Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Haha, tack!

när kommer mer :3

Jag vet inte, men det kommer kanske ett ikväll. Men jag lovar inget

Kanske är bättre än nej eller aldrig.

Du har sååå rätt

Haha aw ^^

Super bra kapitel som vanligt! Hoppas det kommer mera snart!

Jätte bra kapitel! Vill ha mer!

Här kommer nästa kapitel


Kapitel 10


Draco


Draco gick långsamt ut ur klassrummet Han ville vara själv, men som det såg ut som på Pansy letade hon efter honom. Draco gömde sig snabbt bakom en staty och satte sig ner och lutade sig mot statyn. Det var skönt, att vara ensam.
Draco tänkte tillbaka på den första lektionen i försvar mot svartkonster. De hade övat på icke-verbala förhäxningar. Potter hade förstås fått straffkommendering, men det var ju inte precis en hemlighet att professor Snape och Potter hatade varandra.
Hermione hade varit den första på att lyckas med en icke-verbal förhäxning, men Snape hade låtsats att han inte hade sett det. Draco började nästan att protestera mot den orättvisa behandlingen, men sen kom han på vart han var och höll tyst. Han ångrade sig nu i efterhand, han skulle ha sagt något…
Hermione hade sett åt hans håll några gånger under lektionen. När hon sett på honom, hade hon sett orolig ut, som om han skulle i vilket ögonblick som helst skulle berätta om att han hade kysst henne för resten av klassen. Till slut hade han gett henne ett leende för att på något sett visa att han inte tänkte säga något. Efter att ha sett hans leende hade hon inte sett åt hans håll under resten av lektionen.
Han hade kysst henne, två gånger. Han hade kysst henne två gånger och hon hade kysst honom tillbaka. Hade hon kanske samma känslor för honom som han hade för henne? Draco hoppades innerligt på det. För annars förstod han inte varför hon skulle kyssa honom tillbaka…
”Där är du ju Draco!” sade en glädjestrålande Pansy. ”Vad gör du på golvet?”
”Sitter!” snäste Draco åt henne och reste sig upp för att gå till nästa lektion.
Snäsandet hade tydligen inte avskräckt Pansy för hon kom snart upp vid hans sida och försökte smyga in armen under hans, men hon lyckades inte riktigt. Men det störde inte Pansy alls, utan hon började pladdra på om hur roligt det varit på lektionen och återberättade allt som om Draco inte varit där. Draco slutade lyssna efter bara första meningen och började istället att titta ut genom fönsterna och betraktade den spegelblanka sjön.
”… synd att smutsskallen Granger lyckades först med att utföra en icke-verbal förhäxning…” Ilskan började att sjuda inom Draco när han hörde dessa orden och ökade på stegen och han hade snart lämnat Pansy bakom sig.

Efter lunchen hade han dubbeltimme i trolldryckskonst, utan Pansy.
Han blev överlycklig inombords när han såg att Hermione kom ner, med Potter och Weasley i släptåg.
Deras ögon mötte varandra i en halv sekund, innan Hermione rodnande sänkte huvudet och lät det burriga, bruna håret dölja ansiktet.
När professor Snigelhorn släppte in dem i klassrummet, ”råkade” Draco hamna bakom Hermione. Han drog in hennes doft i näsan. Hon luktade underbart, som rosor och nytvättat hår.
Inne i klassrummet möttes han av Hermiones doft igen, fast tillsammans med sin kvastkäpp och doften av skog. Han mådde plötsligt jättebra och kände sig nästan berusad av hans favoritdofter. Han fångade Hermiones blick igen och log ett litet diskret leende.