[Privat roll för AlexZz och Hope Potter <3

"Så här?" Frågar jag och knyter mina händer så hårt jag kan runt grimman (tror det heter så xD). "Sen då?" Frågar jag JJ.

"Vänta lite." Säger JJ och kommer snabbt upp på Maran som frustar hotfullt. "Ta det lugnt, tjejen." Säger hon lätt. Max kommer upp på Linda.
"Gör som jag." Säger Max till Zack och Miranda ser oroligt upp innan hon begraver ansiktet i Kings man. Max gör så att Linda böjar skritta. JJ undrar om Maran inte kommer börja springa det första hon gör. Hästen verkar vara full av energi.

Jag sätter av i det som de kallade skritt och märker hur enkelt det faktiskt var.
"Det känns som att flyga!" Utropar Miranda när hon äntligen tar upp huvudet ur Kings man.
"Eller hur!" Säger jag när vi får upp i en lite snabbare fart. "Kom JJ! Nu kan vi komma långt härifrån!"

JJ manar på Maran som genast börjar trava. Då förstår JJ varför Maran är så rastlös.
"Max, Var Maran en kapplöpningshäst?" Frågar hon. Max verkar fundera på svaret.
"Nja, hon var någon slags tävlingshäst innan hon köptes av min familj." Säger Max och JJ nickar.
"Då förstår jag." Säger JJ. "Om du driver på King lite mer kan du komma upp i galopp." Fortsätter JJ i riktning mot Zack.
"Eller så..." Börjar Max innan han visslar och King ökar farten. Linda ökar farten i samma veva och JJ låter Maran öka i samma takt.
"Ah!" Utropar Miranda skrämt och håller hårt i Kings man.
"Håll bara hårt!" Säger JJ.

Jag klängde mig fast för mitt liv.
"Har någon någonsin dött av att en häst galopperade?!" Utropade jag och klängde mig fast i grimman på King.
"Eller av att få en hjärtattack PÅ en häst?!" Skrek Miranda ut framför mig.

"Nej... inte av galoppen. Direkt." Säger JJ självsäkert och undrar om Miranda och Zack klarar sig på hästryggen. Maran är sannerligen snabb. Hon går snart om King och Linda kommer strax efter. Maran har tagit täten och hon gnäggar lyckligt. Maran har säkerligen längtat efter att få komma ut och springa av sig energin och det var därför som hon alltid var så bångstyrig. Max verkar bara vara otroligt förvånad över att Maran inte kastat av JJ redan.

Jag tittar på JJ som rider som om hon inte gjort annat i livet medan vi ser ut som ett par clowner som dör. Miranda har gömt sig igen men det gör inget för hon håller i JJs låda och vår packning så hon gör i alla fall lite nytta.
"Var ska vi?" Frågar Max.
"Mitt barndomshem." Säger jag som om det var en självklarhet. Vilket det är.I alla fall för mig.

"Då får du ta täten, om Maran tillåter." Säger JJ roat och gör så att Maran saktar ned och hon hamnar bredvid Zack och Miranda. Miranda håller hårt i sakerna. Det tycker JJ är lite roande. Men hon kommer försöka hitta en sadelväska att ha en del av sakerna i. Men hon undrar var man kan finna en sådan. Kanske hos en sadelmakare men hur ska hon lyckas stjäla något från en sadelmakare?

"Visst." Säger jag leende. Jag red till utkanten av ett ståtligt, vitt hus med en gigantisk trädgård som såg kungligt ut och stannade.
"Är det HÄR ditt hem?" Frågar Max mig och använder mina ord mot mig själv.
"Nej... Mitt hem är där." Säger jag och pekar mot ett hus som borde se identiskt ut men istället var nedbränt till grunden, nu var det bara ett par svarta ruiner och en ovårdad trädgård.

JJ skrittar till ruinerna av huset.
"Jag antar att det en gång var vackert?" Undrar hon och Maran puttar på de förkolnade trät och annat förkolnat material som syns. Platsen får henne att tänka på det ståtliga huset som finns i hennes trakter. JJ ler fortfarande, trots att platsen antagligen är kopplat till sorg. Hon kan känna det på atmosfären.