Hunger Spelen- Rollspel

"Jag klarar det inte själv den här gången" snyftade Ann "Det går bara inte den här gången" Hon tittade upp i Mikes djupa ögon. "Jag sviker dig inte" sa han "Vi ska visa de där hemma" Ann nickade.

Jag avbröt allt när jag var tvungen att nysa " förlåt" pep jag svagt, " det är lungt men jag måste gå" sa han och utan ett väntat svar gick Lukacce ut ur mitt sovrum. Jag kände hettan på munnen, och märkernq äfter att han höll mina armar var brutal. jag kollar på klockan och ser att klockan är 8.00 redan, jag var så trött av allting så jag kröp ner i sängen. Jag försökte att sova men det gick bara inte så jag tassade ut ur rummet och gick runt lite, tog ett glas appelsinjuce och gick till et fönster som visar hela staden.

Mike torkade bort tårarna i Anns ansikte. Han lägger märke till broschen, föreställdes en kampfisk, som sitter på Anns tröja. Ann märker det "Jag fick den av min stylist. Jag ska han den typ hela tiden. Men hur dem fick reda på det vet jag inte." sa hon. Mike tittar på henne. "Det kvittar. Det ända som spelar nån roll är..." sa han och kramade om henne "...du och jag."

(( jag menade 20.00 inte 8.00 ))

Jag såg allt folk, dom festade medans jag satt här i ett fängelse och väntar på att jag ska bli slaktad i en stor arena. Jag ville sova men kunnde inte för att jag saknade Ida.
Jag reste mig och gick ut ur mitt rum, jag följde korridoren tills jag kom till en trappa och en dörr på sidan, en likadan dörr som det är in till mitt rum. Det stog: District 13. På den, jag kännde ett hugg i magen sen vart allt svart------------ Jag vaknade och märkte att jag inte var i korridoren längre, jag var i min säng...

Jag låg och kallsvettades i sängen. "Snälla snälla..." mumlade jag mitt halvsovande tillstånd. Jag vaknade av att någon tvättade mitt hår medan den mumlade "oj oj oj...stackars flicka! hur hon ser ut!"
Jag rynkade pannan och öppnade försiktigt ögonen. de var tunga av hudkräm och hur en sjön pensel målade halva ansiktet. "Å!" pep rösten glatt. "Hon vaknar Thore! Vår blomma har entligen vaknat!" suckade Gumia. Då kom jag på.
Idag var det dags att locka till sig sponsorer!

Olivia:
Min handledare Victoria en ganska ung kvinna med blont långt lockigt hår. Jag hade alltid beundrat hennes hår. Jag hade fått veta att vi var släkt förra året. Såklart blev jag chockad men nu kändes det tryckt att ha en släkting nära. Victoria visade mig mitt rum och sen gick hon.

Ann vaknade av att det knackade på dörren. Juste, Mike var ju tvungen att gå förut. Ann tog en dusch och bytte om. Sen gick hon ut och möttes av Mikes morgontrötta leende. Idag skulle de försöka locka till sig sponsorer. "Ska vi änns försöka? Jag menar väl där inne, efter vad vi kommer att göra, så vill dem inte sponsra oss." sa Ann. "Vi kan åtminstone försöka" sa Mike med ett leende och ryckte på axlarna.

Olivia:
Jag stod och kollade på en mängd massa kläder. Något av allt det här skulle jag använda.

När jag kollade på klockan var den 07.00 ((på morgonen den här gången :-D)) jag ställde mig upp och kännde att det ömade i magen men jag kom inte ihåg varför det ömmade. Jag gick mot duchen då det knackade på dörren, jag drog åt mig något över kroppen och öppnade dörren. "jag tänkte precis öppna och säga att det var dags att vakna men du fixade visst det själv!" sa Lukacce och tittade på mig, " um jaha" sa jag lite tyst och generande men han brydde sig inte om att jag inte var helt påklädd. " kom till frukosten sötnos!" sa han ock gick. Jag orkade inte ducha så jag tog bara på mig några kläder som låg på golvet i en prydlig hög.

Ann och Mike satte sig vid bordet. Och där satt redan deras handledare, kvinan som läser upp namnen vid slåttern och deras stylister Jannie och Kim. Frukosten var som en hel buffé. Ann och Mike tog varsitt glas apelsin-juice och ägg och bacon. Båda satt tysta under hela frukosten.