Nessie & Renesmee (THG privat roll)

Jag bytte kläder. Den här gången hade jag lite finare. En vit klänning till knäna med platt hår och ett blått hårband. Med konstiga skor.

Jag locka håret. Sen tog jag ett siden band som låg där. Jag knöt fast det med en snygg rosett där bak. Färgerna passa. Jag hade en vit klänning och ett ljusblått band. Sen satte jag en hår nål för min lugg. Jag gick ut till dom andra. Det var jobbigt att gå runt med 7 centimeters långa klack skor.

JAG SKA FÅ THE HUNGERGAMES BÖCKERNA I VECKAN!!!!! ALLA I EN!
~
Jag gick ut. Jag såg ut över folken.
~
Vart är vi? xD

Panem. Jag läser 1.
~~~

Alla jublade och ropade. För första gången var det två som hade vunnit. Och båda blev svårt skadade men klarade sig. Jag log mot publiken och kastade några slängkyssar.

Jag var glad, men jag ville också hem. Träffa Brenda och Gale. Vi hade vunnit det. Jag snurrade på klänningen och det flög lågor. De applåderade. Jag var glad. Jag älskade Prim och ville inte vara utan henne. Samma sak med Gale. Jag insåg:
Jag hade alltid varit kär i Gale. Jag hade bara varit för dum för att inse det. Han älskade mig också.

Nu spolar jag tills vi är hemma.
~~~

Jag sprang in i dörren. Jag grät. Men ingen var glad. Alla satt bara ner. "Var är Far?" Fråga jag. " Han är död. Ett vilt djur kom igenom stängslet." Nu var jag inte glad. Jag grät. Jag föll ner. Jag hade inte kunnat vinna utan honom. Han hade lärt mig allt.

Jag sprang in i huset. Brenda hoppade på mig och grät.
"Såja gumman" sa jag. Men hon grät.
"Mamma....kolla..." sa hon.
Jag gick till mammas rum. Där satt pappa med min mammas hand i sin. Hon sov. Eller var hon död?
"Hon är död" sa pappa. Jag grät, och så kände jag en varm hand på ryggen. Gale.
"Får jag prata med dig Kate" sa han.
Vi gick ut.

Jag sprang ut för dörren. Ut genom stängslet. Jag grät. Det här gjorde mer ont än att få en kniv i magen. Jag hörde fotsteg komma och gömde mig. Det var en pojke från min klass. Erik hette han. Jag gick fram. "Vad gör du här?" Frågade jag. "Jag letar efter dig." Sa han.

"Vad vill du?" sa jag.
Han lutade sig fram och kysste mig. Jag kysste honom tillbaka. Det var ett sådant sorgligt ögonblick.

"Varför?" Frågade jag. Han gick fram mot mig och tog mina händer. Vi var fem centimeter från varandra nu. Han kysste mig. Jag kysste honom.
Tårarna börja rinna ner. "Vad är det?" Fråga han. "Far..." Sa jag.