Privat roll, De insvurna

Tristan skulle ha kunnat låta henne sova där hela natten, men han insåg att det var bäst för allas skull att hon återvände till sitt rum. Så han nickade och reste sig.
"Visst", sade han och öppnade dörren åt henne. "Är du säker att allt är bra?" frågade han dock. "Det kan inte ha varit enkelt med lorden..." Tristan önskade att han inte hade påmint om det, men kunde inte ta tillbaka sina ord. Han kunde se på henne att hon hade ont.

Eleria klev upp då han öppnade dörren och gick dit. Hon kunde hålla sig på benen, men det gjorde ont, det var hemskt. Första gången hade det varit för henne och då med lorden, och detta skulle ske var natt, skulle hon vänja sig? "Jo, det är bra, han gjorde inget....så mycket." ljög hon åter och såg ner i marken.