Vadet

Jättebra!♥

Kapitel 11 är klart och jag håller redan på med kapitel 12, så det kommer upp så snart som möjligt
_____________________________________________________

Kapitel 11
Draco kommer in i uppehållsrummet, klockan är sju och han har precis varit vid Gryffindor elevhemmet och sagt hejdå till Hermione. Efter det hade han gått raka vägen tillbaks till Slytherins uppehållsrum. Han behövde tänka, det han gjorde mot Hermione var inte rätt, dock var han ju kär i henne nu, men från början hade det bara varit ett vad. Fast ett vad var det i för sig fortfarande, fast på sätt och vis var det ju sant, vadet gick ju ut på att få Hermione att bli kär i honom, men grejen var att det hade blivit helt tvärtom, för Draco är helt säker på att han är kär i Hermione. Men tänk om Hermione får reda på att han från början ljugit för henne, det skulle skapa stora problem, inte bara för Draco utan för Hermione också, hon skulle bli sårad. Problemen för Draco skulle bli för stora för att kunna hantera, för det första skulle Hermione hata honom, och han skulle bli sårad, och för det andra skulle han få hela Gryffindor efter sig, och Slytherin skulle vara för självupptagna för att ens bry sig om att hjälpa en kamrat från samma elevhem som de själva. Fast Draco oroar sig mest för Hermiones reaktion, dock har han inga planer på att berätta det för henne, men man vet aldrig, till slut skulle det antagligen komma fram, och då skulle Draco vara den största pajasen utav de alla. Och han skulle bli tvungen att bli konfronterad av Hermione, vilket skulle bli motsatsen till den lyckligaste dagen i hans liv. Förlorade han Hermiones vänskap och kärlek, då hade han inget, med tanke på uppgiften han fått av mörkrets herre några veckor innan det var dags att återvända till Hogwarts. Hermione var i princip det ända ljuset i hans liv just nu.
Ett harklande ljud avbryter hans filosoferande, han tittar upp och ser Pansy stå i dörröppningen upp till tjejernas sovsal, ”Draco.” säger hon med ett stort flin på läpparna, ”vad gör du uppe så här tidigt?” frågar hon och höjer på ögonbrynen. Draco sätter sig ner i en utav fåtöljerna, ”jag skulle kunna fråga dig detsamma” säger han och flinar roat mot Pansy, ”inget” svarar han, ”jag såg dig nog, när du smög ut ur uppehållsrummet, var det möjligtvis smutskallen Granger du skulle träffa?” säger hon och går fram till en utav fåtöljerna och sätter sig ner, ”nej” svarar han kort, ”nehe” säger hon skeptiskt. Draco nickar kort och tittar ner i marken, alla dessa lögner. De sitter där helt tysta i flera minuter, som om de inte kände varandra, som om de var främlingar, på sätt och vis visste Draco egentligen inte om han direkt kände Pansy. Efter de få dagar han spenderat med Hermione, hade han fått en helt annan syn på vänskap och på att känna någon, dock brukade Pansy ofta prata om sig själv, och de var i o för sig ganska lika, men Draco var inte helt säker på att han ville vara lik Pansy, hela Hermione grejen hade nästan förändrat hans syn på allt.
I en annan del av slottet står halva Gryffindor samlade i uppehållsrummet. ”Jag trodde inte att du kunde sjunka så lågt Hermione” säger Ginny argt, om blickar kunde döda. ”Klandra henne inte, Slytherin pojken är ganska snygg faktiskt” säger Lavender och flinar roat, ”äsch håll käften Brown” skriker Ginny ”och du med Ron” skriker hon åt Ron, som precis öppnat munnen för att säga något. ”Det handlar inte om utseende Lavender, det är mer än så” det är de första Hermione har sagt under hela konfrontationen, ”kom inte och säg att du är kär i den där lilla råttan” skriker Ginny och vänder sig mot Hermione. Hermione suckar och tar ett djupt andetag, ”kom inte och säg vad jag får göra och vad jag inte får göra! Det är mitt liv Ginny, mina val, väljer jag att vara med Draco då är det vad jag vill, kan inte du acceptera det då tror jag inte riktigt att vi tänker i samma banor när det gäller våran vänskap” skriker Hermione ut, hon är verkligen trött på att alla klagar över vad hon tar för beslut. ”Tänker i samma banor gör vi verkligen inte, för jag skulle aldrig förråda mina vänner, riskera en sån stor vänskap för en skolromans” skriker Ginny, hon har tårar i ögonen, och för en gång skull börjar Hermione få lite skuldkänslor, men hon tänker inte ge sig, kan inte hennes vänner acceptera hennes beslut, så kan inte hon acceptera vad de har att säga. ”Om du ursäktar mig nu, så ska jag gå upp och lägga mig igen, jag är helt säker på att de flesta i de här rummet också vill vila ut en stund innan frukosten” säger Hermione och armbågar sig igenom folkmassan, när hon kommer fram till trappan upp till sovsalarna vänder hon sig om mot Ginny igen, ”jag tror att du behöver fundera lite på hur du vill att vi ska ha det, och kan inte du acceptera mitt beslut då är jag inte helt säker på att jag kan acceptera våran vänskap” är det sista hon säger innan hon går upp för trappen.
Folkmassan börjar röra sig upp mot sovsalarna igen, och till slut är bara Ginny, Harry och Ron kvar i uppehållsrummet, ”hon kan inte göra sådär!” säger Ginny och slår ut med armarna, ”Ginny, jag tror det är bäst om vi bara låter det vara, till slut kommer det här få ett slut” säger Harry och suckar, ”oh nej nej, tro inte att jag bara kommer låta det här vara, jag ska nog konfrontera den där lilla råttan som försöker sno vår vän, han ska inte komma undan med det här!” säger hon och rusar ut från uppehållsrummet bara iförd pyjamas. ”Ginny!” ropar Harry efter henne, ”låt henne gå, till slut måste hon släppa det” säger Ron innan han lunkar iväg tillbaks till pojkarnas sovsal, Harry suckar och går sen efter Ron.
__________________________________________________

Hoppas ni gillade det, och förlåt för att ni fick vänta ♥

Superbra! ♥♥♥

Toppen!

ny läsare!

Kul att ni tyckte att kapitlet var bra för jag är nämligen klar med kapitel 12, så här kommer det
_____________________________________________

(Har bara skrivit ur Dracos och Hermiones perspektiv hittills, så i det här kapitlet tänkte jag skriva allt ur Ginnys perspektiv, och hennes reaktion på Draco och Hermiones romans)

Kapitel 12
Ginny rusar ner för trapporna bara iförd ett par röda pyjamasbyxor och ett vitt linne, det ända hon visste var att Slytherins elevhem låg nere i fängelsehålorna, så det skulle nog inte bli så svårt att leta reda på ingången till deras uppehållsrum, dock skulle hon inte kunna komma in, men hon skulle kunna sitta utanför och vänta på att Malfoy skulle komma ut för att äta frukost i Stora Salen. Bara inte Snape skulle bestämma sig för att svassa runt utanför sitt kontor, eller att någon annan lärare skulle bestämma sig för att besöka Snape, vilket inte var så troligt, men Professor Snigelhorn kanske skulle bestämma sig för att besöka sitt klassrum på en lördag.
Ginny börjar raska på, och man hör hennes fotsteg eka i fängelsehålorna, golvet är kallt och Ginnys fötter är bara. Hon ser en återvändsgräns lite längre fram i korridoren, det är en tom vägg, det måste vara ingången till Slytherins uppehållsrum. Hon börjar springa, och till slut är hon framme vid den tomma väggen. Hon har aldrig tänkt på hur högt taket var i fängelsehålorna, dock kan det bero på att hon bara har trolldryckskonst nere i fängelsehålorna. Hon suckar och sätter sig ner vid den tomma väggen, nu var det bara att vänta. Det är ingen idé att börja banka på väggen, den är för tjock för att någon skulle kunna höra henne.
Egentligen vet hon inte vad hon ska säga till Malfoy, kanske att han ska hålla sig borta från Hermione, och att hon inte faller för hans spel, om det nu bara var ett spel. Malfoy skulle aldrig i hela sitt liv bli kär i Hermione, det skulle inte vara likt honom, dels för att de har hatat varandra i flera år nu och dels för att han är han. Ginny suckar, det ända hon vill är att få tillbaka sin vän, Ginny skulle aldrig kunna acceptera att Hermione träffar Draco, och om det inte får ett slut, så är Ginny helt säker på att hon och Hermiones vänskap kommer få ett slut, och det vill hon verkligen inte.
”Vad gör du här nere rödtott?” Ginny tittar upp, en dörr har kommit fram på väggen, och i dörröppningen står ingen mindre än Pansy Parkinson. ”Jag måste ta ett snack med Malfoy, och vad gör du här nere?” svarar hon med ett ganska så surt tonläge, ”det här är Slytherins uppehållsrum lilla stumpan” svarar Pansy och spänner ögonen i Ginny, ”juste du är ju en Slytherin hur kunde jag glömma, det är ju ändå ganska självklart, för du är ju också en självupptagen bortskämd liten snorunge” säger Ginny giftigt. Hon reser sig upp och sträcker på sig, hon är bara några centimeter längre än Parkinson, men det räcker för att Parkinson ska backa några steg. ”Hellre bortskämd, än en fattig damråtta” säger Pansy, hon korsar sina armar och ett stort flin bildas på hennes läppar. Ginny tittar ner i marken, ”Vart är Draco?” säger hon och lutar sig mot väggen, som nu var tom igen, ”Draco? Jaså han har fler Gryffindor vänner, inte bara smutsskallen Granger, utan blodsförrädar Weasley också ” säger Pansy och hånler, Ginny håller nästan på att bita sönder sin kind när hon försöker hindra sig själv från att hoppa på Parkinson. ”Jag är inte kompis med den där lilla råttan, och vad vet du om Hermione?! Jag vet nog vad du och Malfoy håller på med, men jag kan säga dig att mig kan ni inte lura!” skriker Ginny argt, Pansy ryggar tillbaks och höjer lite på ögonbrynen, ”blodförrädaren Weasley är visst arg, det är lugnt alla har PMS ibland” säger Pansy och flinar stort, ”vi hade tråkigt, och smutsskallen Granger är så lättlurad” fortsätter Pansy, hennes flin blir bredare och bredare, ”men vår lilla hemlighet är väl i tryggt förvar hos dig?” säger Pansy spydigt, sen vänder hon på klacken och går sin väg, ”Gå din väg du, din äckliga lilla fegis! Jag är inte klar med dig!” skriker Ginny efter henne. Hon sätter sig ner igen. Steg hörs i korridoren och Ginny tittar snabbt upp, ”jaså överklass fegisen Parkinson är tillbaka, det var länge sen” skriker hon åt stegen. ”Är det så man tilltalar en lärare, 10 poängs avdrag från Gryffindor Weasley!” det är Snape, hans blick är svart och hans ögonbryn höjda. Ginny har aldrig riktigt tyckt om Snape, i princip tycker hon att han är en uppblåst pumpaskalle. Dumma Snape, dumma Parkinson, dumma Malfoy, dumma Hermione. ”Jag vet nog vad du gör här nere, om du trodde att du kunde släppa stinkbomber vid Slytherins uppehållsrum, så trodde du fel” säger Snape, Ginny skakar snabbt på huvudet ”nej, nej det tänkte jag inte” säger hon surt, ”Professorn! Oförskämd och lögnare. Straffkommendering Weasley, mitt kontor ikväll klockan åtta. Nu försvinn härifrån!” säger han och pekar bort från Slytherins elevhem. Ginny reser sig upp och ger Snape en dödande blick, han höjer bara lätt på ögonbrynen och följer henne med blicken tills hon kommer fram till trappan upp till Stora Trappan. ”Och 5 poängs avdrag från Gryffindor för din oförskämdhet och ditt klädval”, säger han högt efter henne. Hon rundar hörnet upp för trappan och stannar upp, hon pekar ut tungan åt Snapes håll, men det skulle antagligen se ut som att hon lipade åt väggen om någon skulle se henne. Sen fortsätter hon uppåt. Malfoy kan inte gömma sig i uppehållsrummet för alltid, hon kunde lika gärna konfrontera honom när han kom upp till Stora Salen för frukost, och medans hon väntade kunde hon få i sig något att äta. Hon beger sig upp mot Gryffindor tornet först, så att hon kan byta om till vanliga kläder, hon kunde ju inte gå runt i skolan med pyjamas
Stora Salen är halvfull, ingen från Gryffindor syns till förutom ett par sjunde årselever, Dean Thomas och Seamus Finnigan. Ginny går snabbt fram till Dean och Seamus, och slår sig ner. ”Dean, Seamus” hälsar hon lite små surt, ”hej Ginny” säger de båda i kör, hon ger Dean en puss på kinden och tar sen för sig utav maten. ”Så Ginny, jag såg ditt lilla uppträdande imorse, är det verkligen sant att Hermione kysste Malfoy” säger Seamus och rynkar pannan, Ginny fnyser, uppträdande, ”Ja, Hermione gick in i den där lilla slemgrodans ansikte” svarar hon medan hon brer sin smörgås, ”jag såg det själv, dock var det slemgrodan som gick in i hennes ansikte, men hon verkade inte försöka få bort honom eller nånting sånt, det förvånar mig, jag trodde faktiskt bättre om Hermione” fortsätter Ginny innan hon trycker in sin smörgås i munnen. ”Vart gick du?” frågar Dean, Ginny vänder sig mot Dean och höjer på ögonbrynen, ”Harry och Ron berättade” förklarar Dean, hon nickar, ”till fängelsehålorna” svarar hon kort. Dean knycker till med huvudet som i en slags nickning, och Seamus rycker på axlarna, ”Till Malfoy?” frågar Dean och höjer ännu en gång på ögonbrynen, ”ja, vart skulle jag annars gå, jag måste ju konfrontera slemgrodan, fråga vad han håller på med, och be honom lämna Hermione ifred” säger hon och börjar bre på en ny smörgås, ”så vad sa han?” frågar Seamus nyfiket och lutar sig fram över bordet, ”skit i de du, så lever du längre” svarar hon slugt, Seamus sätter sig ner igen och suckar. ”Det sket sig, eller hur?” säger Dean, Seamus börjar flina åt Ginnys misslyckande, ”sudda bort det där äckliga flinet från ditt ansikte, jag har fått nog utav att folk flinar åt mig” säger Ginny och häller upp lite pumpa juice i ett glas, ”förlåt då Mrs. Surskalle” säger Seamus lite smått förolämpad. ”Vad hände Ginny?” säger Dean och lutar huvudet mot sin hand, ”inte så mycket faktiskt, fegisen Parkinson kom och skulle lägga sig i om vad jag ville Malfoy, sen gick hon sin väg, sen kom Snape, fast jag trodde det var Parkinson, så jag liksom skrek åt honom, och han drog 15 poäng från Gryffindor, och sen trodde han att jag planerade att slänga stinkbomber utanför Slytherins uppehållsrum, så han gav mig straffkommendering” säger hon och fnyser, ”så pratade du med Malfoy eller inte?” säger Seamus, ”nej din dumbom” säger hon och kastar en ostbit på honom. ”Förlåt för att jag fråga då” säger han surt och sätter armarna i kors, ”sluta, ni beter er som barnungar” säger Dean och rynkar pannan åt dem. Ginny kastar en ostbit på honom med, och sen börjar alla tre kasta ostbitar på varandra.
____________________________________________

Ska börja med kapitel 13 ikväll, så det kommer upp antingen imorgon eller på tisdag

Bra!

jättebra!

Tackar ♥ här kommer nästa kapitel
____________________________________________
Kapitel 13
Ginny håller ögonen på dörröppningen till Stora Salen hela tiden, hennes käkar är spända och hennes ögon är stora som klonkar. Dean och Seamus har gått upp till Gryffindor tornet, så Ginny sitter ensam vid Gryffindor bordet, sjunde årseleverna har gått för länge sen. Flera stycken Slytherin elever har kommit för att äta frukost, bland annat Pansy och Crabbe, men Draco syns inte till.
Harry och Ron kommer gåendes in i Stora Salen, Ginny vinkar åt de, och de skyndar på och sätter sig vid henne. ”Dean och Seamus berättade vad som hade hänt nere i fängelsehålorna” är det första som kommer ut ur Harrys mun, Ginny suckar ”ja, man kan ju inte direkt säga att det gick bra” säger hon och suckar. ”Varför låter du det inte bara va?” säger Ron och suckar han likaså, ”Ron! Vår bästa vän håller på att bli lurad av Malfoy, tror du att jag bara kan låta det va! Smartskalle” säger hon. Stämning har varit låg i flera dagar nu, det ända Hermione gör är att umgås med Malfoy, Ron och Harry bryr sig inte, och Ginny är helt ensam om att försöka sätta dit Malfoy. Ginnys tankar avbryts utav ljudet av höga skratt, hon tittar snabbt upp, och in genom Stora Salens portar kommer ingen mindre än Malfoy, han har Goyle och Zabini med sig, men Ginny har inga planer på att backa ur bara för att han inte är ensam. När det tre Slytherin pojkarna satt sig ner, reser Ginny sig, Harry och Ron tittar upp på henne och höjer på ögonbrynen, ”gör vad du måste göra” säger Harry och ger henne en klapp på armen, hon nickar och börjar gå mot Slytherin bordet. Nu skulle hon göra det, nu skulle hon konfrontera Malfoy, han skulle inte få ta deras vän ifrån de. Hon är framme vid Slytherin bordet, Malfoy tittar på henne med en frågande min. ”Du låter Hermione va, fattaru de?” säger hon argt, Malfoy tittar fortfarande frågande på henne, ”Jag och Hermione är vänner, Weasley! Lägg dig inte i vårat förhållande!” spottar han fram. Ginny ställer sig närmare Malfoy och höjer ett varnande finger, ”jag varnar dig Malfoy! Jag vet nog vad du håller på med, du kan inte lura mig. Och jag lovar dig, om du inte lämnar Hermione ifred, så bryter jag nacken av dig nästa Quidditch match!” viskar hon varnande till Malfoy, han höjer på ögonbrynen ”hotar du mig? jag är faktiskt prefekt, 10 poängs avdrag från Gryffindor, din smutsiga fattiglapp”, det rasslar till vid lärarbordet, och 10 röda rubiner försvinner från Gryffindors poäng kapsel. ”Jag bryr mig inte om vad du är! Jag skiter i om du är prefekt, du lämnar henne ifred annars får du med mig och göra” säger hon och lutar sig tillbaks från Malfoy, sen vänder hon på klacken och går sin väg. När hon kommer ut ur Stora Salen går hon rakt in i Hermione, ”Ginny” säger Hermione, ”Hermione, jag pratade med Pan..” men Hermione ignorerar henne och går in i Stora Salen, och rätt som det är ser Ginny henne sitta borta vid Malfoy. ”Den lilla snorungen, han ska inte få komma undan med det här” viskar hon för sig själv. Men hur hon skulle sätta dit Malfoy, det visste hon inte, men på något sätt.

Hermione går rakt in i Ginny det första hon gör, när hon kommer ner för Stora Trappan. Hon hälsar kort och sen går hon vidare, hon har ingen lust att prata med Ginny, hon vet inte ens om hon vill reda ut det här för tillfället.
Hermione går fram till Slytherin bordet, ger Draco en kyss på pannan och sätter sig sen ner bredvid honom. Goyle tittar frågande på Malfoy, medan Blaise bara flinar, Draco tittar ner i bordet och börjar genast rodna. Goyle reser sig upp och tittar ner på henne och Draco, ”Vart ska du Goyle?” säger Blaise och tittar upp på Goyle, ”om hon ska sitta här tänker jag inte stanna kvar” säger han och går iväg med raska steg. Hermione suckar och följer Goyle med blicken, bekräftande, ”äsch, bry dig inte om honom, han är bara avundsjuk för att jag har en sån söt flickvän” säger Draco, Blaise som precis tagit en klunk vatten, sprutar ut vatten över Draco och Hermione, av förvåning. ”Flickvän?” skriker han chokat ut, Hermiones mun är vid öppen och hon har vatten stänk i ansiktet, ”ehm, jag går och hämtar en servett” säger hon och reser sig chokat upp.
När hon är utom hörhåll tittar Blaise förvånat och frågande på Draco, ”flickvän? Menar du verkligen allvar! Har du blivit galen? Du skulle få henne att bli kär i dig, inte bilda ett förhållande med henne!” skriker nästan Blaise ut, Draco hoppar upp från sin plats och pressar sina händer mot Blaises mun, ”SHH! Hon kommer höra dig” viskar han. Sanning eller lögn? ”Det är en del av planen” ljuger Draco, nej, nej, nej, säg sanningen! Skäms han för Hermione?
Hermione sätter sig bredvid Draco igen, hon har en servett i handen, hon höjer på handen och torkar av hans panna, han ler brett, men sen möter han Blaise med blicken, ”eh, jag tror jag måste gå, jag måste göra, uhm, förvandlingskonst läxan. Vi ses Draco” ljuger Blaise och reser sig upp, likaså som Goyle går han raskt iväg. ”Ingen verkar reagera positivt när det gäller oss” suckar Hermione, Draco vänder sig om mot henne, han sätter benen på vaddera sig av bänken och lutar sig fram mot henne, deras näsor möts, ”jag har inga planer på att lämna dig, så det var ju synd” säger han och kysser henne. Hermione ler, ”vad bra, för jag har inte heller några planer på att lämna dig. Kan inte folk acceptera vårt förhållande, så kan inte jag acceptera folket”, Draco nickar och kysser Hermione igen. Sen fortsätter det äta sin frukost, de pratar och skrattar, och dagen går snabbt förbi, rätt som det är ligger det båda i varsin del av slottet, i varsitt elevhem, i varsin sovsal och i varsin säng, och sover.
___________________________________________

Nästa kapitel kommer så snarast som möjligt, är redan klar med det, så det kanske tom kommer idag