You can't spell "Voldemort" without "love" [SV]

Here it comes. Don't be hatin'. Jag skrev det runt midnatt igår, då internet vägrade fungera på min dator, så ja. Ursäkta eventuella fel och blablabla. Sen att min svenska inte är någon höjdare egentligen, får ni ju leva med.



Det finns en scen som jag lovade Elzyii att ta med
Hur som helst, var beredda på massa känslor och konstiga saker (som vanligt då).


Kapitel 7

*Voldemorts perspektiv*

Jag stängde försiktigt dörren till Trix rum, där hon nu sov som en liten barnunge, vacker som alltid. Hon blev trött efter vår promenad, och för att vara ärlig, så har jag också blivit det. Två promenader i sträck var verkligen ingen smart idé. Men vad gör man inte för att få Trix på bättre tankar, tänkte jag.
Jag tittade mig omkring och insåg att jag inte har sett Lucius idag. Det störde mig lite, klockan var över tolv och Lucius var ingenstans. Inte ens några tecken på att han har varit här när vi var på promenaden, fanns. Jag ryckte på axlarna och tittade mot köket. Jag lovade ju att gå upp i vikt för att inte skrämma dem, men fanns det någonting att äta? I huvudet försökte jag räkna ut hur många steg det var till kylskåpet och om jag orkade ta dem. Mina tankar slogs mot varandra och jag bestämde mig för att gå dit och titta efter mat. Den lilla rösten i huvudet sa åt mig att vara försiktig då man aldrig vet vad som kan finnas i den mystiska saken, men jag ignorerade den och öppnade kylskåpsdörren. Till min förvåning fanns det mycket mat kvar så jag fixade ihop något och åt det. Mina kulinära kunskaper borde uppmärksammas, tänkte jag. Det jag lyckades åstadkomma i matvägen var helt enkelt ett genis jobb. Stolt åt jag upp maträtten, som ännu inte har fått ett namn, och bestämde mig för att ta en lång, varm dusch, som var välbehövlig efter den här långa morgonen.
Jag gick mot sovrummet för att hämta rena kläder, och en stund funderade jag på om jag kanske skulle köra lite commando, utan någons vetskap. Till slut kom jag fram till att jag känner mig säkrare om jag faktiskt har underkläder på mig, särskilt i Trix närvaro. Jag började bli orolig för att jag har fått såna tankar, men jag är ju en man trots allt.

Inne i badrummet var det ganska mysigt, jag tyckte om vårt badrum. För att vara ett gammalt hus så var badrummet väldigt vackert och ganska nyrenoverat. Om man frågar mig varför jag ville ha badrummet renoverat så kan jag inte direkt svara på frågan, men det ligger något över hela badrums-grejen som gör att jag känner mig… manlig.
Jag tog av mig kläderna, och startade duschen. Tålmodigt väntade jag på att vattnet skulle bli varmt, och under tiden betraktade jag mig själv i spegeln. Jag kände försiktigt med tån om vattnet var varmt nog, och försäkrade mig om att jag hade alla mina grejer på hyllan. Jag steg in i duschen, och en behaglig känsla kom krypandes längs min ryggrad. Vattnet var perfekt! Det var en stund av vardagslycka, då det sällan hände att vattnet var perfekt, antingen var det för kallt eller för varmt. Mina nu varma fingrar letade fram min rakhyvel och jag rakade bort all möjlig kroppsbehåring, med hjälp av det magiska raklöddret, för aj så ont det gjorde om jag inte använde det. Och dessutom fick jag alltid utslag om jag var dum nog att raka håret med hjälp av bara vatten. Nu var jag smartare dock. I tjugo minuter stod jag i duschen och bara njöt av värmen som sköljde över min kropp. Lugnet som vattnet skapade var det motsatta som hände i mitt huvud. Mina tankar skapade kaos och oreda och jag kände mig maktlös. Vi kan vara stora och styra över andra människor, få dem att göra som man vill, men vi är inte stora nog att klara av att styra över våra känslor och tankar. Inte ens Mörkrets Herre kunde bemästra den kunskapen. Till slut började jag få nog av vattnet och sträckte mig efter en handduk. Återigen betraktade jag mig själv en stund i spegeln, och det kändes som att man såg vilket kaos som rådde i mina ögon. Jag blinkade fem gånger och fick bort den tanken. Utanför dörren hörde jag steg så jag skyndade mig med att klä på mig och gick ut från badrummet. Trix har tydligen vaknat, och hon fick syn på mig, en nyduschad Mörkrets Herre i nya kläder. Av hennes min att döma så tyckte hon väl att det var så ovanligt att hon var tvungen att gnugga sina ögon för att försäkra sig om att det var sant. Fast å andra sidan så kanske var det något hon alltid gjorde efter att ha vaknat. Jag log mot henne.
- Har du sovit gott?
- Jadå. Var det trevligt att duscha? – frågade hon och avslutade med ett fniss.
- Du anar inte hur trevligt. Kunde varit trevligare dock.
Trix tittade på mig med sin misstänksamma blick och log. Vid hennes fötter stod Hades, som nästan helt säkert ville få sin dos av kattmat. Jag nickade mot Trix och gick ner, och Hades sprang efter mig. Trix bestämde sig tydligen för att följa efter. Någonting i luften kändes konstigt. Spänt. Jag kan inte förklara vad det var. Mina känslor för henne har blivit starkare, och att Lucius inte var här gjorde saken bara ännu värre. Jag kände mig så kluven. Jag tyckte om båda, men jag ville verkligen inte riskera vår vänskap för något som kanske inte ens skulle hålla i framtiden. Dessutom, komplicerar inte kärlek det mesta? Jag har förstått att Trix är kvinnan jag vill ha, att hon kanske till och med är menad för mig, men om det inte skulle fungera? Fast å andra sidan, skulle jag klara av att se henne med någon annan? Inte för att jag någonsin har sett henne umgås med andra, särskilt inte män, men ändå.
När jag insåg att jag har hällt alldeles för mycket mat i Hades skål, fick jag höra ett tyst skratt bakom mig.
- Vad skrattar du åt då? – tittade jag på Trix med den allvarligaste minen jag kunde åstadkomma
- Ingenting. Var du så djupt försjunken i dina tankar att du inte såg hur mycket mat Hades fick?
- Kanske det… är det något fel med det?
- Nej nej, absolut inte. Det var bara roligt att se. Faktiskt.
Jag tittade upp och såg Trix blick, som var ovanligt svår att avläsa. Någonting i mig sa att tillfället var rätt. Det var nu det gällde. Annars skulle jag ångra allting.
- Trix… jag måste berätta något. Det är nämligen så att jag tror att jag –
- JAG VET VAR LUCIUS TOG VÄGEN – skrek Trix och avbröt mig i det största ögonblicket i mitt liv. Jag suckade djupt, men log ändå lite för mig själv.
- Var är han? – frågade jag
- Titta – hon pekade på ett utklipp från tidningen – Det står att det är en matlagningstävling.
Jag kom fram och ställde mig bakom Trix, och tittade över hennes axel. Utklippet handlade mycket riktigt om en matlagningstävling, och jag tvivlade inte en sekund på att det var det Lucius hade för sig just nu. Jag fnös, och Trix vände sig mot mig, nu fångad mellan diskbänken och min kropp. Jag tittade på henne allvarligt och kände mitt hjärta slå ovanligt snabbt. Jag svalde, och försökte få ur mig något. Trix verkade vara jätterädd för vad som skulle komma. Hennes andetag blev snabbare, och jag kunde inte låta bli att röra vid hennes ansikte.
- Du har verkligen vackra ögon – lyckades jag få ur mig. Jag slöt ögonen, och tog några djupa andetag. När jag befann mig i mina tankar, i mörkret som mina slutna ögon skapade, kände jag hur Trix vilade sitt huvud mot min bröstkorg. Jag hörde inget annat än snyftningar och kände att hon kramade om mig jättehårt.
- Mår du bra? – frågade jag försiktigt, man visste aldrig hur hon skulle reagera.
- Förlåt… - viskade hon.
- Du behöver inte be om ursäkt. Inte för någonting, Trix. – jag försökte lugna ner henne och lät min hand smeka försiktigt över hennes vackra hår – Varför gråter du? Vill du prata? Snälla, låt mig inte stå här som en fåne och tro att det är mitt fel. Prata?
- Jag har bara… aldrig… känt att någon… brydde sig. Har aldrig känt mig… vacker… - orden kom blandade med gråten.
- Men du ÄR vacker, Trix. Och du sjunger väldigt fint. – jag log för mig själv när jag tänkte på den gången då jag fick höra henne sjunga. – Sanningen är att… jag tycker om dig väldigt mycket. Antagligen mer än vad jag borde göra, faktiskt.
Trix tittade upp mot mig, med en allvarlig min, och med rödsprängda ögon av allt gråtande. Jag gav henne den allvarligaste blicken av alla jag hade och såg att tårarna började rinna på nytt. Den här gången utan tvekan, drog jag henne mot mig och placerade en liten kyss i hennes panna.

Jag tycker verkligen om den här berättelsen, jättebra! :]

Tänk att längst inne är Voldemort bara en liten cheesy boy som är förvirrad av känslor. Tänk på det Harry, Voldemort är ömtålig!

GAHAHA! ♥
Jag älskar det här my Darling♥
U are sooo fuckiiing FAMOUS!!!!!
Men jag skulle väldans gärna vilja ha en liten nakenscen med Voldy ♥
Han är ju min älskling nummer två, och den jag drömmer om på natten.
Inte konstigt att du har så många bevakare, FÖR DU ÄR GRYM
Trix haha.. *DÖR*

Puss ♥

Haha, den kommentaren alltså ♥

_________

Ska förresten försöka skriva lite nu när jag lät mig själv komma iväg hemifrån ^-^

Varför har jag inte läst denna innan? Awesome.

Jättebra skrivet :' ♥

super b! jag halvt skrattar och typ halvt gråter till den här ♥

Har precis läst igenom allt och har inget annat att säga en att det är bäst!

bra, mer