Potter game 1337!

JAG ÄR MIN IRL-ÅLDER 12,5 OCH JAG KOMMER DÖÖÖÖÖÖÖÖ

Och jag kan med glädje meddela att jag och mine äntligen har fått klart första kapitlet! ^^
Det är ju bara 4 personer som är med i detta kapitel, men det kommer vara så ända tills själva spelen börjar. Vi skriver om två distrikt i taget tills vi kommer till arenan
Hoppas ni gillar't!


Kapitel 1



Evanna (ak Deathless) satt i det soliga ... Eller i alla fall det som kallades sol i distrikt Voldemort. Det var i själva verket bara dis och dimma, och genom dimman kunde man skymta lite sol. De flesta var ute idag och njöt av att det faktiskt var ett ganska så normalt väder. I vanliga fall brukade det nästan alltid åska, regna eller vara riktigt kallt i distrikt Voldemort. Alla var även på extra bra humör idag, eftersom idag var dagen som alla i distriktet såg fram emot.
Idag var det nämligen ingen vanlig dag i distrikt Voldemort. Det var den stora uttagningen till Potterspelen. Två från varje distrikt dras för att tävla i Potterspelen, där endast en deltagare går ut som vinnare. I distrikt Voldemort var det en stor ära att vara med i spelet, så därför skulle Evanna vara frivillig i år. Hon hade blivit tränad att delta i spelen enda sen hon var liten. Varje dag hade hon tränat både på olika förhäxningar och besvärjelser men även på att hantera knivar, svärd, pilbågar och andra vapen. Voldemort, som var borgmästare i distriktet, var väldigt hård med att distriktets speldeltagare skulle vara vältränade inför arenan. Därför var det också så att deltagare från distrikt Voldemort ofta vann.

Medan Evanna fortsatte att drömma sig bort till arenan hade Luia (ak Lime) redan börjat fixa sig inför slåttern. Hon hade växt upp med att träna inför spelen, och hon var tvungen att anmäla sig som frivillig. Egentligen kände hon sig inte alls hemma i distrikt Voldemort. Allt var för mörkt och dystert. Luia skulle mycket heller höra hemma i ett annat distrikt, fast nu kunde hon ju inte. Vilket distrikt som helst hade passat henne bättre, eftersom Voldemort var det absolut hårdaste, mörkaste och dystraste distriktet. Fast nu skulle hon inte tänka så eftersom hon hela livet tränat in för det här. Om hon hade varit i ett annat distrikt så skulle hon säkert ha dött på momangen. Men nu, nu kanske hon skulle klara sig lite längre än om hon varit i distrikt Dobby till exempel...
"Luia kom ner, det är dags för slåttern!" ropade hennes mamma nerifrån köket. Luia tog ett djupt andetag, drog kammen genom håret en sista gång och gick sedan ner till köket. Hennes mamma log mot henne med ett sorgligt leende.
"Du är så vacker", utbrast hon och gav Luia en kram. Sedan gick de tillsammans ut på gatan och till det stället där den årliga slåttern alltid hölls.

Under tiden hade Evanna tagit sig till slåttern. Hon stod mitt i folk massan med sina vänner som stod en på varje sida om henne. Nu stod de förväntansfulla nedanför scenen och väntade på att ett namn skulle bli draget, men det spelade förstås ingen roll vilket namn det skulle bli. Evanna skulle ändå anmäla sig frivilligt, och hon var faktiskt riktigt taggad. Hon skulle få varma applåder och sånt älskade hon. Alla skulle tycka att de hade fått en perfekt vinnare för distrikt Voldemort.
Plötsligt hördes ett ljud från någon som harklade sig i en mikrofon och alla vände sig mot scenen. Där stod Barty Crouch Jr från huvudstaden i en dräkt som var alldeles svart. Man kunde skymta lite rött på några få ställen på dräkten. Det skulle nog föreställa blod. När Barty Crouch Jr hade presenterat sig så sa han med artighet, vilket var ovanligt här i distriktet, att han skulle gå fram till skålen med de första barnen och dra en lapp- När han stack ner handen i skålen grävde han runt onödigt länge. Sedan drog han upp en lapp och läste högt:
"Hannah Dimsdale!"
En liten tjej i den främre raden flämtade till, men hon hade egentligen inte behövt oroa sig.
"Jag är frivillig!" ropade Evanna högt.


Luia såg när Evanna gick upp på scenen med rak rygg och ett brett leende på läpparna. Barty Crouch Jr frågade Evanna artigt vad hon hette och gick sedan fram till skålen de andra barnens namnlappar. Den här gången tog det inte lika lång tid att dra en lapp utan han bara drog en lapp.
"Luia Lime!"ropade Barty.
Jaha, då slapp jag anmäla mig frivilligt, tänkte Luia. Sedan gick hon upp på scenen och ställde sig lätt skakandes bredvid Evanna. De två kände faktiskt varandra någorlunda. De hade ju gått i samma skola ganska länge.
"Vi har nu våra tributer!" ropade Barty glatt, och folket applåderade.



Under tiden i ett annat distrikt vid namn Dobby, stod Camilla (ak LauraTree) framför spegeln och väntade på att hennes mamma skulle ropa, eftersom det idag var dags för den årliga slåttern. I distrikt Dobby var den dock inte uppskattad. Varenda en i hela distriktet hatade idén med Potterspelen, och likaså gjorde självaste Dobby. Det brukade alltid vara glad stämning i distriktet. Barnen lekte på gatorna, husalferna var fria, och det fanns gott om sockor. Ja, det var nästan alltid glatt. Undantaget var på slåtterdagen. Då var alla dystra, eftersom de visste att två ungdomar från distriktet skulle bli tvungna att dö. Tributerna från distrikt Dobby vann aldrig. De var för ödmjuka.

Camillas mamma kom och ställde sig bakom Camilla framför spegeln, tog Camillas långa och vackra blonda hår i sina händer. Hon gjorde en sån där knut hon alltid brukade göra. När knuten var klar gav Camillas mamma henne en kyss i pannan och viskade i örat att det var dags att gå. Camilla nickade och följde sin mamma ut ur stugan de bodde i och bort mot den lilla scenen som slåttern årligen hölls vid. De kom dit nästan först av alla, men sedan fylldes det på med mer och mer folk.
Camilla började bli riktigt nervös nu. Hon visste att det inte alls var stor chans att just hon skulle bli vald, men hon kunde ändå inte låta bli att känna sig riktigt orolig...

Samtidigt hade även Luna (ak LunaLovegood1) tagit sig till slåttern. Hon kände att idag kunde det verkligen inte vara hennes lyckodag. För det första var det slåttern, och sen kändes det som att något mer inte stod rätt till. Hon kände igen känslan, och hon visste att den alltid följdes av något hemskt.
Hon trängde sig närmare scenen, eftersom hon och hennes bästa vän hade bestämt träff där. När hon kom fram fick hon direkt syn på sin älskade vän. Hon var mycket längre än de andra barnen i deras ålder så det var lätt att hitta henne. När Luna kom fram gav hon henne en snabb kram som hälsning, men inget hann sägas, eftersom Minerva McGonagall redan hade börjat prata i mikrofonen på scenen.
Hon började med att presentera sig och hälsa alla varmt välkomna.
Hon berättade också att idag är det den stora slåtterdagen, som alla har väntat på. Egentligen så är det väl bara huvudstaden och karriärdistrikten som har längtat. Inte vi här i distrikt Dobby i alla fall, tänkte Luna.
Minerva McGonagall hade just pratat klart i mikrofonen och gick fram till den första skålen. Luna drog ett djupt andetag. Nu skulle någon i distrikt Dobby dömas till döden.
"Den första deltagaren från distrikt Dobby blir..." McGonagall drog upp en lapp och vecklade ut den, "...LUNA ONE!"
Luna trodde hon skulle svimma. Hon hörde ett litet skrik från sin bästa vän bredvid och ett annat skrik längre bak som måste varit hennes mammas. Luna själv försökte vara så lugn som möjligt då hon trängde sig ut ur folk massan och steg upp på scenen.

Camilla stod mitt i folkmassan och såg när Luna gick upp på scenen. Man kunde riktigt se hur mycket hon försökte för att hålla sig lugn, vilket hon lyckades väldigt bra med.
McGonagall tog Luna i handen och ställde henne på ena sidan av henne medan hon gick till den andra skålen. Hon orkade inte röra om eller ta en lapp längre ner i skålen utan hon tog bara lappen som låg överst i.
Hon vek ut lappen, gick mot mikrofonen, tog mikrofonen i handen och gick fram till kanten på den lilla scenen och sa:
"Vår andra deltagare från distrikt Dobby är...
CAMILLA TREE!"
Camilla stelnade till. Hon hade aldrig trott att hon skulle bli utlottad. Chansen var ju så liten.
Stel som en pinne klev Camilla upp på scenen och ställde sig på andra sidan av McGonagall. Hon märkte knappt vad som hände efter det. Hon var så chockad.
Någon gång under tiden de stod på scenen kom borgmästaren Dobby fram och önskade Camilla och Luna lycka till.
"Dobby tror på Miss One och Miss Tree med hela sitt hjärta", hade han sagt.

--

Lämna gärna en kommentar :3

Superbra!!

Jättebra! Du/ni är jättebra på att skriva

Vi skrev tillsammans

TACK!

AWEZOME!

Grymt! C:

Äntligen! Som jag har väntat! Superbra! Längtar tills Distrikt Hagrids tur, hihi

Åh jättebra och vad awesome jag lät. xD

Jättebra!