Eragon [privat]

''Du är inte svag. Trey är stark''

"Då måste jag också bli starkare så jag kan motstå honom. Du känner honom bra och du är stark. Kan du hjälpa mig att göra motstånd?"

''Ja... men inte mot honom''

Jag nickar. Jag hatar mig själv för att skuggan fick sådan kontroll över mig, och jag hatar skuggan för att han gjorde det bara för att demonstrera sin makt, och jag är arg på Enya för att hon har varit ihop med skuggan.

Murtagh kommer mot oss. ''Enya, skärp dig!'' säger han. ''Det är jag som är lärare, inte du!''

"Tja HERR lärare, jag ber om ursäkt. Jag tänkte mig inte för och frågade din elev istället. Jag är verkligen OTROLIGT LEDSEN för det."
Jag flinar. Jag älskar att skojbråka, och oavsett hur dåligt jag mår så gör det alltid att jag mår bättre.

Murtagh flinar också. ''MISTER lärare, om jag får be!'' säger han och skrattar. jag känner mig tom inombords, Trey hade försökt döda Murtagh...

"Det funkar ju det med MISTER lärare. Men jag börjar tvivla på att du är en så bra lärare. Skuggan dödade dig ju nästan och du har inte lyckats lära mig att stå emot honom än."
"Sildak, håll mun innan du gör honom arg igen"
Jag blir förvånad över Sheas varning, men när jag försöker fortsätta prata med henne bryter hon kontakten igen.

Och Trey har alltid förstått mig, alltid tröstat mig... Så jag undrar varför jag inte är ledsen? Jag tror inte att jag gillar Trey längre...

Murtagh säger inget mer och det gör inte jag heller.Istället vänder jag mig mot Enya och ser att hon inte ser särsilt lycklig ut.