Stuck in the Wild (Privat Rollspel)

Charlie tänker över det.
"Jag är inte säker, för att vara ärlig." Svarar Charlie. Just vid sådana här tillfällen borde han kanske ljuga. "Men det är troligt att vi lyckas." Fortsätter han eftersom han inte är så värst sugen på att vara alltför elak... eller deprimerande sanningsenlig.

Demi nickar. Plöstligt genomfors hon av skuldkänslor.
"Om inte jag hade föreslagit att vi skulle leta i båten på din syster skulle vi aldrg vara här!" ilskna tårar rinner.

Charlie ser på henne.
"För att vara rälig tror jag att det var mitt fel att båten hamnade i vattnet överhuvudtaget. Jag tror jag stötte till en knapp eller något så båten sänktes ned." Säger han. Han brukar skylla allt på sig själv. Inget nytt.

"Nej, det var JAG som gjorde såbåten började åka.
"Det var JAG som stötte på en knapp"
"Det är JAG som har en pappa som är super rik!"
Demi snyftar. Hon bryr sig inte lngre. Hon har Aldrig varit själv förut. Det säger hon till Charlie.

Charlie blundar och suckar innan kramar om henne.
"Gråt inte." Säger Charlie till henne och släpper. "Snälla." Ber han.

Demi slutar genast att gråta.
"Hrm..." snyftar hon och reser sig upp.

Charlie suckar och låter henne vara för tillfället. Han vet inte riktigt vad han ska säga.

Demi går till Clove som har dykt upp igen.
Hon kuttrar oroligt.

Charlie letar igenom kistan igen. Han tar upp något som liknar hans scoutledares jägarkniv. Charlie skulle ljuga om han sa att den inte skrämde honom så han lägger ned den igen.

Demi tittar sig omkring. Det var mörkt.
"Vi borde lägga oss..." mumlar hon.