Vi som är emot mobbning!

Hemskt att sådant händer
Jättebra agerat av dig! Vi måste verkligen ingripa när vi ser mobbning runt om kring oss, det är första steget för att få stopp på all mobbning.

tack. Det enda som andra sa till mig efter att jag gjort det var att jag borde väntat på en lärare och att han kunde ha slagit till mig med. Känns ju inte så himla kul när man precis stoppat någon som håller på att klå upp någon annan...

Jag tyckte du gjorde rätt i all fall, oavsett vad dina klasskamrater sa. Vi kan ju inte alltid vänta på lärare, vi måste göra saker själva!

JAAAAG ÄR MED, OFC! varför har jag inte sett denna tråd förut???

Mobbning är det absolut värsta jag vet. Behöver jag säga något mer?
Det är hemskt, verkligen. Att bli lämnad utanför och bli illa behandlad för att man är 'annoorlunda'. Men liksom - Hur kan man vara annorlunda när alla är normala

Jag är med!!!!

Jag vill vara med !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Igår berättade vår lärare om en väldigt... berörande sak.

Hon hade nämligen varit på en kurs om mobbning och liknande, och där hade en som hette Hendrik berättat om sin hemska barndom. Han blev mbbad, väldigt mobbad, knuffand och blablabla.

Allt började i lågastadiet med att han hade flyttat till singapor och bott där i några år. Där fick man lära sig svårare matematik om man var duktig, och han fick lära sig Engelska och en massa annat. När han tillslut kom hem, skulle han gå i 6:an. Alla i hans klass ställde en massa frågor och sånt, men Hendrik ville inte riktigt svara - han var lite blyg av sig och tänkte att det var lite jobbigt att svara på alla frågor.
Så småning om blev klasskompisarna trötta på att han var så duktig i alla ämnen och de fick för sig att han var snobbig, så de började mobba honom.

Han hade två vänner - en pojke från Polen som vi kan kalla Pål och en som hette Mike, men han gick i deras pararellklass. Mike var - och är ännu idag - Hendriks bätsa vän, men Pål hjälpte inte honom presis. Han var den som alltid satt bredvid honom i bussen, hade alltid honom som par osv. Utan Pål skulle Hendrik nog inte orkat en ända dag.
men nu blev det så att Pål hade berättat en hemlighet för Hendrik som Hendrik lovade att inte berätta för någon. Men på någo sätt hade hemligheten spridits, och Pål trodde naturliigtvis att Hendrik hade berättat den, så Pål anslöt sig till mobbarna.

Nåja, Hendrik började i högstadiet - och hade oturen att han måste gå i samma klass som mobbarna så han blev naturligtvis mobbad.

Deras lärare berättade att de skule få vänelever i Göteborg, som de fick brevväxla med. Och sedan i nian skulle de få åka över till Sverige (Hendrik bor precis som jag i finland) och hälsa på väneleverna. Hendrik bestämde sig redan tidigt att inte följa med, hans klasskompisar skulle säkert kippa honom över bordpå Siljaline eller något. Och sen i nian då alla andra åkte till Göteborg, fick Hendrik vara tillsammans med de i nio d. Och kan ni tänka er att det var den bästa veckan i hans liv!? Ingen pratade med honom direkt, men de bråkade inte med honom. Han fick vara alldeles ifred. Tänk om han inte hade behövt bli mobbad i tre år, istället för en vecka på tre år?

Och det värsta av allt med denna fruktansvärda historia är att han försökte ta självmord TVÅ GÅNGER. Men han blev stoppad båda gångerna.

gud vad himla orättvist!!!! jag kommer aldrig förstå mig på denna världs logik!

Jag vet x[[[[