Hungerspelen (Rollspel)

"Okej." Sa Melanie och gick fram till trädet. Hon började klättra upp. "Klättra upp nu då."Sa Melanie och log. Hon kände sig faktiskt rätt så lycklig på något sett. Kanske var det för Kattie.

Melanie log mot Kattie. Hon kände en sorts värme inombords. Lycka. Lycka kände hon oftast bara när hon var i skogogen utanför distriktet tillsammans med Danne. "Jag kommer" sa Kattie och log tillbaks till Melanie. Hon gick fram till trädet och började klättra efter Melanie.

Det kändes väldigt bra det här...Det kändes som jag Katties var bästisar. Tänkte Melanie. Melanie kände bara så här när hon var med sin hon familj. Och det var lycka...

När dem kommit en bra bit upp i trädet frågade Kattie "Har du någon mat eller så" Hon la huvudet på sed och tittade på Melanie.

Det blev mörkt och vi var på väg tillbaks till ymnighetshornet. Blodet hade torkat på mina kläder och man såg en stor blodfläck på ryggen. Varför gjorde han så, jag dödade ju inte honom. I morgon skulle jag hitta honom, och innan dagen var slut skulle han vara död. När vi var framme vid ymnighetshornet tvättade jag bort blodet med lite vatten. Det värsta försvan men det var fortfarande lite blod kvar. Jag var trött och hade ont. Jag hade klarat mig dom två första dagarna, men jag var osäker på om jag skulle kunna överleva längre.
-Jag ska inte gå själv i skogen igen, sa jag till pojken från mitt distrikt när han gick förbi mig. Han tittade på mig och det såg ut som att han ville säga något. Han öppnade munnen men ändrade sig och gick vidare. Jag suckade. Ja, vi var 18 kvar, bara 1 skulle komma ut, och det skulle bli jag.

"Åh" Melanie kom bort från sina tankar. "Emm...nej...du då?" Fråga jag och fick en känsla av att mat skulle vara rätt så svårt att fixa till.

Charles tar ort sitt huvud från vattenbyttan och det droppar från hans ansikte. Nu såg man knappt inte alls solen så Charles bestämde sig för att försöka vila en stund innan nationalsången visade sig på himlen. Innan det tog Charles dom två knivarna som han hade lagt för att torka på berget och stoppade in dom i byxlinningen tillsammans med dom andra knivarna.
Han suckar då han ser att den nakna döda hjortkroppen fortfarande ligger i gropen och han släpar ut den, kryper in i gropen ch lägger det som ett tungt täcke över sin kropp. Kronhjortens kropp är bara några centimeter under lövtaket och syndes kanske.
Charles ligger orörlig och tyst i gropen med ögonen mot himlen i väntan på att nationalsången ska bryta tystnaden. Eftersom han inte vet hur mycket klockan är kanske det inte är dags än på några timmar.

"Ja, jag har faktiskt lite bröd kvar som vi kan dela på" sa Kattie "Jag har faktiskt vatten, en sovsäck och en kniv i en ryggsäck" Hon tog fram väskan och plockade ut vattenflaskan och brödet. Sovsäcken och kniven fick ligga kvar. "Och jag har min pilbåge och pilarna också, men dem har du väl redan lagt märket till" sa hon.

"Aa, det har jag...Jag har själv en kniv som du vet, ett rep en flaska med vatten i en filt, ja det är allt." Sa Melanie. Och kände sig lite trött. "Jag tror jag ska försöka sova" Sa Melanie och tog sin filt om sig och la sig på en tjock gren. "God natt" Sa melanie.

"God natt" sa Kattie. Maten får vänta tänkte hon och gäspade. Hon kände sig också trött, så hon tog sovsäcken och kurade ihop sig på en tjock gren bredvid Melanie.