This feeling I have...Could it be... love?

Naaaaaaw.... ♥

GAAAAH! Asbra!!!

merrrraaa

Thanks for all the sweet comments ♥
mer kommer om någon kommenterar igen >:3 *ond face*

*suck* Vad gör man inte för det man älskar?

Ginny.:.Weasley : Älskar du mig? :3333333
Haha, men ja, eller hur ^^ Fast det lönar sig: här kommer mer sweeties! ♥

---

Kapitel 16 - Vibrationer

Rosie

Vi skildes åt, efter vad jag tyckte, alltför kort tid. Ändå hade jag upplevt än jag kunnat önska av himlen under den korta tid vi varit tillsammans. Till och med stjärnorna tycktes skina klarare efter stunden av komplettering som jag – vi – hade upplevt.
Jag nästan studsade tillbaka till Gryffindortornet. I uppehållsrummet satt Talyssa och läste (som vanligt), Maria och Josephine verkade leka tysta leken eller någonting, och Joanna (en annan förstaårslev) satt i en av de pösiga fåtöljerna och pratade högljutt med Thomas som även han var förstaårselev. När jag steg in genom porträttet tystnade genast allting (inklusive Joannas och Thomas’ konversation av någon anledning), sedan började både Talyssa, Josephine och Maria prata i mun med varandra. Jag hade nämligen berättat för dem – när vi var ensamma i rummet förstås – vad jag skulle göra, och de visste redan allt. Jag hade ju talat om för Talyssa att jag var kär så jag såg ingen mening med att dölja avsikterna med utflykten för varken henne eller någon av de andra.
Josephine hann fram till mig först.
”Vad hände?” frågade hon i en högljudd viskning, vilket fick mig att vilja strypa henne eftersom både Joanna och Thomas genast intresserat såg upp. Jag hade nämligen inte berättat för dem om mina hemliga känslor för en viss Scorpius.
”Sch!” tystade jag därför henne hastigt med. Josephine slöt munnen och såg mest ut som en överivrig kanin där hon stod. Maria och Talyssa hade uppenbarligen också uppfattat mitt ”sch” och stod därför tysta. Jag tecknade åt dem alla att komma med upp till sovsalen. De följde genast efter. Hela vägen upp till sovsalen kände jag Joannas och Thomas’ blickar bränna i ryggen.
Då vi var uppe damp vi genast ner på min och Marias sängar (Talyssa och jag satt på min och tvillingarna på Marias säng). Genast vände allas ansikten mot mig, som på givet kommando. Jag harklade mig och sa sedan.
”Okej, så ni vill veta vad som hände?” Alla nickade. Jag slickade mig om läpparna, log och sa:
”Jag kysste honom”. Och som väntat började de babbla igen.
”Hur var han?”
”Hånglade ni?”
”Är ni ihop nu?”
”Okej, okej, lugna ner er, chilla!” sa jag till sist och höll skrattandes upp händerna. ”Ni vet ju inte ens vem det är!”
Ja, jag hade inte berättat för dem vem det var, bara att jag ”skulle träffa en kille” klockan nio på kvällen. Bara det. Och såklart det jag hade sagt till Talyssa. Tjejerna såg lite generade ut, innan Maria tog till orda.
”Ja, men vem är det då?” sa hon och såg nyfiket på mig. De andra följde hennes exempel. Jag log och svarade, utan att darra på rösten.
”Scorpius Malfoy”.
Reaktionen var omedelbar. Talyssa såg närmast chockad ut, och Maria och Josephine bar samma lätt äcklade min. Det störde mig. Man fick väl gilla vem man ville eller?
”Men Rosie, han är ju en… en… en Slytherin!” sa Talyssa till slut. Jag såg lätt irriterat på henne.
”Ja, har du något problem med det eller?” sa jag ilsket. ”Han är faktiskt jättetrevlig!”. Talyssa gav mig en ursäktande blick. Sedan vände hon sig till de andra.
”Okej, bra, då släpper vi det här då” sa hon, men något i hennes röst fick mig att tro att hon inte alls tänkte släppa det.

Asbra!!!!

Tack ^^ ♥

AZOME!