Den bortglömda marodören

Okej. Längtar.

SUPERBRA!!!

Jag ber så mycket om min extremt dåliga uppdatering men jaguar inte haft tid. Dock är ett nytt kapitel på gång så det kommer nog vilken dag som helst nu.

Jippie!!

Jippi!

Super duper bra!
Ny läsare!

Jätte bra!

Bra

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag suger på att uppdatera. Jag vet att det var två månader sen sist och är osäker på om jag fortfarande har läsare. Skolan och kompisarna har tagit all min tid. I fortsättningen ska jag försöka skriva minst ett kapitel i månaden.

Kap 6 Julfest med snigeln och snorgärsen.

Månaderna gick och plötsligt kom jullovet. Alla marodörerna skulle stanna i skolan över julen. Jack och Remus stannade för att plugga och fira julen med sina vännner, Sirius avskydde sin familj och ville undvika dem, James hade planerat ett storslaget bus med Sirius och Peter stannade helt enkelt för att de andra gjorde det. De satt och pratade i sällskapsrummet.
- Nå, vad är det för stort bus ni planerar, undrade Remus.
Sirius såg sig omkring och försäkrade sig om att ingen kunde höra dem innan han sa.
- Vi tänkte byta ut de stora julgranarna som brukar vara i stora salen mot förklädda piskande pilträd.
- Och hur tänkte ni göra det?
- Vi har beställt tolvsnabbväxande piskandepilträd frön som vi tänkte plantera i krukor nere i stora salen när det blir natt. Vill ni vara med?
- Det låter för överdrivet så jag pluggar istället, sa Jack.
- Håller med Jack, instämde Remus.
- Jag hänger gärna med er, Sa Peter.
- Suck, Jag hoppades på Jack eller Remus men du får duga, sa James.
- Nu måste vi gå och planera. Ses senare tråkmånsar, sa Sirius.
När James, Sirius och Peter hade försvunnit ut ur sällskapsrummet kom en elev med ett brev och gick fram till Jack.
- Är du Jack Brown, frågade hon.
- Det är mitt namn.
- Ett brev till dig från professor Snigelhorn.
- Vad vill han mig?
- Jag vet inte för jag läser inte andras brev. Ett tips för att ta reda på det är att läsa brevet, sa hon irriterat och gick därifrån.
I brevet stod det.
Jack, min gosse.
Jag fick en strålande idé som gick ut på att samla alla som hade en tendens att bli något storti en klubb som har träffar ibland. Eftersom julen närmar sig med stormsteg så vad passar bättre än en julfest som första träff. Festen äger rum i mitt arbetsrum här nere i fängelsehålorna den 19 december från 18.00-21:00. Du får gärna ta med en vän.
Jag hoppas få träffa dig där, med vänliga hälsningar Professor Snigelhorn.
Jack kunde inte hålla sig för skratt. Snigelhorn var så självgod, men en julfest lät trevligt ändå.
- Remus, skulle du vilja hänga med till Snigelhorns julfest.
- Visst, låter roligt.
Dagen därpå var det dags för julfest. Jack och Remus var först till festen och möttes av en Snigelhorn klädd i en röd och väldigt prålig festklädnad.
- Jack, min gosse du kunde komma och du har med dig unge herr Lupin ser jag.
- Tack för att du bjöd in mig professor Snigelhorn, sa Jack.
- Nej, jag ska tacka för att du ville komma och för all del kalla mig Horace. Det här är en fest och ingen formel tillställning. Ni kan gå in och ta er välkomstbål resten av gästerna kommer nog snart.
Så sant som det var sagt började gästerna droppa in. Dem sista gästerna som kom var Lily och hennes gäst. Först kunde inte Jack se vem det var men sen såg han och en varm känsla spred sig i kroppen. Det var Elin och hon var snyggare än någonsin. Hennes midjelånga blonda hår låg perfekt, de gröna ögonen gnistrade och läpparna var vinröda. Hon hade på sig en lång blå klänning som passade henne perfekt
- Vad f*n gör du?
Jack slet ögonen från Elin och upptäkte att han hade spillt ut sin bål på en pojke från Slytherin. Han var spinkig, hade en lång snorig näsa och flottigt svart hår. På sig hade han en sliten gammal festklädnad.
- Ursäkta, jag såg dig inte. Vad heter du?
- Om du måste veta är jag Severus Snape och jag vet gott och väl vem du är. Du är den där Brown som hänger med Potter och de andra. Det var ni som som jävlades med stackars Bellatrix.
- Det var rätt åt henne, Snorgärsen.
- Seså, inte bråka nu det är dags för middag, avbröt Snigelhorn.
Jack gick bort och satte sig vid Remus som hade börjat prata med Snigelhorn.
- Vem var det där?
- Bara någon dryg Slytherinare. Skulle inte förvåna mig om han blir dödsätare en dag.
- Kan vi slå oss ner här, undrade Elin.
- V.v.visst, sa Jack.
Jack, Remus, Elin och Lily satt och pratade under hela festen och gick tillsammans upp till sällskapsrummet. Jack och Elin slog sig ner i den röda soffan.
- Elin, jag undrar om du skulle vilja, började Jack.
- Du Jack. Jag hade jättetrevligt ikväll och du är en väldigt rar kille men du borde veta att jag har en pojkvän. Men jag vill fortfarande jätte-gärna vara din vän.
- Visst, bara vara vänner låter bra.
Jack försökte låta stadig på rösten men egentligen ville han bara skrika. Han sa godnatt till Elin och gick upp till sovsalen. Där uppe fanns den enda ljusa punkten i hans liv, hans vänner .
- Hur gick det med buset, frågade Remus.
- Det skulle gått bra om inte Peter hade tappat fröna i sjön, sa Sirius surt.
- Jag blev ju rädd för bläckfisken, sa Peter skamset.
- Det är lungt, Peter. Det kommer alltid ett nästa bus, sa Jack.

Jättebra! (ja, du har i alla fall en läsare kvar)