinner bort från hans rum och Kazou stänger dörren, suckar tungt och sätter på mobilen.

Azura reste sig upp och lämnade det fulla glaset bakom henne. Hon gick ut på gatan i skymningen och bestämde sig för att promenera i parken. Det brukade rensa hennes tankar. Hon satte sig nere vid dammen och doppade fingrarna i vattnet

Den ringer inte, och det är Kazou glad över. Bara två missade samtal och inget mer. I det andra meddelandet uppmanade rösten, en aning irriterat, att Kazou borde utföra sitt arbete. Kazou suckar och lämnar mobilen när han själv går ut på promenad. Han behöver en nypa frisk luft.

Azura tittade på ringarna som bildades i vattnet när hon lekte med fingrarna i vattnet. Det svala vattnet kändes härligt mot den bleka hyn. Hon tittade på klänningen, hon borde inte sitta i gräset med den. Den är för fin för det. Men det är bara tyg så vem bryr sig?

Promenaden fortsätter, genom staden, ned till parken men vid dammen stannar han snabbt till för han har just fått syn på vem som är där. Azura, en del av honom vill inte träffa henne, en andra vill träffa och se till att få allt överstökat.

Azura tittade upp och såg mannen stå där. Hon stirrade stint på honom. Hon reste sig upp, att försöka springa i den här klänningen skulle vara meningslöst, den var gjord för att sitta i och se söt ut inte springa i. Hon vek inte undan blicken. Om han ville döda henne fick han se henne i ögonen.