Gatubarnens överlevnad

((Hon kan kanske försöka sno från era karaktärer? (AlexZz och Dragon fantasy)? ))

Japp, dock vet jag inte om Alex har något på sig xD men min har fickorna fulla xD)

Ate satt lugnt tryckt mot väggen.
Försökte att smälta in i den dystra, och smått fasansfulla miljön.
Hon såg med ond blick på allt som passerade.
Satt i dysterhetens mörkaste hörn, och blängde misstänksamt på varenda skepnad som passerade hennes synfält.
Just nu var hennes isblåa ögon fästa på två underliga personen.
Hon sneglade på den enas fickor och ett elakt leende spred sig över hennes läppar.
Hon reste sig sakta, försökte ta sig fram obemärkt.
Hon slank uop bakom dem, bara några meter ifrån.
Hon tassade snabbt, men ljudlöst, fram till henne och stoppade ned handen i människans ficka.
Hon drog upp den igen och tog en näve till.
Hon var precis påväg att snabbt återvända till hörnet då hon råkade snubbla över en illa satt kullersten, och ramlade rakt på personen hon rånat.
Fan.

(Var det AlexZz du snodde ifrån eller mig? För hennes är en kille utklädd till tjej och min är en tjej utklädd till kille xD )

((Din. ^^ Skrev "människan" och "personen", för att min (som alltid) ska få en liten funderare sen. ))

(Bra, bra då vet ja xD)

Fredrika märker flickan, men gör ingen ansatts, hon hade redan fått i överflöd och de som inte var lika skickliga som hon kunde också få lite annsåg hon. Men då flickan tar ännu en näve annser Fredrika att det är för mycket, "Och vad tror du att du håller på med?" säger hon bara och tar tag om flickans smala handleder då hon snubblar in i henne. "Inte det smartaste att ramla in i den man rånar." morrar hon hotfullt fram och släpper inte taget om henne, flickan måste lära sig för att överleva gatorna, det hade hon gjort och tänk så bra det gick för henne nu, ja så bra det kunde gå att leva på gatan.

Ate backade förvirrat ett steg och såg med skrämda ögon på honom. Det här ingick inte i hennes vanliga rutin.
Smyga, sno, smyga, mat. Så gick det till. Aldrig förr hade hon snubblat in i någon. Men det var innan, tjugo sekunder sedan.
Ate drog efter andan och skakade av sig den bultande rädslan, och mötte hans blick.
"Jag skaffar pengar." sade hon trotsigt och ignorerade smärtan i armen.

"Det märker jag väll att du gör." fräste Fredrika till svar, egentligen var hon inte ens arg över det eftersom hon var lika själv, men att sno från sådana som hon själv tyckte hon inte om. "Men för det första ska man inte ramla in i folk och sen så varför sno från dem som är som dig själv? Staden är full av rika snobbar vars fickor inte ens märker om de blir länsande." säger hon argt och skakar om henne, hon var rädd det syntes precis det Fredrika var ute efter, hon ville att flickan skulle överleva gatans liv och inte hamna på någon annstallt för vanartiga barn eller något.

Ate såg ned på kullerstenarna. Så fult ihop trycka, ovanpå varandra satt de, och ibland så kunde man hitta stora glipor. Eller områden utan kullerstenar alls.
"Jag kan inte. Det är för mycket folk, jag blir hittad." svarade hon hest och bet sig i läppen.
Hade hon avslöjat för mycket? Kanske, kanske inte. Men mer fick hon inte berätta.

Fredrika såg på henne och släppte lite sitt hårda grepp, inte så att hon skulle komma loss, men så att det inte gjorde ont. "Varför? Vilka ska hitta dig?" sa hon nu med en helt annan röst, en vänlig och mjuk röst, som faktiskt var smått oroad, hon visste hur det var att vara liten och leva på gatan.