Utan dig, lyser stjärnorna.

Kapitel 19.
Dagarna går och jag får inte träffa Hugo. Tydligen får Ingen det, men det känns som om jag är den enda, eftersom att alla tycker att det är mitt fel
Jag vet att jag är fånig, och borde fokusera på skolan, men att veta att Hugo försökte döda mig kryper inom mig.
”Han känner igen dig”
Jo, visst kände han igen mig, men inte så som jag ville.
Lilly och Anna är fortfarande med mig, men de följer efter mig som iglar. Jag tror att de tror att jag tänker göra något dumt, eller att Issa kommer tillbaka.
Issa… jag ryser så fort jag hör hennes namn. Eller tänker det.
Hon var så… annorlunda. De andra gångerna jag set henne var hon som sig själv, men nu var hon så… död.
Min kurator, eller vad man nu kan kalla det, har fortfarande inte kommit. Men jag har fått en uggla från honom där det stod lite om vad vi skulle prata om.
En sak jag inte kan få ut ur huvudet (förutom att Hugo försökte döda mig) är det Issa sa om mormor…
” Jag vet redan att hon är död. Och det är ditt fel, om bara inte du glömt mig så skulle jag ha sagt det till dig”
Kunnde jag ha räddat mormor?
En liten röst inom mig säger att Issa bara ljög, men jag är inte säker längre. Och skulle aldrig någonsin bli.

Ett nytt och ganska kort kapitel

Bra!

Ravenclawsome!

wertyusdfghsdfv

Va?

Bra

Jag kommer ta bort min användare och göra en ny i Slytherin.

Jag komme inte sluta med den här ff:en, bara ta en liten paus. Det är så mycket som händer just nu, att jag inte alltid orkar skriva, och känner mig ofta pressad att skriva. Jag kommer förmodligen skriva ett kapitlet då och då.