Uppdraget! (Rollspel Privat)

Jag svingade mig ner efter Lea och klappade henne på axeln. Jag visste inte riktigt hur vi skulle göra det här. Jag tittade på Lea med orolig blick. " vart och hur ska vi gå?" frågade jag Lea firviratt. Jag tittade ut över distriktet då min blick fastnade på en sak. Det var en man i vita kläder som hade en piska, han stod bakom en kille som satt på knä med huvudet mot backen, händerna var även bundna. Jag tittade på hänndelsen då helt plötsligt fredsväcktaren tog upp blicken, jag tog tag i Leas axel och tryckte den ned samtidig jag hukade mig. Vi stod bakom en buske.

Lea andades knappt. Om han sett dem var det kört. "Jag har en ide" viskade Lea. "Men kom, vi måste, em, klä ut oss lite först" viskade hon och gjorde en liten blinckning mot Torccie innan hon började krypa iväg mot skogen. Hon hittade en lerpöl. Hon började gnida lite på händer och armar så att det såg ut som smuts efter arbete. Hon gnuggade lite gräs på också. På kläderna hade hon lera också. Hon tog lite torr jord och hade lite i ansiktet. "Så" sa hon och ställde sig upp. Hon la pilbågen och kogret i väskan. Enda problemet var, vart ska väskan vara så att den inte syns? Fast det var ju en del av arbetarna som hade väskor. Hon satte väskan på ryggen. Och suckade lite, hoppas Torrcie gillar hennes plan.

Jag förstod inte ricktigt vad Leas plan var men jag gjorde som hon. När jag var klar tittade jag frågande på Lea, " så vad är planen lite mera detaljer typ som att vi ska föreställa nånting eller så" fräste jag. Jag ville inte lera ner mina kläder.

"Fräs inte åt mig Torccie är du snäll" sa Lea lungt. "Jag ska berätta. Vi måste se ut som om vi har arbetat där ute" sa hon och pekade i riktning mot stängslet. "Då kommer fredsväktarna inte bry sig så mycket om oss. Jag kan inte förklara allt nu, men om du går bakom mig och gör som jag säger så tror jag att vi klarar det" Hon tittade på Torccie som värkade lite iriterad pågrund av leran.

" jo men jag hatar lera och smuttsa ner mina kläder" fräste jag även fast Lea inte ville att jag skulle fräsa. Jag tittar upp en ana bis och börjar sen gå efter Lea iallafall. Jag försöker att inte verka så stel eller skräckslagen ut men det går nog Inge vidare. Jag tittar på Leas hår som bara har lite lera i sig.

Lea vänder sig om och tittar på Torccie. "Kom" säger hon och klättrar upp för trädet igen, hon hoppar ner på andra sidan stängslet och Torccie kommer strax efter. "Bara följ efter mig" viskar Lea och börjar gå. Dem går mellan långa rader av träd. "Hallå där!" ropar någon strängt. Lea stannar och vänder sig om. En fredsväktare kommer emot dem. "Strosa inte runt, jobba" säger han och höjer piskan. Lea reagerar fort. Hon tar en låda med apelsiner och ger den till Torccie och sen tar hon en själv. "Ser du inte att vi gör det" säger hon och tittar på fredsväktaren, kanske lite väl stöddigt. Runt omkring dem hade de flesta stannat upp för att titta på scenen som utspelade sig på marken. Fredsväktaren tittade på Lea och sekunden efter fick hon en örfil. Hon stod kvar och vände sig sedan om. "Kom nu" viskade hon till Torccie och de började gå. "Tillbaks till arbetet" hörde dem fredsväktaren ropa till de som satt i träden.
Nu var de i elvan, nu hade det börjat.

Jag följer Lea, men helt plötslig stannar hon upp, jag hör att hon pratar med någon då hon plötslig får en örfil, jag får en låda appelsiner intryckt i fammnen. Jag håller i lådan och börjar gå med Lea. Vi stannar inte en enda gång förns vi har gått upp med lådan på marknaden då någon frågar " vad tar ni för dem fina appelsinerna?" Jag tittar frågande på Lea " vet inte, kanske ett rep och några örter?" sa jag frågande.

Lea nickade. "Bara ett rep och några örter, ni ska inte behöva betala oss mer" säger Lea till damen som frågat dem. Hon tittar på damen. "Okej" säger hon och räcker fram ett rep och lite örter till dem. Lea möter hennes blick. Damen böjer sig fram mot dem och ser sig omkring. "Ni är inte här ifrån,eller hur?" viskar hon sedan. Lea tittar oroligt på henne. "Här" säger damen och räcker fram en brocsh till Lea. Lea tittar på den. Det är en ring med en fågel som har fångat en pil i näbben. En härmskirke brosch. Lea får en klump i halsen och tar emot den. Hon sätter den ovanför hjärtat. "Jag förstod det, för jag är själv därifrån" viskar damen med ett litet leende. "Tack" säger Lea och tittar på Torccie. "Här vännen" säger damen och räcker fram något åt Torccie också. Något som ser ut som ett halsband.

Jag nickar åt damen när vi fått örterna och repet. Men elt plötsligt får jag något i min hand, hn kollar inte utan jag tittar upp och ska tacka damen men när jag gör det är hon borta, jag tittar mig firvirrande omkring och sden ner i handen igen, jag ser ett halsband, jag kollar på berlocken och det liknar en fågel som har fångat en pil med näbben, en härmskrika! Tänker jag då. Jag tittar frågande på Lea men sen på halsbandet igen och säger "kom, vi måste fortsätta nu:" sa jag tyst och började gå igen igenom folkmassan.

Lea går bredvid Torccie. "Du, Torccie" börjar hon. "Vi måste nog gå väldigt långt, elvan är stort och det finns mycket fredsväktare" Hon tittar på Torccie. "Har du nån ide?" frågar hon snällt och lägger huvudet på sne. Hon hade själv några, men tänkte att det kunde vara bra att låta Torccie få vara med och bestämma.