HG roll (Privat)

Pecora skrattade lätt åt Ashanti men skakade sedan på huvudet, "Min syster drunknade." säger hon endast som en kort förklaring, "Min tvillingsyster." mumlar hon och andades tungt då hon mindes den dag, då hon sett och känt systerns kamp för livet.

Ashanti stirrade outgrundligt på Pecora.
"Jag... Är ledsen, det är jag verkligen och jag vet att folk bara brukar säga det utan att verkligen mena det, men jag vet hur det känns. Att känna sig maktlös medan... ja", avslutade hon och tänkte tillbaka på sin bror som hade knäböjt vid deras livlösa mors sida, hur han hade dragit i sitt hår, slagit sig själv, allt för att vakna upp ur den mardröm som var livet. Och hon hade bara kunnat se på medan han förtärdes inifrån och vad han nu blivit... Det var hemskt.
"Hur gör vi då?"

Pecora nickar bara och tar ett djupt andetag och sakta, mycket sakta drar hon sig ner i det kalla vattnet. Då hon känner vattnet omsluta henne känner hon paniken strömma igenom henne och krampaktigt tar hon tag i platån och andas hackigt och skrämt.

"Ta det lugnt, andas in och ut, djupa andetag." Instruerade Ashanti lugnt Pecora men hon var oroad. Hur skulle det här gå till? Hur skulle de få ner henne till grottan när hon inte ens visste vart den låg någonstans.

Sam bablar något men hon måste lugna sig först för att kunna översätta till Ashanti. "Sam säger om ni tar mig på varsin sida och så visar han vägen." säger Pecora och känner att paniken är nära, hon var tvungen ner i vattnet hon visste det, men att våga var en annan sak.

Ashanti nickade, det skulle nog fungera. Hon log blekt mot Pecora, hon hade för första gången en annan individs liv i sina händer. Men för Pecora måste det vara värre. Hon suckade.
"Beredd?"

Pecora nickar då de är på var sida om henne. Hon darrar lätt och är blek men håller blicken inom sig. Hon måste vara beredd så snart de började simma skulle folk börja fatta, de måste komma dit före de andra.

Ashanti fångade Sams blick och de båda nickade kort mot varandra. Det var startsignalen.
"Nu" viskade Ashanti för Pecoras skull, tog ett djupt andetag, hörde hur Pecora gjorde likadant och sedan dök de igenom vattnets iskalla yta.

Pecora tog ett djupt andetag och slöt ögonen, hon koncentrerade sig på det kalla vattnet hon kom längre och längre ner och hon var rädd så rädd.

Sam ledde vägen genom de mörka vattnet, de var ännu inte tillräckligt djupt ner för att kunna se alger eller någon som helst grönska eller korallrev eller snarlikt.