Litet coolt PRIVATROLL mellan mig (Majis) och luna99!!!

(Haha omg dör X_X Awesome, nih (ok, duh och duh ;P))

(Haha, tack antar jag Men vad menar du med: "ok, duh ocg duh ;P"? xD)

(Jo, du vet kanske, att 'duh' är ett coolare ord för du (ok det är jag som kom på det för mig själv men ja...) så nih blir ni, men duh låter bättre, så duh och duh )

(Jaha!!! Nämen oh, trevligt!!! )

(Haha :3)

((Ojsan, det var visst min tur! Duktigt Agnes xD))

Amelia håller nästan på att somna på fönsterkarmen, men kommer på sig själv och kliver tillbaka in i rummet istället. Hon stänger fönstret och kryper ner under täcket igen. Hon tar en bok och börjar läsa. Hon vill inte somna om.

(Haha, ja, det var din tur, jao! xD)

Vi var äntligen hemma. Det var sent, så när vi kom innanför dörren sa jag till mamma att jag var trött. Så jag gick in i mitt rum, bytte till pyjamas. Jag tog och började läsa en bok.
Jag kände mig lite smått omtumlad efter det mammas arbetskamrat hade gjort mot mig... Liksom nu hade jag något att "skryta" om i skolan! En trettioårig kvinna hade stött på mig en dag då jag hämtade min mamma från jobbet!
Tillslut somnade jag med boken i händerna.

Amelia vaknar på morgonen med boken på magen av att Fred bankar på dörren.
"Frukost" ropar han och hon gnuggar sig i ögonen när hon lägger ifrån sig boken och hoppar ur sängen. Hon klär på sig och tittar in i spegeln. Hon lägger på mer smink på blåtiran som fortfarande syns.

Hon sätter sig vid bordet och det är tyst under hela frukosten. De pratar inget alls. Tur det, för om dem hade pratat om deras bråk igår hade det säker kommit upp ett nytt bråk och hon hade blivit upprörd. Kanske börjat gråta, och då skulle båtiran synas.

"Bobbie... Upp och hoppa!" Sa mamma silkeslent.
Jag slog upp ögonen och såg min mor sitta vid sängkanten.
"Är du redan uppe!?" Frågad jag chockerat. Hon brukade aldrig vara uppe då jag gick till skolan, så hon brukade verkligen inte väcka mig innan väckarklockan!
"Nu när vi flyttat vill jag börja bli en bra mamma..."
"Men du är ju världens bästa mamma redan..."
Hon verkade inte höra mig utan bara fortsatte.
"... så jag har då beslutat att jag ska få dig upp på morgonen, säga hej då och liksom... försöka vara mer ansvarsfull! Jag liksom fick dig när jag var så ung och har då inte kunnat få så bra jobb... så jag ha inte kunnat bli en sån ansvarsfull mamma... men nu ska det bli ändring! Så upp med dig så gör jag frukost till dig!" Sa hon och gick ut ur mitt rum.

"Ska du redan gå?" Fred kommer ut i hallen när Amelia sätter på sig skorna.
"Jag behöver tid att tänka" svarar hon samtidigt som hon drar en hoodie över huvudet.
"Jag följer med"
"Ensam. Jag behöver tid att tänka, ensam"
"Men..."
"Nej Fred" hon öppnar dörren, tittar inte på honom när hon pratar.
"Har du med dig mobilen?" han låter lite sträng.
Hon nickar och stänger dörren bakom sig, springer ner för trapporna och ut.
Väl ute tar hon ett djupt andetag för att få sinnet att klarna, slappna av så mycket hon kan. Med tankar från gårdagen flygandes i huvudet.
Hon börjar gå.