Hjärta av silver [SV]

Jätte bra, skriv mer

Den är skit bra!!
önskar jag kunde skriva så här bra

HUR SKRIVER DU SÅ BRA HÄXA?!

Tack allihopa! ♥

Och som en omväxling tar jag med en låt här som ni kan få lyssna på när ni läser, när ni inte läser eller bara skippa det. Det passar ganska bra faktiskt xD




13. Svart & Guld

Draco gick fram och tillbaka i klocktornet, han fingrade på sin uniform otåligt.
För inte mycket mer än en timme sedan hade han blivit tvungen att ändra syftet med den här träffen.

*

Draco gick ner mot Slytherins Sovsalar han tänkte ta på sig något mer bekvämare än skol uniformen, borsta tänderna och förbereda sig med vad han tänkte säga till Granger.
Men så fort han kom in i rummet noterade han ett stort kuvert på sin säng. Det var prydligt dekorerat och hade ett rött sigill på ena sidan. Brevet var inte adresserat till någon men han kände på sig att det var till honom, eftersom tatueringen på hans arm började pulsera då han närmade sig brevet.

Han öppnade kuvertet med försiktighet och drog sedan ut brevet inuti, texten var skriven i en ordentlig kursiv stil och allting var grammatiskt korrekt, Draco svalde. Och läste brevet noggrant flera gånger, han blev torr i munnen och han började svettas.
Han fastnade dock vid den sista meningen varje gång han läste den.

”Vi väntar.”

*

Allt hade klickat inuti honom. Draco insåg vilken mes han hade varit! Han hade bara varit orolig, för att misslyckats. Det var den enda förklaringen till varför han hade trott, att han behövt Granger Smutsskallen. HAN BEHÖVDE INTE HENNE!
Han hade slösat tid, han ville bara få det här överstökat.

Han märkte det inte men plötsligt kände han en hand på hans arm, han föste bort den och vände sig om för att möta en förvånad Smutsskalle. Han hade ju egentligen tänkt berätta allt om mörkrets märke men som tur var hade han insett i god tid, eller rättare sagt så hade brevet påmint honom om vem han var och vem han var ämnad att vara.

Smutsskallen burriga hår var uppsatt och hennes ögon såg ut som om de skulle släppa fram tårar när som helst.

Tystnad. Ingen sade något. Hon tittade ner på sina fötter, medan han tittade uppåt.
Hon bröt tystnaden med en kvävd hostning.
”Vad ville du Draco?” Det märktes att hennes röst sprack, han hade visat ett sånt hat att hon nästan börjat gråta, han flinade.
”Malfoy.” Rättade han. ”Jag har kommit hit för att säga, att jag inte behöver dig längre.” Sade han surt.
Hon svarade inte ens utan stirrade på honom som att han blivit grön.
”Jag är för bra för dig.” Lade han till med stolt leende bara en Maloy kunde åstadkomma. Åh vad han mådde bra nu. Äntligen. Känslan av det tomma i bröstet hade försvunnit, han kände ren luft strömma genom lungorna och ut igen.
”Farväl, Granger.” Sade han med avsmak och marscherade därifrån. Han hade skött sig bra och mådde bättre än någonsin. Han struntade i sin lektion och sprang raka vägen till det han hade kommit till Hogwarts för.


Det stod framför honom magnifikt, färgat i svart och guld. Men trasigt såklart.

Han inspekterade det noggrant och beundrade det en stund. Det var väldigt vackert.
Och känslan av att han skulle få vara hjälten någon gång, var överväldigande.
Det var här allting skulle börja.

___________________________________________

Okej det kanske låter som det väääldigt oplanerat att Draco dumpade henne, menmen det ingick i min plan xP

Snälla tala om vad ni tyckte om allt, vad ni vill ha mer av (detaljer, händelser, beskrivningar t.ex.) jag tar inte illa upp!
Tack igen underbara läsare! ♥

*host* Någon som kan gissa vad det sista handlade om? *host*

MER

meeer
*host* tror jag vet*host*

så meeeeeeeeeeeeeeeeeeeega bra !;D

fortfarande jättebra vilken oväntat vändning

HOSTIGA ALL ÄR DÅ! Nej men jättebra kap!

kan aldrig gissa vad det handlar om...hmm så svårt alltså...öm...