Hemlighetsväktaren

Jag har varit väldigt, VÄLDIGT lat under sommaren. jag är snart klar med kapitlet så det borde komma snart
Förlåt så hemskt mycket

ÅH jättebra du skriver verkligen sjukt bra

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att kapitlet kommer nu. Jag har varit väldigt lat under sommaren(då menar jag om sånt som har med skolan att göra)
Jag har faktiskt inte varit inne på mugglis så ofta, jag försöker hålla mig ute under sommaren. Så jag ber så hemskt mycket om ursäkt.


Kapitel 10
Var är du, Slingersvans?

Lily satt ensam i vardagsrummet, fortfarande i soffan, Moody, Dumbledore och Aberforth hade gått hem. Hennes tankar for omkring i skalle på henne, ”Tänk om en dödsätare har tagit Harry.” ”Tänk om ingen hittar Harry!” ”Var är Peter?! Tänk om en dödsätare har tagit honom med.” ”Vad ska vi ta oss till?” ”Tänk om killarna sitter fastbundna någonstans.”.

Minuterna gick och Lily blev mer och mer nervös. Hon var på väg in till köket när ytterdörren öppnades. James, Sirius och Remus kom in. I James armar låg lille Harry. Lily sprang raka vägen till James, tog Harry och satte sig i soffan igen. Hon tog av Harry ytterkläderna och vände blicken mot James.
”Vet du hur orolig jag var. Hur lång tid tar det för er att transferera sig till sjukhuset, upp några våningar, in i rummet och hitta en pojke?!”
”Jo… alltså…” började James.
”1 TIMME OCH 5 MINUTER! DET TOG 1 TIMME OCH 5 MINUTER FÖR ER. Det skulle nog max ta 15 minuter för mig. VAD GJORDE NI DÄR? KÖPTE NI TE ELLER?” Lily hade ställt sig upp och gått mot James med händerna uppe i luften som om hon var på väg att lägga dem på hans axlar och skaka honom.
Ok, jag ser att du är upprörd, men vi träffade mrs Longbottom där och vi pratade lite kort med henne. Där efter så var vi tvungna att gå hem. Vi kan inte transferera oss med Harry.” svarade James och tittade på Remus och Sirius för att få lite hjälp. Men ingen utav dem hade något att tillägga. Remus försökte men det kom inga ord ur munnen på honom när han väl hade öppnat den.
”Men du, älskling. Var är alla?” sa James med ett försök att byta samtalsämne.
”De har gått. Moody fick bråttom iväg, Professor Dumbledore skulle tillbaka till skolan och Aberforth skulle tillbaka till Svinhuvudet. Det är bara vi här nu.” Lily gick tillbaka till Harry i soffan och det gjorde även killarna. ”Men vänta nu, ni kunde ju ha tagit flampulver!”
”Öh… em… Vi, tänkte inte på det.” viskade James när han samtidigt undvek Lilys blick.
”Nej! Jag märkte det!” sa Lily sarkastiskt.
”Har Slingersvans kommit?” frågade Sirius som fortfarande var lite röd om kinderna.
”Nej, han har inte kommit. James…” Lily vände sig om och stirrade ut genom fönstret,”… Jag börjar bli orolig. Han har inte hört av sig sen träffen i höstas. Borde vi inte skriva till honom eller nått?”
”Ja, vi kanske ska göra nått.” sa Remus samtidigt som han satte sig ner i soffan bredvid Lily och la en hand på hennes axel. James gick in i ett utav sovrummen.
”Vart ska du?(inget svar) ok...Jag menar tänk om något har hänt honom. Tänk om Lord Voldemort har fått tag på honom. Tänk om han är d…”
”Du, Lily. Snälla sluta göra så att jag blir orolig. Jag menar, har vi inte lidigt nog av oro över lille Harry här.” Sirius siktade in sin nästa mening mot Harry med ett leende på läpparna.”Hörde du det Harry! Du gjorde din gamla gudfar sjuk av oro.”
”Du borde lyssna på Tramptass, Lily. Det är nog ingen fara med Slingersvans. Men man måste medge att det är lite konstigt att han inte har hört av sig.” sa Remus. Han verkade tänka så att det knakade i skallen på honom. James kom tillbaka med papper och penna i händerna.
”Nå. Ska vi skriva till Slingersvans eller inte?” sa James och la pappret på bordet.”Och Tramptass, du borde städa lite. Det tog ju lång tid att hitta en lite penna!”
”Ja. Jag kanske ska städa lite” började Sirius, ”Vad ska vi skriva? Typ… ’Kära Slingersvans.(han började tala med en tillgjord röst) Du har inte hört av dig sen höstas. Du gör oss oroliga. VAD HÅLLER DU PÅ MED?’ kanske?”
"Men det lät ju elakt tycker jag.” sa Lily, som försökte komma på något snällare.
”Jag vet!” sa Remus med hög röst. Det var som om någon hade sparkat honom i ryggen, för med ens satt han med rak rygg.”Skriv ’Var är du Slingersvans? Vi begär ett svar!’ snabbt och enkelt.” James krafsade ner det på pappret och läste
”’Var är du, Slingersvans? Vi begär ett svar!’ Det måste han svara på!”

Åh vad härligt med nytt kapitel! Superbra!

Jag har varit så J****************t F**************g inaktiv med denna ff. Och jag förstår varför man slutade läsa
Fy skäms på mej Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!
Så jag lägger ner denna ff officiellt nu! Det kanske har varit uppenbart. Men nu vet man det med säkerhet. Jag kommer inte skriva mera här.

Men jag har startat med en ny ff som jag lovar att jag kommer vara mer aktiv med. Och jag tänkte att ni som var så snälla och läste den här kanske kunde ta en titt på den nya En Taggsvans' värsta mardröm
Jag skulle bli suuperglad om ni kollade in den Tack♥

Och igen FÖRLÅÅÅÅÅT SÅ HEEEMSKT MYCKET

Vet inte om man behöver låsa den eller nått