Drömmar slår in - Drarry [PG-13]

gör de

Nej, nu får du ta och ge dig! Sätt dig ner och bara skriv! Jag håller på att dö av "drarry"-brist! o.O

Jag med!

Jag håller med!

Ska slå liv i lisa, träffar henne ändå varje dag! SKA FRAMFÖRA ERA ORD KÄRA VÄNNER OCH OVÄNNER OCH DJUR!

Okej, äntligen har jag fått tummen ur röven å fått skrivit ett kapitel!!!! och jag kan inte be nog om ursäkt, det blir ALLTID såhär när jag ska göra något, men jag ska för allt i världen försöka bättra mig!!
Tyvärr blir det ett ganska ihopkastat kapitel, har idétorka nämligen..

Kap 8:
Var detta sant? Harry ville skrika, gråta och hoppa av glädje över att ha Draco i sin famn. Han kunde inte undgå att titta sig omkring i det dunkla rummet, han tittade på de sovande pojkarna och lyssnade till deras ljudliga andetag. Han suckade av lättnade, ingen av dom visste vad som skedde i detta nu, han vågade inte gå ut med att han var bög...? Han skulle bli avskydd av alla och äckla alla, han vågade inte, han kunde inte... Varför var han så jäkla svag?! Han äcklades av sig själv... Men han kunde faktiskt verkligen inte ligga kvar här med Draco, vadfan skulle ske när de andra vaknade? Det var inget han ville ta reda på utan puttade till Draco i ryggen så att han vaknade, han reste sig sedan upp och tog tag i Dracos händer och drog honom upp ur sängen.
På samma sätt som Draco hade fått med sig Ginny upp ur sin säng - fick Harry med sig Draco upp ur hans säng.
Han kastade en blick mot fönstret, solen hade börjat stiga och snart var det dags för söndagens frukost. Fast inte än på ett par timmar. Han vände sedan tillbaka blicken in i Dracos grå ögon, han rös. Draco var så otroligt vacker, så underbar och han älskade honom så att det gjorde ont, det var han nu säker på. Han älskade honom, själva Draco Malfoy, den person som han sen första året hade avskytt till för bara någon månad sedan.
Nu när det var morgon fick eleverna ströva relativt fritt i korridorerna, de allra flesta valde dock att ligga kvar i sina sängar och få så många timmars sömn som möjligt. I korridorerna var det svalt, men väldigt behagligt.

De båda pojkarna promenerade nu långsamt bredvid varandra, Draco la sin perfekt musklade arm över Harry. Harry stannade tvärt, mitt i korridoren, ställde sig på tå och kysste den långe Draco. När deras läppar mötes, värmdes deras kroppar och de båda kände en oändlig lycka. Efter ett tag avslutades kyssen och de fortsatte att promenera runt i korridorerna, hand i hand.

Det var här Draco ville vara, nu och föralltid, han ville alltid ha Harry vid sin sida, han ville alltid ha tillgång till Harrys mjuka läppar och underbara kropp. Men detta kunde inte vara, det kunde det bara inte... Eller?.. Han ville att det aldrig skulle ta slut, han ville att det skulle bli gamla tillsammans, gå igenom allt jobbigt och allt lyckligt tillsammans.
Han tittade åt vänster på den svarthårige pojken, hans hår var rufsigt men väldigt sexigt, håret visade en helt ny sida av Harry. Han hade inga glasögon på sig vilket fick Harrys gröna ögon att bli ännu vackrare.
Röster och fniss hördes bakom dom och snabbare än blixten var Dracos blick riktade mot rösterna. Bakom dom stod Ginny och Hermione.

Awesome! Din ff är tusen gånger bättre än mitt lilla försök till berättelse!

Gjhinovdnvaonvdfuosibfhnu9oa SLUTA INTE DÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
MEEEEEER!

Spännande

do-do-doo! spännande, skriv mer! *beordra* nejmen, snälla?