(PM)Jag hatar din blotta existens

Åh, det är lika fantastiskt som alltid! ♥

Keep up the good work!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Jean
"Nej, nej monsieur Catterholt! Ni gör helt fel!" Professor Dijan, den manlige lärare som hade hand om lektionerna i konst har skyndat fram till Jeans missbildade lerklump. "Lyssnade du inte på vad jag sa i början av lektionen? Mjuka rörelser! Mjuka sa jag!" Utropar professorn när Jean tydligen hade tryckt för hårt än en gång. Jean släpper suckande lerklumpen och tittar på när professorn försöker visa honom hur han ska göra.
"Vi börjar om från början, okej? Jag föreslår att du gör ett fat. De är enklast och i stort sett det enda du behöver göra är att få den symetrisk och så pass plan att den inte vickar. Använd inte hela handen samtidigt utan använd antingen tummarna eller pekfingrarna eller handflatorna, såhär. Förstår du?" Professorns händer masserar vant leran och Jean tittar hänfört på. Plötsligt är den röda lerklumpen inte bara en lerklump längre. Den har blivit till ett vackert fat. Jean ser hur professorn sätter händerna på vardera sida om fatet för att fixa formen ytterligare och plötsligt finns det inget fat längre.
"Va? Varför gjorde du så?" Frågar Jean förfärat. Varför hade professor Dijon förstört fatet?
"Det är din lera. Tro inte att du kan ta på dig äran av mitt arbete", säger Dijon innan han med ett litet leende går vidare för att titta till resten av klassen. Jean sitter kvar och stirrar på sin lerklump ett tag innan han försöker härma professorns rörelser och få till ett lika vackert fat som det professor Dijon hade skapat.

Fatet blir inte alls som Jean har tänkt sig. Det är snett och kanterna är inte bara ojämna, de har även blivit för tunna och släpar på vissa ställen ner i bordet. Bijou flaxar ner från Jeans axel och sätter ett kloavtryck i mitten av fatet för att se om lite dekoration skulle göra saken bättre. Det gjorde det inte.
"Lektionen är över nu. Bär fram era verk till mig så torkar jag dem och betygsätter dem till nästa gång", säger professor Dijon och medan Jean försiktigt bär fram sitt tunna fat, som just nu ser ut mer som ett näckrosblad än ett fat, sneglar han på de andra elevernas verk.
Några tjejer längst fram har gjort statyer och även om ingen av statyerna var något mästerverk så såg de i alla fall bättre ut än Jeans 'fat'.
"Ah, monsieur Catterholt, vänta med att sätta ner... fatet... tills jag har torkat det", säger professor Dijon och Jean kan se att han har svårt att hålla sig för skratt. "Terego", professorn viftar med sin stav ovanför Jeans fat och Jean känner hur det stelnar till. "Ställ fatet där borta bland de andras saker är du snäll, sedan får du gå och torka av dig"
Jean gör som professor Dijon säger och skyndar sedan ut. Han har en kvart kvar till nästa lektion och den kvarten tänkte han inte använda till att tvätta av sig. Nej, Jean skulle öva på besvärjelsen som professor Dijon hade visat - Terego.

Super!♥

meeeeeeeeeeeeeer

hålöer med:-)

Jättebra

Jess
"Catterholt?" Jess känner igen Nadines ljusa röst bakom ryggen men låtsas som om hon inte har hört. Vad det än var som Nadine ville så bådade det inte gott. De hade slutat för dagen, och alla var på väg ner till matsalen.
"Va? Hör hon dig inte? Jag trodde att djur hade jättebra hörsel", utbrister en av de nya tjejerna.
"Kalla henne inte för djur! ... Uhm, Catterholt?" Försöker Nadine igen. Den här gången stannar Jess till. Hade Nadine precis tagit henne i försvar?
"Ja?" Frågar Jess avvaktande och vänder sig långsamt om. Nadine ler brett mot henne och resten av hennes gäng ler också, även om en del av leendena ser ganska ansträngda ut.
"Jag... Jag ville bara be om ursäkt. Jag vet att jag har varit dum, men jag förstod det inte förut. Det var först när jag hörde att du låg i sjukhussalen. Jag trodde att det var mitt fel!" Utbrister Nadine och rösten bryts innan hon kan fortsätta. Jess säger ingenting, hon vet varken vad hon ska säga eller göra. Det lät som om Nadine försökte be om ursäkt och Jess ville inte förstöra för henne genom att lägga handen på hennes axel eller något för att försöka trösta henne. Även om Nadine nu bad om ursäkt betydde det säkert inte att de skulle bli bästisar.
"Jag gick faktiskt till sjukhussalen, men sjuksyster släppte inte in mig. Fast jag fick i alla fall höra att det inte var... inte var mitt fel. Men jag bestämde mig för att be om ursäkt och sluta innan det faktiskt blev mitt fel", fortsätter Nadine med en röst som knappt bär. "Jag har märkt att du inte verkar ha några vänner. Vill du kanske vara med mig, med oss?" Frågar Nadine och Jess hindrar sig själv från att skrika av glädje. Äntligen! Äntligen skulle hon få vara en i gänget!
"Det vill jag gärna", säger Jess och ler ett, som hon hoppas, varmt men kontrollerat leende.

"Usch, jag hatar brygder och botanik!" Utbrister en av de nya tjejerna, en tjej med asiatiskt utseende och håret uppsatt i en tjock fläta som räcker ungefär till midjan. Jess har blivit presenterad för alla och nu vet hon att tjejen heter Anette.
"Jag också! Jag hatar att alltid bara få A, jag menar okej! Jag glömde att röra tre gånger och hackade tydligen fjärilslarverna för dåligt, men vad väntar de sig? Det är faktiskt asäckligt att hacka larver", säger Nadine och tjejerna nickar instämmande, Jess också.
"Och så rinner det ut äckligt gegg! Alltså, eeeew!" Säger Elise och gör ett kräkljud. Flera av de andra tjejerna följer hennes exempel.
"Fy Elise! Nu kommer jag inte kunna äta mer idag!" Utbrister Nadine men skrattar. "Men du då Ca... Jessica? Vad jag såg så har du bara fått E. Hur gör du?"
Jess rodnar svagt och tittar ner i sin bägare med flädersaft. "Jag vet inte", mumlar hon svagt. Hon var inte van vid att bli tillfrågad.
"Äsch, var inte blyg nu! Dricker du alltid flädersaft förresten? Prova rosvinet istället, det är alkoholfritt", säger Nadine och skrattar åt Jess min. Nadine väntar inte på att Jess ska svara utan häller tillbaka Jess flädersaft i tillbringaren och häller i rosvin i Jess bägare istället.
"Jaha", fortsätter Nadine och anlägger en pompös min och ett högdraget tonfall. "Låtom oss skåla!" Säger hon och höjer sin bägare. De andra tjejerna följer hennes exempel.
"Skål för att Jessica är ute ur sjukhussalen!" Det hörs ett svagt klonkande när metallbägarna slår i varandra. De tar tillbaka sina bägare och dricker ur dem. Jess rynkar svagt på näsan vid smaken av rosvinet. Det var torrt och surt, men just idag bestämmer hon sig ändå för att dricka allt.

Suuper!♥

meeeeeeeeeeeeeeeeeer